När jag tycker att någonting börjar bli märkligt på dan så frågar jag mig själv "är det här en dröm" och kollar skyltar (eller nåt annat skrivet) och kollar om texten ändrar sig. Mobilen brukar jag också kolla för att se att siffrorna stämmer. Att hålla igen näsan och försöka andas är också ett knep jag har börjar med på sista tiden.

En annan grej som jag kan rekomendera och som Snusmumrik har skrivit om i kommentarerna i min förra blogg-post om lucida drömmar (eller vad det nu heter) är ljudinspelningar som altererar hjärnvågorna.

Brainwave Mind Voyages I - Trance Induction, Lucid Dreaming 

Men nu till effekterna av Gråbo. Jag hittade den vid vägen och skar av några kvistar som jag har gjort te på och druckit hela dan och sovit i omgångar. Jag jobbade natt och somnade på morgonen, hann sova två timmar och var tvungen att gå upp för att göra några ärenden. Bland annat att plantera en svartvinbärsbuske och rabarber jag grävde upp från en komposthög. Återvinning på hög nivå med andra ord. Sen har telefonen ringt och stört mig eller så har jag vaknat upp från en knasig dröm… så idag har jag sovit i två-timmars intervaller. 

(Det här har jag skrivit redan om tidigare men skriver igen för att ge det hela ett kronologiskt perspektiv) 

Men tidigare idag när jag drack ett par koppar Gråbo-te och gick och lade mig hade otroligt verkliga hypnagoga bilder. Men det var bilar hela tiden. Trafikstockningar, nån saab som åkte förbi. Lite hus här och där, men väldigt mycket bilar… Vid ett tillfället var jag (nästan) i en bil. Kunde se instrumentbrädad och ratten framför mig några sekunder. Märklig känsla, jag var halvt som halvt där, halvt som halvt i sängen… men sen åkte jag tillbaka.

Tillslut tappa jag medvetandet, nästa minne är en märklig dröm:

Jag är i huset, min mor och min morbror är där. Minns att allt var otroligt verkligt. Sen börja hela huset gunga och jag försökte fråga min morbror (vi är ovänner sen år tillbaka och pratar inte med varandra) varför huset gungade. Han bara titta på mig, jag (tror) jag började misstänka att det hela var en dröm. “Vaknade” och tänkte fan också det var ju en dröm. Nu ska ja somna om och vara medveten om att det är en dröm. Upplever en utanför kroppen upplevelse. Nu jävlar tänker jag, nu ska jag, tjohoooooooooo!!! Bärja rusa genom en svart rymd. Sen “vaknar” jag igen och ligger i sängen. Någon är i huset. Försöker röra mig men det går inte. Vad är det här sömn-paralys eller är det samma jävla dröm igen, tänker jag. Försöker röra mig men det går inte. Okej, tänker jag. Ligg still så går det över. Men nej jag får panik, lyckas röra höger-armen framåt och nästan öppna ögonen men sen åker jag tillbaka igen, försöker igen. Vaknar sen med ett ryck… Då var klockan kvart över fyra.

….

Sen var jag uppe några timmar och drack lite mera gråbo-te. Gick och la mig ganska tidigt men fick inte vara ifred. Telefonen ringde och väckte mig med jämna mellanrum. Sen fick jag äntligen vara ifred och drömde den här sista drömmen soom jag hade senast.

Först är det en helt vanlig (men ovanligt verklig och färgstark dröm) sen sitter jag i ett kök och pratar med en tjej som har en massa torkade örter på sig. Hon undrar vad Gråbo har för verkan. Man får lucida drömmar av det förklarar jag. Sen sitter vi en massa folk runt bordet. In kommer en luffare som precis har duschat och börjar rota i några lådor sammtidigt som han spelar Små Grodorna i moll på en ett tangent-bord till en dator. Det låter såhär: Små Grodorna

Någon fråga om man släpper vilket folk som helst på det här stället och någon annan (min bror antagligen) skämtar om att det här börjar bli lite väl absurt. Vi har en svart, absurd humor som vi delar.  Någon annan skämtar om att det här måste vara en dröm. Jag tror inte att det är en dröm men av ren vana tar jag upp mobilen och kollar siffrorna på klockat. Dom ändrar sig lite hur som helst. "Jesus. Det här är en dröm tänker jag." Jag reser mig upp och säger trotsigt. "Det här är en dröm." Till min förvåning är det ingen som har nåt att invända. En kille ler mot mig. Jag går ut i vardagsrummet från köket. Jag har svårt att röra mig. Men jag går på osäkra ben. Jag är glad att jag lyckas gå och vara medveten i en dröm sammtidigt. Nu ska jag göra nåt crazy tänker jag och försöker hoppa ut genom ett stängt fönster. Det funkar inte så bra så jag öppnar fönster och tittar ut på en vackert landskap, jag är högt upp och det blåser lite grann. Det här är inte verkligt tänker jag och genast blir landskapet som det var tecknat. Nu ska jag flyga tänker jag men fegar ur. Istället ropar jag ut triumferande. "Jag har en lucid dröm." Men jag har svårt att prata. Jag får pressa ut dom. Men på ordet dröm vaknar jag…

-Väinämöinen 

 Även en hel del pamfletter kom med den här gången, bla:
 Armed Joy, Alfredo M. Bonanno
Listening to the land: An Interview with Ward Churchill by Derrick Jensen
Earth Liberation Front FAQ
The Rebels Dark Laughter
The Disgust of Daily Life, Kevin Tucker
Consent or Coercion
Dissorderly Conduct Issue #3 och 4
The Rebellion In Los Angeles: The Context of a Proletarian Uprising
Society Against the State, Pierre Clastres
This is what democracy look like
The Continuing Appeal of Nationalism, Fredy Perlman
Woman and Nature, Susan Griffin
Go Light
Rewilding
The Nihilist DIcitionary, John Zerzan.
 Även John Zerzans senaste alldeles färska "Twillight of the Machines", som jag tänkte läsa själv innan den är till salu =)
 

Skicka ett mail till jante_jonte@hotmail.com om något ovan intresserar dig.

 Agueli

Ward Churchill: Indigenous Rights & Resistance, Part 12/12

- Väinämöinen

Var i ett gammal trähus på toaletten, ganska stort och kalt. Skulle ta ut ett barn därifrån eller nåt. Dörren åkte igen när jag skulle stänga den. Stod vid disken i köket (köket låg vid toaletten), tyckte det var obehagligt med spöken på toaletten. Sen skulle jag göra någonting vid ett bord (låg bokhylla) och började rota bland papper. Då slog det mig. Tänk om det är en dröm. Jag blev osäker. Gjorde en "reality check" och började läsa på några papper, det var svårt att se vad det stod. Men på nåt papper så ändrade sig texten. Då insåg jag att det var en dröm. Men då blev allting väldigt skumt.Jag upplevde ett falskt uppvaknande. Drömde att jag låg i sängen och kunde inte öppna ögonen, tvingade mig själv att resa mig upp men kunde inte öppna ögonen. Obehagligt. Så jag la mig i sängen igen och tänkte att det går över snart. Sen väckte jag mig själv. Gick direkt från dröm-tillstånd till vaket tillstånd med att jag öppnade ögonen.

Utvecklingen av luciditet.

Första gångerna har jag blivit så exalterad att jag vaknar. Sen har jag upplevt falska uppvaknanden och inte kunnat öppna ögonen två gånger. Nu har jag insett att jag kan bli medveten i drömmen och jag kan hålla kvar medvetenheten utan att vakna. Men jag kan också få mig själv att vakna när jag inte vill vara med längre. Nästa steg är att inse att jag kan styra drömmarna eller välja att bara hänga på och se vad som händer.

Tidigare lucida drömmar.

1. Kör en bil. Börjar undra om det inte är en dröm. Vaknar.

2. Springer i skogen. Är inte det är en dröm? Vaknar.

3. Sitter i vardagsrummet med min bror. Är inte det här en dröm? Gör en reality check, tittar nogrant på min hand och har åtta fingrar. Undrar om jag inte har sett fel. Försöker fråga min omgivning. Gör ett halvhjärtat försök att flyga (rädd för att göra bort mig - tänk om det inte är en dröm). Skickar ett meddelande till mitt vakna jag. "Om det här är en dröm ska jag minnas det när jag vaknar." Tänker jag. Sen tappar jag luciditeten och går in i "vanlig" dröm.

4. Går på en gata. Allting är väldigt skumt. Gör en reality check med mobilen. Siffrorna stämmer inte. Inser att jag drömmer. Omgivningen försvinner och allting blir svart. Tvingar mig att röra min högra hand framåt. Vaknar.

5. Är på en pizzeria. Lutar mig mot pizza-bordet och röker en cigarett. Tycker att det verkar skumt att jag får röka inne på en pizzeria, tittar ut och det snöar (mitt i sommaren). Jag har en förvirrad konversation med pizza-bagaren huruvida det är en dröm. Han anser att jag är knäpp. Jag tar upp min mobil och siffrorna stämmer inte. Är fortfarande osäker. När jag tillslut inser att det är en dröm upplever jag ett falskt uppvaknande. Jag ligger på madrassen (i vardagsrummet i en lägenhet där jag sover över), jag hör musik och folk omkring mig, tvingar mig att resa mig upp och sitter på madrassen men kan inte öppna ögonen. Få inte panik nu tänker jag. Det går över. Jag lägger mig igen och sen vaknar jag på madrassen i vardagsrummet där jag sover över.

Hinder.

Som jag ser är dom hinder jag har för att utveckla full luciditet (medvetenhet) i drömmarna, är rädsla för att göra bort mig (tänk om det inte är en dröm och jag gör något idiotiskt) och rädsla för att tappa kontrollen/bli galen. Jag kan se att mina ‘nojor’ och panikkänslor när jag har upplevt altererade medvetandetillstånd har med rädsla för att tappa kontrollen att göra. Att bli fullt medveten i ett altererat medvetandetillstånd (trans, drömmar) triggar av någon annledning igång denna rädsla när det borde vara tvärtom. I hela mitt liv har jag haft märkliga (på gränsen till utomkroppsliga) upplevelser och växlat mellan att uppleva det som väldigt häftigt och väldigt obehagligt. Mer och mer har jag kommit att inse att mina upplevelser är inte konstiga och att jag inte håller på att bli galen. 

Övervinna illusioner.

På något sätt hänger det här ihop med vår symboliska kultur. Som Pavlos hundar har vi blivit betingade att reagera på vissa stimuli. Pavlos hundar blev ju betingade att drägla vid ljudet av en klocka. På samma sätt har vi blivit betingade att reducera oss själva och vår uppfattning av verkligheten.

I know you’re out there…I can feel you now. I know that
you’re afraid. You’re afraid of us, you’re afraid of
change…I don’t know the future…I didn’t come here to
tell you how this is going to end, I came here to tell you
how this is going to begin. Now, I’m going to hang up
this phone, and I’m going to show these people what you
don’t want them to see. I’m going to show them a world
without you…a world without rules and controls, without
borders or boundaries. A world…where anything is
possible.

Where we go from there…is a choice I leave to you…

- Väinämöinen  

~ Vildrote 

"Reaktionerna kring FRA-lagen har inte hunnit lägga sig innan nästa utspel kommer. Nu föreslår en EU-parlamentariker att bloggare ska registreras. "

http://www.metro.se/se/article/2008/06/26/12/2844-57/index.xml 

Nu är goda råd dyra
för ni har väl läst 1984

när vi mot det totalitära övervakningssamhället nu gå
är det inte dags att mot tekno-fascismen slå

innan vi har chips i armen
och barn blir uppfödda på farmen

vi måste stoppa detta våld
vill ej att mitt dna blir såld

vill ej vara totalt kontrollerad
fullständigt domesticerad
och teknologiskt assimilerad

nej jag vill vara fri…
 

- Väinämöinen

I folkbokföringsregistret finns det lagrat var du bor, och det kan vem som helst ta del av. Men det finns sätt att komma undan statens vakande ögon, och här är en liten i guide i hur man kan gå till väga. Det enklaste är nog att vara folkbokförd hos någon du känner, som du litar på inte skulle berätta var du bor om någon kommer och snokar. Ett annat alternativ är att stå som okänd hemvist i folkbokföringen. För att uppnå det behöver du för det första registrera en särskild postadress, som är en adress dit din post ska gå men där du inte bor. Antingen hos den där vännen som du litar på, eller till en anonym postbox som du hyr. Du kan inte vara folkbokförd på en postbox, men du kan ha den som särskild postadress. De kostar ca 1500-2000 kr per år. Sen flyttar du ifrån din nuvarande bostad, och ringer till folkbokföringen på skatteverket och förklarar att du inte har en fast bostad, utan flyttar runt och bor tillfälligt hos vänner, tältar i skogen, eller liknande. Det kanske är bra att säga också att du letar bostad och hoppas att din bostadssituation ska lösa sig snart. Då kommer du få skicka ett brev till dom där du berättar om din situation, och en handläggare beslutar sen hur du ska bli folkbokförd. Troligtvis registreras du som ”utan känt hemvist” eller ”på församlingen skriven” i den kommun där du senast var folkbokförd. Vad det är för praktisk skillnad mellan dessa två har jag inte lyckats lista ut. Ett annat alternativ är att helt enkelt flytta och inte anmäla det. Tänk på att aldrig uppge din nya riktiga adress till någon, och ska du bo i lägenhet så är det nog bäst att hyra i andra hand. Om du sen när det är dags att förnya kontraktet på postboxen känner att du inte skulle sakna samhällets bruna (och orangea) kuvert så är det ju bara att strunta i det.

Du bör nog tänka igenom vad det får för konsekvenser innan du gör en sån här sak. Det kanske kan ställa till problem med försäkringskassan om du uppbär någon form av bidrag, du kan inte hyra bil, du kanske inte kan handla på kredit, du kan inte teckna hemförsäkring och får därför heller ingen reseförsäkring, och licens för jaktvapen lär du inte beviljas eftersom ett vapen enligt lag ska förvaras på folkbokföringsadressen. Och du kan löpa större risk att bli anhållen eller häktad om du grips av polis. Men däremot uppnår du den sköna känslan av frihet i att staten inte vet var du tillbringar din dygnsvila.

~ Nattsmyg ~

Agueli 

Sen jag var 14 år har jag gått ner och upp i vikt. Varje gång jag nådde en normal-vikt sa jag till mig själv att jag aldrig skulle gå upp igen… men det gjorde jag. Förra hösten fick jag helt enkelt nog och var trött på att känna mig som en fånge i min egen kropp och började med ett viktväktarprogram (kombinerat med att jag började gå en timme om dan)…

det funkade bra ett halvår (gick ner lite över 20 kilo) men som vanligt med viktväktarna och andra program som (bara) går ut på att göra av med mer kalorier än vad man stoppar i sig är att man inte tar tag i grundproblematiken. Och för mig så är det snabba kolhydrater (ris, vete, socker osv…) För mig är det värsta knarket. Min kropp skriker efter mer så fort jag börjar äta snabba kolhydrater.

Under ett drygt halvår har jag därför ätit en slags kost utan snabba kolhydrater med stora likheter med  paleokost (fast mer åt veganhållet… det enda animaliska jag åt var krav-ägg och feta-ost, och kött nån gång i månaden) - jag åt inte bröd, ris, potatis, socker, (inte heller honung) istället åt jag mycket solrosfrön, krossade linfrön, olivolja, bönor, grönsaker, frukt, quinoa osv… tills jag hamnade i en allvarlig konflikt med min vän som var min dietist som jag även bodde hos ett tag (tänker inte gå in på några detaljer för det känns inte shysst). Så under en månad har jag ätit som "vanligt" igen och märkt att den gamla suget har börjat komma tillbaka… därför har jag tänkt att börja med paleo-kost och se hur det funkar. http://www.paleo-life.com/forum/viewtopic.php?t=152 Vi får se. Just nu undviker jag i alla fall vete-bröd (äter bra dinkel-bröd … dinkel är ju som sagt stenålders-vete…)

jag går fortfarande varje dag och har börjat jogga lite smått (varvar mellan att gå några minuter, och springa några minuter…) … att gå i skogen är både bra för kropp och själv, bra sätt att träna magen också…jag har även gjort armhävningar varje dag i några månader och har nu börjat med situps. idag körde jag ett kundalini-yoga pass (har inte gjort yoga på typ 17 år) Har ni inte läst Vildrotes superba post på fimbulvinter om att röra sig rekomenderar jag det starkt Utkast till anarkoprimivitistisk kroppsvård

Våra kroppar är ju som sagt gjorda för att röra sig, inte sitta framför en dator eller TV — timme efter timme…

Här får ni några bilder på mig oxå:

Hösten - 2007 Här vägde jag över 160 kilo

24 juni - 2008 PÅ den här bilden väger jag 110 kilo:

Och kom ihåg. Det finns inga ursäkter att inte äta ekologisk mat. Inte ens legala Ursäkta min något kryptiska formulering men… ja ni vet

The Hood Diet

- Wainamoinen (Väinämöinen)  

 Även om lagen gått igenom är det väl på tiden att, när det nu är öppet mål och politikerna blottat sin "1984"-ådra för allmänheten, pressa allmänheten att koppla ur sladden och träffas utan elektroniska (dvs övervakade) medier.

A las bosques!

 Agueli

 Destroy 2000 years of culture

Agueli 

 Kärlek,

Agueli 

Peter Tosh - Stop That Train 

- Wainamoinen (Väinämöinen) 

Människan är en utpräglad allround-apa. Vi springer saktare än de flesta andra djur, vi simmar långsamt, vi klättrar inte lika galant som andra apor och vi skulle troligen inte lyckas brotta omkull, exempelvis, en järv. Vi är däremot oslagbara i mångkamp. Skulle det någonsin anordnas en paleolitisk mångkamp i sprint, marathon, klippklättring, simning och fridykning skulle vi vinna utan problem, till och med om vi skickade en övergödd västerlänning med ett astronomiskt BMI till startlinjen. Till skillnad från specialister som våra kusiner schimpanserna, som sopar banan med oss bland trädens kronor, så kan vi korsa floder och stäpper utan vidare åthävor.

En av de viktigaste orskakerna till att västerlänningar, ja alla civilierade folk, lider av hjärt- och kärlsjukdomar och benskörhet, är förutom dålig kost att vi rör för lite på oss och på fel sätt. Löpband någon? Många joggare som springer på asfalt får ledproblem oavsett hur dyra skorna var eller hur tjocka sulorna är. Vi är gjorda för att springa med tunna skor eller inga alls, över stock och sten, genom snår och över bäckar och diken. Folk går till gym och sitter i maskiner som tränar kroppen i räta vinklar; ser du en enda rät vinkel på din egen kropp? Vi är inte maskiner, vi är organismer och behöver belasta vår kropp på ett varierat sätt för att vi ska må bra. Människan har så länge vi gått upprätt (och längre än så) släpat omkring på våra barn, våra verktyg, kläder, ved, mat och godis.

Gorillor och andra apor gillar att bada. Men ingen annan apa kan simma som vi. Det finns teorier, om än inte allmänt accepterade, att våra urmödrar var på väg ut i vattnet längs samma utvecklingsstig som delfiner, sälar och sjökor en gång vandrat. Något gjorde att vi gick upp på land igen; men våra näsor, vår pälslöshet, vår simhud mellan tår och fingrar och vårt underhudsfett pekar i den riktningen. För att inte tala om vår förmåga att hålla andan, låta pulsen gå ner och koncentrera syret till de vitala organen - det kan sälar och delfiner - men garanterat inga andra primater.

Allt detta bör vi ta i beaktande när vi bestämmer oss för att börja ta hand om vår själs boning: kroppen. 

Förslag i tio punkter till en ursprunglig kroppsvård 

1. När du sitter - sitt på golvet i skräddarställning eller sitt hur du vill, men inte på stolar och i mjuka soffor. Vill du ha något mjukt under rumpan så ta en filt eller fäll. Mjuka soffor och sittställningen i stolar förstör våra ryggar.
    
2. Gå dit du ska istället för att åka. Bra för kroppen, bra för skallen. Ta dig tid att gå istället för att åka så ofta du kan. Att promenera själv kan bli rent medetativt, att gå i sällskap ett skönt sätt att hänga. Cykla om du ska långt.
    
3. Spring ett par tre gånger i veckan. Är du ovan så ta det lugnt. Spring i skogen eller längs en slinga i början och spring bara i 10 min de första tio gångerna. Sen kan du succesivt öka. Det viktiga är att du det blir en vana, så ta inte ut dig fullständigt det första du gör för då kommer du lägga av rätt snart.
    
4. Sporta - också ett sätt att röra sig. Många tycker att det är urtrist att jogga fem km, men skulle kunna springa järnet tjugo km om de har en boll i närheten. Anordna en fotbollslista med telefonnummer till alla du känner som kan tänka sig en spontan match och ring runt när andan faller på. Men regelbundenhet är ledordet här också.
    
5. Klättra och häng! Gå en klätterkurs och börja klippklättra eller klättra i träd. Du blir stark i hela kroppen och får grym balans. Bor du i lägenhet stan kan du sätta upp en stång i en dörrpost och antingen bara hänga så länge du orkar eller dra upp dig och träna armar, axlar och rygg. Dra upp dig ett par gånger varje gång du går genom dörrposten. En vän till mig har stången vid toaletten, vilket garanterar en viss regelbundenhet.
    
6. Simma! Hoppa i plurret så fort temperaturen är mänsklig och simma varje dag om du har möjlighet, tills hösten sugit värmen ur vattnet. Har geografin eller miljögifter sett till att du bara har tillgång till simhallar så gå dit.
    
7. Man måste dansa! Få saker är dock så förknippat med skam som att dansa inför andra. Här har verkligen kulturen malt ner oss till smulor. Alla som dansar nyktra räcker upp en hand… Men lyssna istället till profeten Ola Salo (sångare i The Ark): "Let your body decide where you want to go, high or low, fast or slow". Sätt på favoritmusiken, blunda och bara kör. Har du barn - ta dem i famnen och valsa runt. Dansa med dina vänner i skogen. Gör egna enkla instrument och skapa en rytm tillsammans. Turas om att dansa och spela.
    
8. Kramas! Både kropp och själ mår bra av fysisk kontakt. Barn behöver få vara nära så ofta de vill och att ständigt ta i sina barn och hålla om dem får dem att lättare växa till starka och trygga människor. Men alla behöver det. Vår kultur har nästan, med sina sjuka idéer om vad som är "manligt" och "kvinnligt", lyckats förinta den uråldriga traditionen att hålla om och hålla i varandra. Beröring behöver inte vara sexuell! Ta din kamrat i handen, kramas på riktigt när ni träffas, lägg en hand runt varandras skuldror. Hur skönt är det inte att bli kliad på ryggen där man inte själv når, eller att bli masserad när civilisationen satt sig extra djupt i köttet? Det finns tonvis med böcker om just detta - skit i dem - pröva, prata och känn efter själv.
    
9. Stretcha, för bövelen, stretcha! Lär dig stretcha på riktigt, ordentligt och i lugn och ro. Stretcha aldrig kall, du kan skada dig ordentligt. Tai Chi, Yoga eller Do In och annan självmassage är också bra.
    
10. Skit i idealen - det svåraste av allt? Jag har själv ofta komplex för min bukfetma och ibland blir jag skraj för att just manlig bukfetma är så kopplat till just hjärt- och kärlsjukdomar. Tills jag kommer på att jag ju faktiskt äter bra och rör på mig mycket mer än genomsnittssvennen och att det jag kallar bukfetmna faktiskt är rent löjligt i jämförelse med andra. Det är svårt att inte styras i vad man uppfattar som vackert hos en annan människa. Det bästa är ändå att stänga av teven, sluta läsa tidningar med modeannonser och att bara vara med varandra. Vi kommer alltid att uppleva skönhet, men vi kan lära oss att komma tillbaka till den vilda skönheten som går så långt bortom alla sjuka ideal. Summa summarum - älska dig själv såsom du önskar bli älskad av andra. Du är fin som fan, kom ihåg det!

Lästips:

• Det ofullständiga djuret - Göran Burenhult
• Kvinnans nedkomst - Elaine Morgan
• Jonathan och kroppen - Karin Salmson
• Ursprunglig föda - Bo Gräslund & Staffan Lindeberg
• Människan, kulturen och evolutionen - Tomas Ljungberg
• Gryning över Kalahari - Lasse Berg

Ut till skogs och interagera med andra IRL… 

http://www.lexorwell.se

~Snusmumrik