Äganderätten är viktigast, tycker riksdagsledamoten Jessica Polfjärd (M) från Västerås. Därför vill hon avskaffa naturreservaten och dessutom göra det enklare att upphäva redan bildade reservat.

Äganderätten? Nej, vad hon försöker försvara är synsättet att bara människor lever och allt annat är döda objekt, från synsättet att allting har ett liv och värde. Hon behöver upprätthålla den myten för att kunna försvara sin politik.

SVT:s Uppdrag Granskning visade igår kväll ett program om allvarliga biverkningar av ECT (elchocksbehandling) och hur dessa mörkläggs i den svenska vården. Programmet finns att se på nätet.

Jag tar upp detta eftersom det har en personlig betydelse för mig. För ett halvår sedan var jag inlagd på sjukhus för depression och blev erbjuden ECT. Informationen från vårdens sida var odelat positiv och man påstod att alla biverkningar är övergående. Som tur var låg jag inte helt apatisk utan kunde själv söka efter information på nätet, och jag frågade medpatienter som själva fått ECT. Dessa vittnade om permanent nedsatt minnesförmåga och intellektuell förmåga, och avrådde mig bestämt från att ta behandlingen. När jag tänker tillbaka är jag glad att jag fick den informationen, för behandlingen hade kunnat förstöra mitt liv. Jag skulle inte ha kunnat sköta mitt arbete längre, och vad skulle jag då ha gjort? Att pussla ihop information är det enda jag är bra på.

Men det är inte alla patienter som är så lyckligt lottade att de kan få information från flera källor. Vad händer med dem som ligger apatiska, eller vars anhöriga inte kan söka efter informationen, eller vars anhöriga inte bryr sig, eller som inte har några anhöriga? Vanligtvis blir man tagen på större allvar i vården ju sjukare man är, men i psykvården är det precis tvärtom. Har du ångest eller depression så kan allting du säger tolkas som symptom för din sjukdom och dina egna åsikter räknas inte. Vi hör det i klartext i programmet, flera f.d. patienter vittnar om att de har förlorat flera år av sitt liv, men psykiatern avfärdar det kallt som ett sjukdomssymptom utan närmare undersökning. De har makten att köra med dig hur de vill, och de gör det. Har du dessutom dålig självkänsla, vilket är vanligt vid depression, så blir det ännu lättare att köra med dig, och inte blir din självkänsla bättre av det. Det är som mobbning på industriell skala.

Jag menar inte att alla läkare som ger ECT är några onda Dr Mengele, problemet ligger i hur samhället är uppbyggt. Vi fångar inte upp människor som mår dåligt förrän de en dag inte kan ta sig ur sängen längre. Då slussas man som en bricka över från arbetsmaskinen till vårdmaskinen. Man blir flyttad mellan olika sterila, döda miljöer och hierarkiska strukturer, och sköterskorna behandlar en som om man är utvecklingsstörd, en defekt bricka. Läkarna har ingen bred repertoar av behandlingar att välja mellan, det handlar mer om att kryssa i ruta A eller ruta B. De arbetar under hård press uppifrån att få ut inneliggande patienter från avdelningen (de kostar ju pengar!), och ECT är ett effektivt sätt att pigga upp apatiska människor med, men till vilket pris? Jag skulle inte köpa välmående om priset var en del av min egen person.

Någonting har hänt i Sverige. Som ni säkert vet är nu Sverigedemokraterna det fjärde största partiet. Det är logiskt att det skulle bli så här, inte på grund av invandringen utan på grund av att de progressiva värderingarna sprids från maktpositioner uppifrån, istället för att erövras nerifrån och lokalt. Även om avsikten är god så skapar det en dissonans hos mottagaren, där den anti-auktoritära och den progressiva driften hamnar i konflikt mot varandra. För att förstå vad jag menar kan jag rekommendera South Park-avsnittet The Death Camp of Tolerance som är en satir på hur absurt det kan bli.

Jag minns från skoltiden hur de “moraluppbyggande” predikningarna kunde låta:

Vår skola bygger på en värdegrund om alla människors lika värde, osv, osv…

Det enda resultatet var att man satt där och kände sig idiotförklarad och domderad över. Om man sedan upptäckte och påpekade brister i talarens progressiva retorik, kanske för att denne hade en alltför onyanserad världsbild och en för känslobaserad argumentation, så var bemötandet inte intellektuell nyfikenhet utan censur och repressalier - vilket är naturligt för en ifrågasatt makthavare. (Petra Östergren ger många exempel på detta i sin strålande bok Porr, Horor och Feminister.) Allt detta leder till att ungdomarna som sprider nationalistiska eller allmänt anti-progressiva budskap framstår som rebeller, som obekväma sanningssägare, och de kan till och med låna argumentation från anarkismen. När sedan riksdagspartierna fegar ihop sig till en floskelsportande likriktad massa, men ett parti får en image som utstickare, och ungdomarna når röståldern - ja, vi ser resultatet.

Man skulle förstås kunna använda omvänd psykologi, göra nationalisterna till auktoriteter, så att de får skjuta sig själva i foten. Det fungerar, men som vi sett många gånger i världen är då priset i mänskligt lidande mycket högt. (Ran Prieur har påpekat att Nazityskland också förde något gott med sig, att det för en lång tid framåt vaccinerade världen mot rasism och diktatur, i en tid då rashygien och fascistiska partier var accepterade och på stadig frammarsch i hela Europa, och därmed kanske-kanske avvärjt en ännu värre diktatur. Det är ett vågat och intressant påpekande, men han glömmer att andra världskrigets slut också skänkte legitimitet åt segrarmakterna, åt den demokratiska staten och den kommunistiska staten, inte åt frihetliga rörelser. Visst fanns det motståndsrörelser, men dessa var av nöden påkallade och i slutändan var det staterna som fick jobbet gjort. Nåja, för att inte misstas för ursäktare sätter jag punkt för det här spåret.)

Så vad är mitt råd till dagstidningarna, ska de fortsätta censuren eller bjuda in till debatt? Jag har inget råd att ge, det finns inget. Problemet är att tidningarna är alltför höga makthavare för att läsarna ska kunna ta till sig något budskap utan att känna sig hotade. När man läser en politisk ledarsida så finns det alltid ett outtalat budskap som väcker motvilja hos läsaren: “Det är bäst du börjar tycka som jag, för politiken följer debatten, så snart blir mitt ord din lag.” Om redaktörerna tror att de står på barrikaderna eller är i position att kunna föra någon slags ödmjuk truthspeaking-dialog, då har kungatronen växt sig så hög att de sitter med näsan bland molnen. Jag har bättre hopp om den småskaliga bloggosfären, här finns en möjlighet att föra en diskussion utan maktbruk inblandat.

Eberhard

Läste i en tidning:

Stålindustrins behov av högklassig Gotlandskalk går före en riksintressant miljö. Det är innebörden av Miljööverdomstolens beslut att tillåta ett nytt kalkbrott vid sjön Bästeträsk på norra Gotland.

Därmed river domstolen upp miljödomstolens tidigare dom. Företaget Nordkalk på Gotland fick då nej i sin ansökan om att öppna ett nytt kalkbrott i Bunge och i 25 år bryta 2,5 miljoner ton kalksten om året.
     Miljödomstolen ansåg att täkten skulle innebära ett alltför stort ingrepp i naturen och äventyra grundvattnet. Miljööverdomstolen betonar att två oförenliga riksintressen stått mot varandra, miljö mot viktiga råvaror till industrin. Men domstolen anser att kalkbrytningen i Bunge går före natur- och kulturmiljön, även om miljön skulle skadas allvarligt av verksamheten. (TT)

Fy fan!
Skönt i alla fall att de säger rent ut att de tycker att industrins vinster är viktigare än naturen. Oftast brukar detta döljas bakom förskönande omskrivningar, eller inte tas upp överhuvudtaget.

Naturskyddsföreningen kommenterar domen

Den 20-årige miljöaktivist som dömts till 15 månaders fängelse för skadegörelse värderad till 40.000 kr kommer till kafé 44 för att berätta om den repression han utsatts för och den aktivism han sysslat med.

Utbytbar mot pil och båge?

Jag råkade surfa in på hemsidan: http://swecan.org/modules.php?name=News&file=article&sid=265 och där läste jag en chockerande artikel om hur en svårt sjuk Ms-patient har dömts till fängelse för innehav av cannabis som hon använt i medicinskt syfte.

"Ännu en svensk patient har fått ett rekordhögt straff för sin odling och användning av cannabis som läkemedel.

Susanne Eriksson, 38, från Märsta som är svårt sjuk i progressiv MS (multipel skleros) har genom en nära vän odlat cannabis för eget behov och nu dömts till ett års fängelse för innehav av ca 900 gram.

Michael Fuchs, 31, medåtalad, som vattnade och planterade växterna med hennes vetskap, fick också ett års fängelse. De dömdes båda två för narkotikaframställan för överlåtelsesyfte, vilket de kraftigt bestrider då det enbart handlat om medicinskt bruk. Hon har sökt benådning formellt hos regeringen men fått avslag underskrivet Beatrice Ask utan någon motivering. Detta trots hennes svåra sjukdom eller det faktum att hon odlat för självmedicinering och inte för att tjäna pengar. Hon har även försökt avtjäna straffet med elektronisk fotboja men inte fått det godkänt eftersom hon inte jobbar. Detta trots att hon är rullstolsbunden och har assistans stor del av tiden. Frågan anhöriga och vänner nu ställer sig är om hon kommer överleva vistelsen på kvinnofängelset Hinseberg. Eriksson började använda läkarcannabis eftersom ingen av dem traditionella läkemedlen fungerade för henne utan bara bromsade utvecklingen av MS samt de ofta jobbiga och oönskade biverkningarna.

"För mig fungerar marijuana både som lugnande för stressen, jag slipper 80% av krampanfallen, sover utan störningar, smärtstillande och samtidigt får jag aptit. I stället är jag hänvisad till att som nu ta bromsmedicin som består i sprutor varannan dag som ger enorma smärtor i hela kroppen och blåmärken eller cellgiftsbehandling som ger hemska biverkningar," skriver hon om sin situation på en webbsida.

Hennes tillstånd blev sämre efter häktningen på Kronoberg den 11 februari förra året och sedan dess har sjukdomen trätt in i slutstadiet. Idag sitter hon i rullstol och har förlorat styrseln i vänster arm. Läkarintyget som domstolen bygger sin slutsats på skrevs före häktningen och är alltså baserad på en äldre tidpunkt då hon fortfarande kunde gå med kryckor. Hennes sociala situation är också dålig förutom att vara arbetslös. Hon fick avslag av socialtjänsten till hyran under tiden för strafftiden så hon kan förlamad hamna på gatan i värsta fall.

Hon befinner sig nu i desperat situation. Eriksson har tillgång till 41 timmars personlig assistans i veckan och har 24 timmar tillsyn då hon inte kan röra sig eller mer eller mindre göra något som kräver lite ansträngning. Enligt Fuchs klarar hon inte av att duscha eller gå på toaletten själv. Hon saknar balans, har ständiga smärtor och är extremt stresskänslig och infektionskänslig p.g.a. sin sjukdom. MS är en nervsjukdom som gradvis bryter ner nerverna tills att man blir totalt förlammad och organen sviktar. Fuchs är orolig att fängelset ska bli en dödsdom, om hon placeras på en sjukvårdsavdelning på Hinsebergsanstalten tillsammans med hepatit- och hiv-smittade.

Ännu har hon inte behövt inställa sig vid anstalten och gör nu allt för att hitta en lösning.

Fotnot: Fuchs använder också cannabis för att stimulera sin aptit, lindra stress och huvudvärk och istället för smärtstillande tabletter.

Marie Stenhoff dömdes för fyra år sen till sex månaders fängelse sedan hennes fall vägrades hörande i högsta domstolen. Hon hade odlat 12 plantor för eget bruk mot hennes kroniska sjukdom fibromyalgi som hon rökte och lagade mat med."

Jag tycker den här artikeln visar på vad som prioriteras i det här samhället. Inte är det medmänsklighet i alla fall. Hur tänker beslutsfattare i det här fallet? Och man måste fråga sig: Vad är det egentligen som är så farligt med cannabis? Eller handlar det kanske inte om drogen i sig, utan det faktumet att människor självmedicinerar sig med fungerande medel utan att gå via sjukvården och finansierar läkemedelsföretagen; att det farliga är att människor tar saken i egna händer för att förbättra sin livssituation. Och kanske är det så att den här civilisationen måste baseras på en omänskligt stelbent byråkrati där människor körs över av myndigheter, reduceras till siffor man inte behöver ta hänsyn till. Att ens individuella behov är oviktiga i lagens ögon. Att vi är ingenting annat än bränsle för maskinen…

- Wainamoinen

No to false solutions! Climate Justice Now!

1. The current world economic crisis marks the end of the neoliberal phase of capitalism. ‘Business as usual’ (financialisation, deregulation, privatisation…) is thus no longer an option: new spaces of accumulation and types of political regulation will need to be found by governments and corporations to keep capitalism going

2. Alongside the economic and political as well as energy crises, there is another crisis rocking the world: the biocrisis, the result of a suicidal mismatch between the ecological life support system that guarantees our collective human survival and capital’s need for constant growth

3. This biocrisis is an immense danger to our collective survival, but like all crises it also presents us, social movements, with a historic opportunity: to really go for capitalism’s exposed jugular, its need for unceasing, destructive, insane growth

4. Of the proposals that have emerged from global elites, the only one that promises to address all these crises is the ‘Green New Deal’. This is not the cuddly green capitalism 1.0 of organic agriculture and D.I.Y. windmills, but a proposal for a new ’green’ phase of capitalism that seeks to generate profits from the piecemeal ecological modernisation of certain key areas of production (cars, energy, etc.)

5. Green capitalism 2.0 cannot solve the biocrisis (climate change and other ecological problems such as the dangerous reduction of biodiversity), but rather tries to profit from it. It therefore does not fundamentally alter the collision course on which any market-driven economy sets humanity with the biosphere.

6. This isn’t the 1930s. Then, under the pressure of powerful social movements, the old ‘New Deal’ redistributed power and wealth downwards. The ‘New New’ and ‘Green New Deal’ discussed by Obama, green parties all around the world, and even some
multinationals is more about welfare for corporations than for people

7. Green Capitalism won’t challenge the power of those who actually produce most greenhouse gases: the energy companies, airlines and carmakers, industrial agriculture, but will simply shower them with more money to help maintain their profit rates by making small ecological changes that will be too little, too late

8. Because globally, working people have lost their power to bargain and demand rights and decent wages, in a green capitalist setup, wages will probably stagnate or even decline to offset the rising costs of ‘ecological modernisation’

9. The ‘green capitalist state’ will be an authoritarian one. Justified by the threat of ecological crisis it will ‘manage’ the social unrest that will necessarily grow from the impoverishment that lies in the wake of rising cost of living (food, energy, etc.) and falling wages

10. In green capitalism, the poor will have to be excluded from consumption, pushed to the margins, while the wealthy will get to ‘offset’ their continued environmentally destructive behaviour, shopping and saving the planet at the same time

11. An authoritarian state, massive class inequalities, welfare given to corporations: from the point of view of social and ecological emancipation, green capitalism will be a disaster that we can never recover from. Today, we have a chance to get beyond the suicidal madness of constant growth. Tomorrow, by the time we’ve all gotten used to the new green regime, that chance may be gone

12. In green capitalism, there is a danger that established, mainstream environmental groups will come to play the role that trade unions played in the Fordist era: acting as safety valves to make sure that demands for social change, that our collective rage remain within the boundaries set by the needs of capital
and governments

13. Albert Einstein defined ‘insanity’ as “doing the same thing over and over again and expecting different results.” In the past decade, in spite of Kyoto, not only has the concentration of greenhouse gases in the atmosphere increased – so, too, has the rate of increase. Do we simply want more of the same? Wouldn’t that be insane?

14. International climate agreements promote false solutions that are often more about energy security than climate change. Far from solving the crisis, emissions trading, CDM, joint implementation, offsets and so on, all provide a political shield for the continued production of greenhouse gases with impunity

15. For many communities in the global South, these false solutions (agrofuels, ‘green deserts’, CDM-projects) are by now often a greater threat than climate change itself

16. Real solutions to the climate crisis won’t be dreamt up by governments or corporations. They can only emerge from below, from globally networked social movements for climate justice

17. Such solutions include: no to free trade, no to privatisation, no to flexible mechanisms. Yes to food sovereignty, yes to degrowth, yes to radical democracy and to leaving the resources in the ground

18. As an emerging global climate justice movement, we must fight two enemies: on one hand climate change and the fossilistic capitalism that causes it, and on the other, an emergent green capitalism that won’t stop it, but will limit our ability to do so

19. Of course, climate change and free trade aren’t the same thing, but: the Copenhagen-protocol will be a central regulatory instance of green capitalism just as the WTO was central to neoliberal capitalism. So how to relate to it? The Danish group KlimaX argues: A good deal is better than no deal - but no deal is way better
than a bad one

20. The chance that governments will come up with a ‘good deal’ in Copenhagen is slim to none. Our aim must therefore be to demand agreement on real solutions. Failing that: to forget Kyoto, and shut down Copenhagen! (whatever the tactic)

By Tadzio Mueller and Alexis Passadakis (12/2008). Alexis is a member of Attac Germany’s coordinating council, Tadzio a part of the Turbulence editorial collective (www.turbulence.org.uk). They are both active in the emerging climate justice movement, and can be reached at againstgreencapitalism (at) googlemail.com

Igår kunde man läsa i Svd om Thomas Toivonen. Grön anarkist/primitivist… och reaktionerna var väntade. Likaså smutskastningen som ligger på en så låg nivå att man inte ens orkar bemöta dom.

Thomas vision ett liv i grottan

"Thomas Toivonen lever ett mycket enkelt liv, inte för att han saknar andra val, utan för att han tar avstånd från den nutida civilisationen, som han anser leder mot katastrof."

- Wainamoinen

Någon spår i  bankkrisens spår:

 Massive Economic Disaster Seems Possible — Will Survivalists Get the Last Laugh?

~Snusmumrik

I dagens Dagens så handlar en artikel om Zerzans framträdande på European Social Forum i Malmö.

Artikelförfattaren har en skräckblandad fascination och verkar inte helt avvisande, om än kritisk.

"Att han trots det blivit en förgrundsgestalt vittnar kanske tydligare än något annat om att en desperation breder ut sig i vissa kretsar. Den desperation som grundas i att alltfler ekologiska varningssignaler passeras utan att föranleda mer än beklaganden."

Kul i vilket fall.

/Snusmumrik

Inspiration och gratulation:
 
Bioteknologiföretaget Monsantos samtliga GMO-försök i Frankrike i år har förstörts av aktivister. Det är första gången aktivisterna lyckats stoppa samtliga försök.

Läs hela artikeln på Land Lantbruk
Och här är en sida mot gmo - gmofri.se

~ Nattsmyg ~

Den 17 juni röstas det om en ny lag i riksdagen som ger Försvarets radioanstalt rätt att övervaka all internettrafik och annan kommunikation. Går lagen igenom börjar den gälla 1 januari 2009. Inget nytt under solen egentligen, men kan vara på tiden att man ser över sin personliga kommunikation.

Ut till skogs och interagera med andra IRL… 

http://www.lexorwell.se

~Snusmumrik 

Anarkisterna.com har skrivit om Briana Waters och Eric McDavids domar. Tro mig, det är bara en tidsfråga innan miljöaktivister få se liknande domar i Sverige.Vi måste hålla ihop och slå hårt mot maktapparaten!

~ Vildrote 

Åfallet Skogsfestival 2008
17 - 20 Juli

Skydda Sveriges Gammelskog och reformera skogsbruket!

Föreläsningar om naturvård, ekologiskt skogsbruk
"klimatet och skogslandskapet" och om situationen för skogen idag och naturvårdspolitiken i Sverige!

Dans, musik, film, poesi, konst och verkstäder
i skogsfåglar, gammelskogens dynamik,
konst, lyrik, dans och kalhyggesfritt skogsbruk m.m.

Skogsfestivalen söker samarbetspartners och sponsorer.

Hjärtligt Välkomna! 

http://www.skogsfestivalen.org/