FIMBULVINTER - anarko-primitivism på svenska

Kolla in den här underbara videon om två män som går ut på gatorna i London med en megafon och sprider ett kärleksbudskap. Så mitt i prick!

Fler videor av samma skapare finns på http://www.youtube.com/user/cveitch

~ Nattsmyg

Läste i en tidning:

Stålindustrins behov av högklassig Gotlandskalk går före en riksintressant miljö. Det är innebörden av Miljööverdomstolens beslut att tillåta ett nytt kalkbrott vid sjön Bästeträsk på norra Gotland.

Därmed river domstolen upp miljödomstolens tidigare dom. Företaget Nordkalk på Gotland fick då nej i sin ansökan om att öppna ett nytt kalkbrott i Bunge och i 25 år bryta 2,5 miljoner ton kalksten om året.
     Miljödomstolen ansåg att täkten skulle innebära ett alltför stort ingrepp i naturen och äventyra grundvattnet. Miljööverdomstolen betonar att två oförenliga riksintressen stått mot varandra, miljö mot viktiga råvaror till industrin. Men domstolen anser att kalkbrytningen i Bunge går före natur- och kulturmiljön, även om miljön skulle skadas allvarligt av verksamheten. (TT)

Fy fan!
Skönt i alla fall att de säger rent ut att de tycker att industrins vinster är viktigare än naturen. Oftast brukar detta döljas bakom förskönande omskrivningar, eller inte tas upp överhuvudtaget.

Naturskyddsföreningen kommenterar domen

Här kommer ett tips om det nya zinet Droppen, som presenterar sig själv så här:

Droppen har fått nog av klimatförändringar och (grön) kapitalism. Med en kompott av text och bild vill den resa sig som en våg över de som helst inte vill reagera, och ta tillbaka klimatfrågan dit där den egentligen hör hemma: i våra hjärtan. Det viktiga klimattoppmötet i Köpenhamn eller inte, en förändring behövs nu och den börjar i oss.

Det finns både digitalt och på papper, och är väl värt ett besök.

När journalister bekymrat rapporterar om det globala ekonomiska läget så finns det mycket att glädjas åt för oss som gillar växande skogar, rent vatten, och en levande jord. Mediaspråket är totalt färgat av att man gillar ekonomisk tillväxt, produktion, arbete, och att det gamla systemet ska rulla vidare. Ordval som, ”när det vänder”, ”dystra siffror” och ”det ser mörkt ut” säger en del om var man står. Ibland lyssnar jag på radio, och då slår det mig hur otroligt mycket tid och energi som läggs ner på att diskutera siffror och pengar. Ekonomi får mest utrymme och man verkar tycka att det är det viktigast av allt i hela världen. Tänk om ekologin skulle få den uppmärksamheten istället. Att istället för att ekonomi-ekot rapporterade om aktuella räntor och börskurser så kunde ekologi-ekot berätta om läget för ozonlagret och den biologisk mångfalden.

Ok, det kanske inte är så kul att förlora jobbet, eller att behöva flytta för att man inte har råd att betala amorteringarna på huset, men va fan, vi kan inte hålla på och leva och konsumera så som de flesta av oss gör. En radikal förändring måste till, och den här ekonomiska krisen ger oss en ypperlig chans att finna andra sätt att organisera samhället. Men de som styr, de som har pengarna, och de som berättar historierna vill bara fortsätta med det gamla sättet. Och så kallar dom oss för bakåtsträvare.

Så hurra för en sjunkande bruttonationalprodukt
hurra för nedlagda bilfabriker och minskat byggande
hurra för att elkonsumtionen minskar, för första gången sen andra världskriget

Länge leve finanskrisen!

~Nattsmyg~

Här kommer en snabbkurs i kapitalism och miljöförstöring:

http://www.storyofstuff.com/

~ Nattsmyg ~

Inspiration och gratulation:
 
Bioteknologiföretaget Monsantos samtliga GMO-försök i Frankrike i år har förstörts av aktivister. Det är första gången aktivisterna lyckats stoppa samtliga försök.

Läs hela artikeln på Land Lantbruk
Och här är en sida mot gmo - gmofri.se

~ Nattsmyg ~

På tal om FRA och övervakning:

I folkbokföringsregistret finns det lagrat var du bor, och det kan vem som helst ta del av. Men det finns sätt att komma undan statens vakande ögon, och här är en liten i guide i hur man kan gå till väga. Det enklaste är nog att vara folkbokförd hos någon du känner, som du litar på inte skulle berätta var du bor om någon kommer och snokar. Ett annat alternativ är att stå som okänd hemvist i folkbokföringen. För att uppnå det behöver du för det första registrera en särskild postadress, som är en adress dit din post ska gå men där du inte bor. Antingen hos den där vännen som du litar på, eller till en anonym postbox som du hyr. Du kan inte vara folkbokförd på en postbox, men du kan ha den som särskild postadress. De kostar ca 1500-2000 kr per år. Sen flyttar du ifrån din nuvarande bostad, och ringer till folkbokföringen på skatteverket och förklarar att du inte har en fast bostad, utan flyttar runt och bor tillfälligt hos vänner, tältar i skogen, eller liknande. Det kanske är bra att säga också att du letar bostad och hoppas att din bostadssituation ska lösa sig snart. Då kommer du få skicka ett brev till dom där du berättar om din situation, och en handläggare beslutar sen hur du ska bli folkbokförd. Troligtvis registreras du som ”utan känt hemvist” eller ”på församlingen skriven” i den kommun där du senast var folkbokförd. Vad det är för praktisk skillnad mellan dessa två har jag inte lyckats lista ut. Ett annat alternativ är att helt enkelt flytta och inte anmäla det. Tänk på att aldrig uppge din nya riktiga adress till någon, och ska du bo i lägenhet så är det nog bäst att hyra i andra hand. Om du sen när det är dags att förnya kontraktet på postboxen känner att du inte skulle sakna samhällets bruna (och orangea) kuvert så är det ju bara att strunta i det.

Du bör nog tänka igenom vad det får för konsekvenser innan du gör en sån här sak. Det kanske kan ställa till problem med försäkringskassan om du uppbär någon form av bidrag, du kan inte hyra bil, du kanske inte kan handla på kredit, du kan inte teckna hemförsäkring och får därför heller ingen reseförsäkring, och licens för jaktvapen lär du inte beviljas eftersom ett vapen enligt lag ska förvaras på folkbokföringsadressen. Och du kan löpa större risk att bli anhållen eller häktad om du grips av polis. Men däremot uppnår du den sköna känslan av frihet i att staten inte vet var du tillbringar din dygnsvila.

~ Nattsmyg ~

Jag har skrivit en del poesi, och satt ihop några av dikterna till en diktsamling kallad Jordord. Klicka på bilden om du vill läsa den.

Annars kommer ett smakprov här:

~ Nattsmyg ~

Det är inte ofta det dyker upp civilisationskritiska böcker av svenska författare, men här är en nyutgiven bok som jag tror är intressant. Den är skriven av Helena Granström och heter "Alltings mått". Så här skriver förlaget om boken:

Helena Granström debuterar med en svindlande poetisk essä om kroppsliga dimensioner av språket och språkliga dimensioner av kroppen. Alltings mått använder sig av pornografi, teknik, dödsdrift, stadsmiljö och kvantfysik för att undersöka hur det västerländska kulturarvet separererat individen från sin omvärld och människorna från varandra. En kritik utan utopiska anspråk, men med en kärna av längtan efter en vänskaplig annanhet.

Återkommer när jag har läst den.

~ Nattsmyg ~

David Rovics heter en amerikansk trubadur som spelar jäkligt bra motståndsmusik, och vars låtar finns att hämta på Soundclick. Där finns det mycket att välja mellan men jag rekommenderar speciellt dessa, som lagom får plats på en cd:

Here At The End Of The World
Strike a Blow Against the Empire
Burn It Down (live)
Resistance
Age of Oil
Song for the ELF
We Just Want The World
No One Is Illegal
Behind the barricades
Free (Song for Jeffrey Luers)
Everything Looks The Same
They’re Building A Wall
We are everywhere
Song For Big Mountain
Life Is Beautiful
Before the Oil Wells Ran Dry
After We Torture Our Prisoners
Halliburton Boardroom Massacre
Palestine
Hummer
Beyond The Mall
Pray for the Dead & Fight Like Hell for the Living

 
En annan shysst kampsång, från ett närmare håll, handlar om nej till uran.

Sitt nu bara inte inne för länge och lyssna, utan gå ut och gör saker också. Det finns en verkligare och vackrare värld därute.

~ Nattsmyg ~

I och med den förvärrade ekologiska krisen så förvärras också propagandan från dom som vill fortsätta exploatera och förstöra planeten. Se bara vad dom kallar den här grävmaskinen. Vilket skämt. Orwell kallade det för nyspråk i sin 1984…

~ Nattsmyg ~

Fire and Ice, med den underbara undertiteln ”disturbing the comfortable, comforting the disturbed, while tracking our wildest dreams”, är en oerhört vacker bok. Den är ett personligt utforskande av vad det betyder att leva i slutet av civilisationen, skriven av två personer som känner dess sår i sina kroppar, sinnen, hjärtan, och hem. Den här boken reser ner till desperationens botten, för att sen stiga upp till nya möjligheter som känns väldigt bekanta. De diskuterar, söker efter mening, läntar efter att avprogrammeras från kulturen och att helas, försöker återförvildas, och de kastas hela tiden mellan hopp och förtvivlan. Mycket förtvivlan. De är väldigt bra på att sätta ord på sina känslor, och jag känner många gånger igen mig. Laurel Luddite och Skunkly Monkly, som författarna heter, skriver ibland sina egna historier, ibland skriver de tillsammans och ibland citerar de andra. En jävligt bra bok!

Ett citat:
We are not even outnumbered. If you count the birds, the wasps, each clump of grass and jack pine tree, if you include the stones, the future children who cheer us on, the barnacles in the sea, and the bacteria in our guts, we are very many. We have generation after generation of ancestors backing us up. Our ancestors were with the Earth when things were still balanced, before civilization was even a bad dream. We carry their strength in bodies made from their bodies. We breathe the same air they did. We are never alone.

Fler utdrag finns att läsa, här, här, och här.

~ Nattsmyg ~

Jag har seglat en del den här sommaren, tagit mig runt med vindens hjälp mellan öar i skärgården. Det är ett urgammalt sätt att färdas på, 800 000 år enligt Zerzan. På bilden ses Thor Heyerdahl, som med sina Kon-Tiki och Ra-expeditioner bevisade att det är möjligt att bygga primitiva båtar som kan korsa oceaner. Nu har inte jag seglat en lika ursprunglig båt som han, utan haft en av plast med utombordsmotor, och lyssnat på väderrapporten på radio, och inte heller korsat några oceaner, utan hållit mig inomskärs. Men ändå, det har känts naturnära och ursprungligt.

Jag har tjusats av den fantastiska naturen, sett en mängd vackra fåglar, de otaliga öarna med sina vildvuxna skogar, som jag gissar är så orörda därför att det är för olönsamt att hugga på småöar. Jag har fått se en säl sticka upp huvudet och titta runt innan den dök igen, jag har sett fiskar slå, och ett rådjur som simmade mot en ö som jag just hade lämnat en morgon. När den kom fram tog den sig upp på den hala klippan med visst besvär, skakade av sig, och stirrade på mig ett tag innan den skuttade in i skogen. Jag har sett underbara soluppgångar och solnedgångar. Jag har ätit vilda växter, fiskat abborre, och även smakat vilda ägg.

Men allt har inte varit frid och fröjd. Jag har förbannat de rikas skrytbyggen med ständiga tillbyggen och nybyggen, och deras äckliga vräkiga motorbåtar som likt havets stadsjeepar spyr ut avgaser, och stör både djurliv och fridfulla seglare med sitt motorbuller och stora svallvågor. För att inte tala om de absurda finlandsfärjorna som likt gigantiska köpcenter, hotell, och nattklubbar glider runt på vattnet. Men trots detta finns det ändå mängder av stilla, vackra, orörda platser i skärgården.

Jag har lärt mig att kasta loss och segla iväg utan att starta motorn, men hur jag ska lyckas lägga till med bara seglens hjälp, speciellt de gånger jag seglar ensam, återstår att klura ut. Jag har lärt mig hur man kan förutse var det finns vind och var det är lä, genom att titta på krusningarna på vattenytan och på hur öar och klippor bromsar upp eller förstärker vinden. Jag har lärt mig att vid kanten av ett mörkt regnmoln kan det plötsligt blåsa upp riktigt ordentligt. Jag har fått respekt för vindens krafter efter att ha fått rorkulten (styrpinnen) avbruten, och några gånger varit med om lätta grundstötningar. Det var i vissa stunder ganska dramatiskt, men jag har uppskattat utmaningen, och tror att det är nyttigt att ibland våga kasta loss även om det kan kännas osäkert. Och för att bli metaforisk så lär vi behöva en hel del losskastande ut i det okända den närmsta tiden.

~ Nattsmyg ~

Bättre sent än aldrig:

Den sista veckan i juli hölls skogslägret Urvision utanför Stockholm. Inspirerade av andra läger om återförvildning och motstånd ville vi skapa något liknande här. Platsen var väldigt vacker och låg vid en sjö i en blåbärsfylld blandskog, men med ett kalhygge i närheten som hela tiden påminde oss om civiliserad förstörelse. Eftersom det var första gången vi organiserade ett stort öppet läger på det här sättet så visste vi inte riktigt vad vi hade att att vänta, men det visade sig bli riktigt lyckat. Runt 100 personer kom, från olika länder i Europa.

Det hölls en mängd workshops och diskussioner, och det var så många som ville dela med sig av kunskaper och erfarenheter, att programmet på anslagstavlan var fullpackat med aktiviteter de sista dagarna. Det lärdes ut primitiva tekniker såsom elduppgörning med hjälp av friktion, snören och knopar, skinngarvning, pilbågsbygge och skytte, fällor, växtsamlande, primitiv matlagning och mockasinsömnad. Det hölls diskussioner om bland annat grön anarki, ekoförsvar, säkerhetskultur, paleokost, permakultur, urföräldraskap och ”truthspeaking”. Thierry Sallantin var där och berättade om hur han under många år levde med urfolk i Amazonas, och om sitt projekt att få ihop en grupp som åker dit och lever ursprungligt. Det hölls medvetande- och avslappningsövningar, shamaner höll trumresor och en svetthyddeceremoni. Det var förstås glädjande att det skedde så mycket intressant, men nackdelen var att saker krockade i programmet, och folk tyckte det var svårt att välja vad de skulle delta i. Att döma av intresset och viljan att dela med sig och att diskutera, kunde vi nog ha fyllt en vecka till med workshops.

Vi lyckades erbjuda gratis mat åt alla. Folk turades om att laga mat i det gemensamma köket, alltid ett veganskt och ett paleo-altenativ. Det fanns ett bibliotek och en distro som sålde tidningar och böcker. Vi bad inte om tillstånd att få vara på den statsägda marken, men det blev inga problem med det, inga poliser kom och inga lokalbor klagade. Allting flöt på väldigt fint och det uppstod faktiskt inga problem med nånting alls. Vädret var bra, några skurar de första dagarna, inte för varmt och nästan inga myggor.

Många erfarenheter blev utbytta, idéer spridda, kunskaper delade, frön sådda, och vänner funna. Folk respekterade och lyssnade till varandra, och där var en massa glädje och skratt, trots den allvarliga situation vi befinner oss i. Det var ett fantastiskt läger, som gav en massa inspiration, pepp och styrka. Detta läger, tillsammans med John Zerzans tal i juni på Stockholms universitetet inför hundra personer, är tydliga tecken på att de grönanarkistiska, anticivilisatoriska, ursprungslängtande och vildväxande tankarna håller på att få fotfäste i Sverige.

Ett stort tack till alla som kom till Urvision och gjorde det till en sån oförglömlig vecka! Hopppas vi ses på vinterlägret över nyår, om inte förr.

Nattsmyg för Det vildväxande kollektivet