FIMBULVINTER - anarko-primitivism på svenska

Det är nu fyra år sedan jag slutade att äta kött, tre år sedan jag slutade att äta/dricka animalier som ägg och mjölk, och det är inte helt utan filosofiska, moraliska, etiska och fysiska konflikter.

 Det senaste året har många timmar och mycket energi gått åt till begrunda: "Varför vegansk kost? Är jag mer moralisk om jag äter ett liv än om jag äter ett annat? Vill jag vara moralisk? Vad är moral? Vad är liv? Är jag ett liv eller en konsument? Är det jag äter liv eller produkter?".

 För en tid sedan fick jag en del tips på hur jag bättre kan behandla min diabetes; tipsen varierade från en i det närmaste 100%köttbaserad kost till råkost och de slutsatser jag drog för mig själv var att jag helt enkelt måste sluta äta kolhydrater.

 Inatt bestämde jag mig för att idag och framåt ska jag så mycket som möjligt avlägsna kolhydrater från min kost (spannmål, stärkelserika växter, socker, osv.) och att jag nu ska introducera min veganska mage för K Ö T T (uh-h-h-h).
 Inte vilket KÖTT som helst.

Under det senaste året, om inte förr, har jag insett att jag inte vill leva med någon moral isolerandes mina val, min frihet, mitt liv, utan att en självskriven empati, sund livssyn och en kompromisslös frihetskamp ska leda mig i mina val och beslut.
 Moralen som säger att KÖTT ÄR MORD men att "sojabönor är ok", som säger att "DJUR ÄR OCKSÅ LIV" men att "nässlor saknar känslor", är densamma Moral som säger att "STJÄLA ÄR FEL - så länge det är fattiga som stjäl av de rika, hungriga som stjäl av de mätta", som säger att "SEX ÄR NÅGOT FINT - så länge det är mellan en man och en kvinna, så länge mannen kan dominera, så länge ett nej är ett kanske är ett ja", som säger att "MÄNNISKAN ÄR SKAPELSENS KRONA".
Moralen är vad som rättfärdigar våldtäkter, moral är vad som rättfärdigar ekologisk förstörelse, moral är vad som rättfärdigar domesticering av mänskliga, icke-mänskliga djur och växter, moral är vad som rättfärdigar krig, lagar, snutar, kapitalism, patriarkat, religion. Moral är den industriella civilisationens sociala bränsle. 

 Om stjäla är omoraliskt, vad är då stöld i en livsmedelsbutik? Den ursprungliga stölden av land, arbetskraft, liv och välmående förpackad i plast eller stölden av vad butiken håller inlåst bakom kungaansikten på cellulosabitar?

 Ju fler livsformer som sänder igenkännande signaler, bilder, uppmaningar och kritik; tagetes-blommor befriade från en container, en katt, en blomma på en trädkvist, ekorrar, kajor; ju mer självklart blir det för mig att den veganska moralen följer samma mönster som den institution, Vetenskapen, som hyllar vivisektion och beroendegörandet av primater av kokain, tjack och nikotin.

 Jag vaknade i morse och gick till en butik, fast besluten om att finna den processerade rest av liv som ska ingå i min ceremoni, i min process från vegan till något annat. Länge gick jag runt och hittade nästan bara halvfabrikat, eller kött från domesticerade och systematiskt torterade djur. Till slut befriade jag Kammusslor (och sojakorvar till min älskade). Under hela tiden i affären och hela vägen hem var jag uppe i en känsloansamling jag aldrig förr känt. Det kändes som att jag skulle förenas med något bortom mig själv på ett väldigt oreligiöst men samtidigt livsavgörande sätt. Jag antar att en Jon Svensson hade jämfört det med att gifta sig, vinna miljonvinsten eller något åt det hållet.

 Efter en stunds övervägande hemma och en del annan matlagning betämde jag mig! Samtidigt som jag bestämde mig för att steka kammusslorna gick jag in i en puppa av blandat obehag/välbehag. När oljan började fräsa och den pressade vitlöken och kammusslornas havsarom förenades, som när landet möter havet i saltade klippor och svajande örter, började en röst tala till mig. Det var den veganska moralgubben: "Du vet att det är ett liv du äter! Det är KÖTT! UUUUUUUUUUSCH!!!". En havsbris fyller mitt varande, tystar moralgubben och viskar lugnande, kylande så att huden knottras: "Du vet vad det är du äter. Du vet att du är odelbar från de musslor du ska äta. Du vet att du har ett ansvar för att musslorna och allt annat du äter ska kunna leva i generation efter generation. Du gör inte större skada om du äter dem än om du äter sojakorvarna. Slappna av."
 
 Jag försöker beskriva för min älskare vad jag upplever: "Det känns som att…det är som första gången, du vet, som när du vet att du ska förlora oskulden. Som när du vet vad som kommer att hända, du bara väntar på att det ska hända. Som första gången du blir kysst eller första gången någon frågar om du vill bli tillsammans med den!"
 Hon svarar lite fundersam och tittar misstänksamt på mig:
"Är inte det en lycklig känsla? Välbehaglig?"
"Jo", svarar jag och ler stort samtidigt som jag skakar lite grann, "det är så det känns men blandat med den gamla veganmoralen som säger åt mig att det är fel att äta KÖTT. Blä Blä BLÄ!"

 På tallriken ligger sex kammusselbitar. Jag spetsar en med gaffeln. Tittar upp och på andra sidan bordet sitter min älskare och följer processen med stor föväntan och spänning. Jag för biten på gaffeln upp till näsan och andas djupt in. Som av en stark vind eller våg förs jag till en klipphäll, en vassbeklädd strandbank, till ett hav. Jag känner brisen föra med sig dofter, minnen och känslor från havets botten upp till ytan.
 Jag ser på min älskare igen, ler, och låter kammusslan landa på min tunga.Tuggar försiktigt och förs våldsamt tillbaka till klipphällen. Jag ser livet omkring mig. Ner i vattnet. Jag ser musslorna, jag känner dem och ser allt som de ser. Guppande rör jag mig i det mörka kalla vattnet.
 
 "Var det gott?", hör jag henne säga.
 "Ja, det smakar som hav, som fisk. Fisk brukar ju smaka hav, så det smakar som hav."

(Hon smakade också men mådde illa och spottade ut.)

Jag vill inte på något sätt, med detta, säga att jag främjar något levandes lidande. Jag blir arg när jag ser människor äta systematiskt domesticerade och manipulerade djur, arg när jag ser hur de intalas att det är rätt, och skulle aldrig betala för att äta kött. Jag blir arg över den ofattbara processen att manipulera en levande varelse så som mjölkkon blivit behandlad. I och med att jag motsätter mig allt levandes lidande, motsätter jag mig även alla jävla veganprodukter som produceras på exploaterad stulen jord, en moraliskt rättfärdigad baljväxtproduktion eller någon annan destruktiv produktion som en klick moralnissar (som jag själv har tillhört) rättfärdigar genom TM Vegan.

 Jag hyllar allt ALF/DBF någonsin genomfört som haft framgång för den systematiska speciesismens undergång men jag kommer nog aldrig att kunna genomföra aktioner i deras namn då jag kan tänka mig att äta icke-mänskliga djur. 

 Agueli

Varför Vi Kämpar Mot 2010

de Olympsika Vinterspelen 2010

OS handlar inte om den mänsklig andan och har väldigt lite att göra med atletisk perfektion; det är en multi-miljardindustri uppbackad av mäktiga eliter, fastighets-, byggnads-, hotell-, turist- och TV-bolag, som går hand i hand med sina medbrottslingar: olika stater och medlemmar av den internationella OS-kommiteén (IOC).
10 Orsaker att Bekämpa 2010

1. Kolonialism och Fascism

Det moderna OS har en lång historia av rasism, från dess grundare (t.ex. Pierre de Coubertin, en fransk baron som förespråkade att sport skulle användas som ett verktyg att stärka kolonialismen med) till nuvarande IOC-ordföranden. De olympiska spelen 1936 stärkte Hitlers naziregim. Både de olympsika spelen i Seoul 1988 och i Bejing 2008 hjälpte till att legitimera auktoritära regimer i Asien. 1968 års Olympiska spel i Mexico City (där över 300 protesterande studenter massakrerades av soldater, dagarna innan spelen började) legitimerade även det den statliga terrorn. IOCordförande Avery Brundage, en ökänd amerikansk rasist och nazisympatisör, erkände inte ens att massakern ägt rum. Men när två svarta amerikanska atleter sträckte upp sina knutna nävar i en BlackPower-hälsning på medaljpodiet, såg han genast till att de blev med sina medaljer och stängdes av från spelen. En annan känd fascistisk IOCordförande var Juan Antonio Samaranch (IOC ordförande mellan 1980-2001), en tidigare statlig befattningshavare i Francos regim i Spanien.

2. Inga Olympiska Spel på Stulen Mark

Territoriet BC förblir ursprungsfolkens oöverlåtna och okapitulerade mark. Enligt kanadensisk lag, har BC ingen laglig eller moralisk rätt att existera, ännu mindre att hävda rätt över landet och härska över områdets ursprungsfolk. Trots detta, och vidriga avtal som arbetas fram i detta nu, fortsätter regeringen att sälja, arrendera och "utveckla" de Ursprungliga landsområdena till företagens vinning, vilket inkluderar gruvdrift, skogsskövling, olja&gas och skidorter. Samtidigt är ursprungsbefolkningen den grupp med högst andel fattigdom, arbetslöshet, fängelsedomar, polisvåld, sjukdomar, självmord etc.
3. Ekologisk Förstörelse

Trots påståendet om att vara det "grönaste OS" någonsin, och PR-uttalanden om "hållbarhet", kommer OS 2010 vara en av de mest miljöförstörande OS någonsin, med tiotusentals träd skövlade och bergsidor sprängda för OS-områden i Callaghan Valley (i närheten av Whistler) och "Sea-to-sky"-motorvägens exapansion. Under sommaren 2007 blev ett rekordantal svartbjörnar påkörda på "Sea-to-sky"-motorvägen, där åtminstone elva av dem dog (som konsekvens av att ha förlorat sitt naturliga habitat). Extrema mängder av betong som används för byggnation orsakade miljoner Laxars död i Fraser River, där tonvis med grus bryts för betongproduktion.

4. Hemlöshet

Sedan Vancouver vann 2010 års vinterspel 2003, har Vancouver förlorat över 850 låginkomst-hushåll; under samma period har hemlösheten ökat från 1000 till 2500. Det uppskattas att vid år 2010 kommer hemlösheten ha ökat till så mycket som 6000. Sedan åttiotalet har OS orsakat förskjutning av över två miljoner människor (Fair Play fo Housing Rights report, 2007). 1988 i Seoul blev över 750 000 fattiga förskjutna, i Atlanta 1996 över 30 000, och i Bejing har uppskattningsvis 1.5 miljon blivit förskjutna. Och fortfarande talar OS-ledarna om "hållbarhet" och "OS-arvet"!

För att "rensa bort" de fattiga och oönskade, startar de olika olympiska värdstäderna rutinmässigt kampanjer för att kriminalisera de fattiga. I Vancouver har staden startat "Project Civil City" och nya stadgar som kriminaliserar tiggeri, att sova utomhus etc. Det har också inneburit hundratusentals dollar till ökad privat säkerhet (t.ex. ambassadörerna i Downtown). Nya sopcontainrar på gatan gör det svårare för fattiga att samla återvunnen mat, och nya bänkar som är gjorda för att inte kunna liggas på. Dessa åtgärder passar väl in i regeringens planer på att förflytta de fattiga i storstadskärnorna till psykiatriska institutioner, "detox centres" på f.d. militära baser, och polisen "fly-back"-projekt som innebär att de lämnar ut människor som är efterlysta i andra provinser. Detta är inget mindre än en social utrensning!

Arrangemang så som OS drar till sig hundratusentals åskådare och orsakar en enorm ökning av prostitution och trafficking av kvinnor. I Vancouver har 68 kvinnor försvunnit och/eller mördats. Många av dem var av ursprungsfolklig härkomst, och många rapporterades ha varit inblandade i sexhandel. 2007 hölls rättegång mot William Pickton, som anklagas för sex av dessa mord och ytterligare tjugo mord ska prövas mot honom. I norra BC har över 30 kvinnor, främst av ursprungsfolklig härkomst, försvunnit och/eller mördats, enbart längs Highway 16. OS 2010 och invasionen av turister och företag kommer bara att öka våldet mot kvinnor.
7. 2010 Polisstat

Runt 12.500 poliser, militärer och säkerhetspersonal mobiliseras inför 2010, vilket inkluderar nationella insatsstyrkan (http://en.wikipedia.org/wiki/Emergency_Response_Team_(RCMP), kravallpoliser, helikoptrar, pansarfordon, etc. RCMP planerar att sätta upp ett 40 km långt stängsel tillsammans med CCTV övervakningskameror. Speciella säkerhetszoner kommer att upprättas för att kontrollera inträde till de olika OS-områdena. I tre veckor kommer Vancouver att vara en ockuperad PolisStat!!! Och när OS väl är över, finns det inget som garranterar att de olika säkerhetsåtgärderna inte försvinner (t.ex. CCTV).Repressionen innebär även attacker mot anti-OS grupper och individer, vilket innefattar gripande protestanter, husrannsakan på kontor och samlingsplatser, övervakning, smutskastande mediakampanjer, avskurna bidragsprogram etc. allt i ett försök att underminera anti-2010motståndet. Denna repression har redan använts mot antifattigdoms-,bostadsrättighets-, miljö- och urspungsfolks-grupper i Vancouver.
8. Allmänhetens skuld

VANOC och statliga befattningshavare menar på att OS kommer att kosta två miljarder dollar. Dessa summor inkluderar i vilket fall inte "sea-to-sky"-motorvägens expansion, Canada Line Skytrain-förbindelsen till flygplatsen, Vancouver Convention Center eller "the lower mainland Gateway Project" (http://www.wildernesscommittee.org/campaigns/communities/gateway). Inkluderande dessa kostnader, då de var tvungna att gå igenom som förslag och färdigställas till 2010, blir den sammanlagda summar för Spelen ca sex miljarder dollar. Pengar som måste betalas av skattebetalare. Pengar som kunde ha använts till socialarbete, bostäder, drogavvänjning, sjukvård etc.
9. Olympisk korruption

Det moderna OS är vida känt för sin korruption, t.ex. både IOC-toppars inblandning i mutskandaler (t.ex. Salt Lake City 2002) eller atleter som ertappats användandes steroider. Ändå menar IOC på att ungdomen behöver inspiration och en bra förebild för sportens moral och anda! Trots publicerade rapporter om mutskandaler bland IOC-medlemmar och värdstäder, (t.ex. "The New Lord of the Rings" av Andrew Jennings), ses OS fortfarande som ärorikt och beundransvärt företag, tack vare media.

10. Företagsinvansion

Regeringen och industrier använder OS som ett verktyg för att attrahera företagsinvesteringar. I BC har den liberala regeringen "rationaliserat" ansökningsprocesser, skurit ner på skatter och erbjudit andra incitament som ökar vissa industrier så som gruvdrift, olja&gasutvinning och skidanlägnningar. Detta inkluderar stora ökningar inom transportsektorn, t.ex. nya hamnar, broar, utökade motorvägar och järnvägar. Allt detta är en del av deras investering i 2010. Resultaten har varit dramatiska, rekordbrytande ökningar av dess industrier, med konsekvenser som ökad miljöförstöring och ökad makt och inflytande för företagen i våra dagliga liv. Många av OS’s huvudsponsorer bär själva skulden för massiv miljöförstöring och upphävande av mänskliga rättigheter, som t.ex. McDonalds, CocaCola, Petro-Canada, TransCanada, Dow, Teck Cominco, etc., medan andra är stora vapenproducenter (Genera lElectrics och General Motors).

BEKÄMPA 2010!

"What causes opponents to come of their own accord is the prospect of gain. What discourages opponents from coming is the prospect of harm."
Sun Tzu, The Art of War

http//www.no2010.com/

Som diabetiker har jag indoktrinerats i en beroende-relation till sjukvården. Jag har ständigt, sedan barnsben, fått höra hur jag kommer att dö utan tillgång till insulin och snabba kolhydrater. Ständigt denna skrämsel men aldrig redogjorde någon för orsaken och hur orsaken skulle tacklas på såväl individuellt som på ett större plan. Det pratades om ärftlighet, hyperkonsumtion av socker och begränsad aktivitet. Då inget av detta förklarade min döda bukspottskörtel har jag som i en identitetskris vandrat runt  utan orsak till smärtan av nålar och stick, hypoglykemiska anfall (jfr epilepsi) och hyperglykemi.
 
Först efter att ha ägnat mig åt antropologiska amatörstudier finner jag att diabetes-sjukdomen bara existerar i kulturer där spannmål odlas… Det är inte bara diabetesen som råkar följa sin medicinska antropologiska bana tillbaka till civilisationens vagga; mycket av den psykiska ohälsan kommer av att leva i städer (ihopträngda och placerade i öppna anstalter de måste arbeta och konsumera för att få bo i); cancer; könssjukdomar; stresskador; förgiftningar; mutationer; olika förståndshandikapp; nedsatt hjärnafunktioner av mikrovågor osv. Orsakerna ignoreras och smärtstillande, ångestdämpande och tvångsintagningar ser till så att status quo fortskrider. 

Insulin tas från den domesticerade grisens kropp, bearbetas, spädes ut, försluts i ampuller som görs tillgängliga endast för de övre samhällsskikten. Dem med pengar. Dem i nord. Dem som orsakat sjukdomens uppkomst genom sin kortsiktiga ohållbara livsstil.
 Gruvor jämnar levande platser med asfalt, fyller dem med nioåriga pojkar och flickor som annars hade sålt sina kroppar till de äldre gruvarbetarna, assimilerade skogsfolk två generationer tillbaka arbetar 12 timmar om dagen (istället för de 3-4 timmar de gjort i årtusenden) med att lödda kretskort; detta gör de för att jag ska kunna mäta mitt blodsocker på fem sekunder.
 Ser ni någonting här som botar min sjukdom? Ser ni en lösning? Ser ni hur deprimerade människor blir harmoniska av tabletter? Ser ni hur cancersjuka ler på sin dödsbädd när läkaren säger "snart hittar forskarna ett botemedel mot cancer"? (I princip alla som dött i min omgivning har dött i cancer och de log inte…)
 Eller ser ni ett problem?
 De som menar på att sjukvården är något vi är beroende av har glömt att ställa sig själva dessa frågor:
 
Varför är vi beroende av den? Vill jag vara beroende av den? Är jag verkligen beroende av den?

 För att kunna leva i en industriell civilisation är du nog dessvärre beroende av den. Hur skulle du annars kunna uthärda alla gifter du inhalerar, förtär och suger upp i porerna, uthärda alla epidemier som bekämpar överpopulationen, uthärda alla kostrelaterade sjukdomar, uthärda alla skottskador från resursbaserade, etniska och terriotriella krig, uthärda depressionen som följer känslan av tomhet och avsaknad av mening, uthärda ångesten och den post-traumatiska stressen som följer dina trauman; uthärda men aldrig bota.

 Om vi i det någon skämtsamt skulle kalla motståndsrörelsen inte lär oss att vi inte behöver den industriella sjukvården kommer vi aldrig att utgöra ett hot mot de förtryckande krafterna. Om vi inte lär oss kommer tron på den industriella sjukvården vara det som hindrar en heliocentrisk analys, det som hindrar kampen från att uträtta något annat än ytterligare ett regimskifte. De som dödar jorden byter namn och adresser, byter åsikter om och metoder hur livet ska dödas. 

 Ju förr vi inser detta och kan inleda en vård av sjuka som behandlar orsaken, inte symptomen, ju fler av oss som kan kämpa, ju fler av oss som kan leva.

 (Till er som är så oroliga över att "förlora tillgången" till den svenska sjukvården om ni breddar er analys: Fy fan vad sviniga ni är! Ni kan sitta och försvara ett privilegie, att behandlas medicinskt  för att kunna blunda för verkligheten, som bara görs tillgängligt för dem med rätt siffror i personnumret, dem som faktiskt har personnummer, dem som skapar problemen. När du kastar din mobiltelefon (coltanbrytning!), din TV, din laptop (coltanbrytning!), skrotar din bil, gör dig av med allt som orsakar människors lidande och död världen över; då kan jag lyssna på dina argument för att bevara sjukvården. )

 Rewild and Resist
 Agueli 

Hämtat från Bilaga 3 i "Bredband till hela landet" SOU 2008:40.

" Mjölkkor

 Knappt 7000 mjölkgårdar (omsättning 12 miljarder)
 Mejerierna (omsättning 40 miljarder)

 Kokontrollen - branschens eget produktionsstyrningsprogram

 Avkastning (kg mjölk), kalvning, sjukdomar, avelsarbete och foder registreras där. Detta program är grunden för utveckling av svensk mjölkproduktion. Genom att det är webbaserat kan alla som är med i kokontrollen ta fram statistik för att jämföra och utveckla sin egen mjölkproduktion. Saknas bredband så saknas även möjligheten att använda kokontrollen på ett effektivt sätt.
 4000 mjölkgårdar (av ca 7000) har användar-ID för elektronisk verksamhet (fast bredbandsuppkoppling/modem)

 Heard Navigator - "Elektroniskt gårdssytem" från Delaval

 Analyssystem som analyserar mjölken på de kor som går in för mjölkning vilket ger bättre kontroll på fertilitet, sjukdom och mjölkning. T.ex. Progesteron-hormoner i mjölk som visar dräktighet, efter högt värde i tre veckor konstateras att kon är dräktig. Annars provtagning på gården som skickas till Sveriges enda labb i Jönköping. Programmet är helt webbaserat, så rådgivaren kan sitta på annan ort och rådge - inga resor, inga utsläpp och betydligt mindre kostnader för kontroller. "

"Mjölkrobotar kräver fast bredbandsuppkoppling"

"Köttdjur

 Antal gårdar med nötkreatur (ej mjölk) ca 20000
Omsättning på gårdarna: ca 3 miljarder
Slakt drygt: 6 miljarder

 KAP (Kött-Avel-Produktion), program för avelsvärdering och uppföljning

 Tillgång till Internet via brebdand är oerhört vesäntligt för att nötköttsproducenterna ska kunna:

" Använda program för växtodlingsplanering om du t.ex. vill certifiera en rostbiff
 Bevaka nyheter, nationellt och internationellt

 Grisföretagande

 2000 grisproducenter, med ca 3 miljoner grisar (omsättning 4 miljarder)
 Slakt (omsättning 4 miljarder)

Pigwin (branschens produktionsstyrningsporgram)

"Alla produktionstekniska resultat samlas där. Utifrån det kan man bilda sig en uppfattning om vad man ska satsa på för att t.ex. undvika hög dödlighet hos griskultingar och öka produktionen.
 Detta program är (precis som kokontrollen för kor) grunden för utveckling av svensk grisnäring. Genom att det är webbaserat kan alla som är med i Pigwin ta fram statistik för att jämföra och utveckla sin egen grisproduktion."

 "First on our list was Paul Czoty at 164 Huron CT. in Winston Salem. Paul performs cocaine addiction experiments on macaque monkeys. We hope that the razor blade doesn’t slice open your wife Courtney’s finger. Paul, that razor blade has your name written all over it.

The other envelope was mailed to Linda Porrino at 608 Alpin RD. Winston Salem, NC 27104. Linda also addicts primates to cocaine in her laboratory. This is atrocious and sadistic research."

"On behalf of the animals, we mailed razor blades covered in rat poison to some Wake Forest primate murderers."

 Hämtat från

Straffskärpning till 18 månader yrkas.

http://supportmichael.wordpress.com/

Michael Sykes is an 18-year-old anarchist from Lambertville, MI, currently serving a prison sentence for eco-related acts of property destruction, committed while he was a minor. He was convicted of setting fire to two homes under construction, and accused of attempting to cut down a utility pole, burning down other homes under construction, and setting fire to a Kroger’s semi-trailer. He was tried as an adult and is currently serving a 4-10 year prison sentence with somewhere between $200,000 and $400,000 in restitution. While Michael was 17 at the time of the alleged crimes, he was tried as an adult.  His motivation was to interfere with sprawl, because he "was tired of seeing all the forest being destroyed." 

Nu har jag pratat med alla som haft tillgång till och varit i närheten av de Green Anarchy-ex jag hade (ca 60) och ingen av dem vet vart de tagit vägen; ingen av dem har heller varit någon med uppsåt eller anledning att själv ta dem eller slänga dem. Grejen är att de varit försvunna sedan SÄPO gjorde husrannsakan…De fanns inte heller med i något PM eller protokoll från husrannsakan.
 60 ex som bara saknas sådär…
 Är de för farliga för att spridas eller?…
 

Såhär efter en månad på fri fot börjar saker och ting smälta samman lite. Pusselbitar faller samman och känslan av att hitta tillbaka till sig själv blir starkare och starkare. Kvarhängandes en smått desperat känsla av ”släng mig i fängelse så jag slipper ovissheten”.

För två och en halv månad sedan greps jag naken i min säng av fyra säkerhetspoliser från författningsskyddsenheten. Husrannsakan gjordes och partikelprover togs från kläder och skor med slösaktiga kvantiteter Topz. Jag sattes i en Volvo med en färsk rekryt bredvid mig som ställde de mest naiva frågor för att få mig trygg och glappkäftad. Ex: ”Vilken fin NATUR de har härute. Det är ju tråkigt att de EXPLOATERAR här och bygger hus, eller vad tycker DU?”. Enhetschefen för författningsskyddsenheten, som körde, suckade underminerande åt rekrytens fåfänga försök. Jag anmärkte att de inte använde säkerhetsbälten och först skrattade de men efter att chefen mött min blick i backspegeln mumlade han och spände fast sig. Rekryten följde lydigt sin ledares exempel.

Jag togs till den lokala stationen och skrevs in i arresten men leddes snart till ett förhörsrum. Där blev jag delgiven misstanke för mordbrand, sabotage och skadegörelse vid…hmm…sex tillfällen tror jag? (Brottsmisstankarna skiftade hela tiden och jag drog på mig ytterligare fyra under utredningens gång). Jag ombads kommentera men konstaterade att utan försvarare ville jag inte prata med dem.

Jag sattes i arresten igen. Daktades och fick lämna DNA och mina tatueringar beskrevs muntligt till en sekreterare. Jag serverades blandkost trots min tydliga begäran av vegansk kost. Efter några timmar i den obehagliga arrestcellen kom min advokat och pratade lite innan vi togs till förhör igen.

De kommande två dygnen förhördes jag vid två eller tre tillfällen. Jag bad dem att kontakta min mamma och flickvän men de sa att det inte var ”möjligt i det här skedet” osv. Grisarna pratade även med varandra om ”den andra”, som om de hade gripit någon mer. Jag visste redan då att det var en bluff men fick efter viss tids nojande det bekräftat efter rättegången.

Efter husrannsakan tillkom brottsmisstanken ”förberedelse till sabotage” vilket var den misstanke jag häktades för, de andra misstankarna stannade vid skäligen misstänkt och hade inte räckt för en häktning. Då jag höll på att flytta fanns alla saker som inte borde finnas på mitt rum just på mitt rum och utan husrannsakan hade jag antagligen aldrig häktats.

Efter häktningen fick jag fylla i en ”suicidal risk evaluation” för att se om jag enligt statistiken skulle ta mitt liv. Jag fick för många ja och skickades till rättspsyk för att tala med en professionellt betitlad tant. Hon missuppfattade situation och tog min brottsmisstankar för fällda domar och började prata om pyromaniska symptom. När jag sa att jag var oskyldig och inte var pyroman antecknade hon något i stil med ”förnekelse”. Till slut ingrep en plit och förklarade att jag bara var misstänkt och var här för en självmordsbedömning.

Jag fick sättas i tillsynscell i ett dygn och ordinerades ångestdämpande men vägrade att ta någon medicin de erbjöd. Tillsynen innebar att Securitas och addici-väktare fick sitta på en stol utanför cellen och glo på TV natten igenom. Skulle jag försöka ta mitt liv skulle jag antagligen få stryk. Då det inte ingick i mina planer var det mest irriterande att inte få sova ifred utan iakttas genom plexiglaserat galler.

De följande fem och en halv veckorna fick jag spendera 23 timmar av 24 i cellen, förutom de dagar då jag förhördes 2-4 timmar av SÄPO. Den timme jag släpptes ut fick spenderas i en bur på taket av stationen/häktet och varannan dag på häktets gym. Efter en vecka eller två fick jag träffa min mamma och syster, en vecka senare fick jag också träffa min pappa. Jag började få brev av familj och min flickvän, förutom böckerna blev det min främsta sysselsättning. Då och då kunde jag föra givande samtal med vårdarna men jag kände mest det paradoxala i deras välvilja och deras yrkes innebörd. Lyckades få ett par vårdare att läsa mina artiklar i Brand och de uppskattade dem.

(Vegankosten som serverades mig på häktet var både väldigt god men också mycket näringsrik och i många fall närodlad och ekologisk. Ett ljus i den mörka tillvaron…)

Jag tror jag hoppar över resten av tiden just nu, då det är rätt suddigt och ångestladdat. Men efter fem veckor varav fyra späckade med SÄPO-förhör, väckte kammaråklagaren för säkerhetsmål åtal. Den 26/11 hölls rättegången där min advokat höll en imponerande slutplädering med fradga i mungipan och jag sattes på fri fot. Rättegången gick bra och jag kände mig lugn. Min vän och medåtalade i ett skadegörelsemål satt bredvid mig och den lilla rättssalen var fylld med vänner, familj och journalister (som ”återgav direkt”, enligt tidningen, men som för de som var där uppenbart felciterade och fantiserade ihop en hel del).

Sedan den 26/11 har jag varit på fri fot och sedan den 18/12 har jag haft en dom på 15 månader i fängelse på mig. Den 8/1 äger domen laga kraft om inte överklagan lämnas in. Överklagan kommer att lämnas in innan dess.

Veckan efter jag sattes på fri fot fick jag veta att ELP uppmärksammat mig och ville ha kontakt för att kunna starta en kampanj för mig. Jag är väldigt tacksam för den som har kontaktat dem. Deras hjälp har varit en stor hjälp i svåra stunder.

Jag har fortfarande svårt att få grepp om såväl kronologi som olika infallsvinklar i det som skett och min återberättelse är bristfällig. För en bättre översikt: