FIMBULVINTER - anarko-primitivism på svenska

Äganderätten är viktigast, tycker riksdagsledamoten Jessica Polfjärd (M) från Västerås. Därför vill hon avskaffa naturreservaten och dessutom göra det enklare att upphäva redan bildade reservat.

Äganderätten? Nej, vad hon försöker försvara är synsättet att bara människor lever och allt annat är döda objekt, från synsättet att allting har ett liv och värde. Hon behöver upprätthålla den myten för att kunna försvara sin politik.

SVT:s Uppdrag Granskning visade igår kväll ett program om allvarliga biverkningar av ECT (elchocksbehandling) och hur dessa mörkläggs i den svenska vården. Programmet finns att se på nätet.

Jag tar upp detta eftersom det har en personlig betydelse för mig. För ett halvår sedan var jag inlagd på sjukhus för depression och blev erbjuden ECT. Informationen från vårdens sida var odelat positiv och man påstod att alla biverkningar är övergående. Som tur var låg jag inte helt apatisk utan kunde själv söka efter information på nätet, och jag frågade medpatienter som själva fått ECT. Dessa vittnade om permanent nedsatt minnesförmåga och intellektuell förmåga, och avrådde mig bestämt från att ta behandlingen. När jag tänker tillbaka är jag glad att jag fick den informationen, för behandlingen hade kunnat förstöra mitt liv. Jag skulle inte ha kunnat sköta mitt arbete längre, och vad skulle jag då ha gjort? Att pussla ihop information är det enda jag är bra på.

Men det är inte alla patienter som är så lyckligt lottade att de kan få information från flera källor. Vad händer med dem som ligger apatiska, eller vars anhöriga inte kan söka efter informationen, eller vars anhöriga inte bryr sig, eller som inte har några anhöriga? Vanligtvis blir man tagen på större allvar i vården ju sjukare man är, men i psykvården är det precis tvärtom. Har du ångest eller depression så kan allting du säger tolkas som symptom för din sjukdom och dina egna åsikter räknas inte. Vi hör det i klartext i programmet, flera f.d. patienter vittnar om att de har förlorat flera år av sitt liv, men psykiatern avfärdar det kallt som ett sjukdomssymptom utan närmare undersökning. De har makten att köra med dig hur de vill, och de gör det. Har du dessutom dålig självkänsla, vilket är vanligt vid depression, så blir det ännu lättare att köra med dig, och inte blir din självkänsla bättre av det. Det är som mobbning på industriell skala.

Jag menar inte att alla läkare som ger ECT är några onda Dr Mengele, problemet ligger i hur samhället är uppbyggt. Vi fångar inte upp människor som mår dåligt förrän de en dag inte kan ta sig ur sängen längre. Då slussas man som en bricka över från arbetsmaskinen till vårdmaskinen. Man blir flyttad mellan olika sterila, döda miljöer och hierarkiska strukturer, och sköterskorna behandlar en som om man är utvecklingsstörd, en defekt bricka. Läkarna har ingen bred repertoar av behandlingar att välja mellan, det handlar mer om att kryssa i ruta A eller ruta B. De arbetar under hård press uppifrån att få ut inneliggande patienter från avdelningen (de kostar ju pengar!), och ECT är ett effektivt sätt att pigga upp apatiska människor med, men till vilket pris? Jag skulle inte köpa välmående om priset var en del av min egen person.

Krtek är en tecknad mullvad från Tjeckien, som visades på TV när jag var liten. Jag minns särskilt Mullvaden kommer till stan, en lysande film med ett starkt civilisationskritiskt budskap. Krtek och hans vänner Haren och Igelkotten njuter av livet i skogen, tills skogen mejas ner och ersätts med en stad. Gänget blir både arga och ledsna, men driver sedan omkring i staden och hittar på hyss, bl.a. saboterar de bilar.

Nu kan filmen ses på Youtube:

Del 1: http://www.youtube.com/watch?v=uZ7jax0m-wA&feature=related
Del 2: http://www.youtube.com/watch?v=ERFmlj0-1TA&feature=related
Del 3: http://www.youtube.com/watch?v=7A73DpxUZWc&feature=related

Intressant TV-program om aggression och hämningar. Vi får bl.a. se en slagsmålsfestival i Bolivia och en upprepning av Milgrams experiment. Obs, programmet tas bort om fem dagar.

Jag tycker resultatet av Milgrams experiment är chockerande och undrar om frihetligt uppfostrade människor skulle bete sig likadant. Men programmet tar också upp en intressant synvinkel, att experimentet inte handlar om auktoritet och lydnad, utan om våld rättfärdigat av ideologi, i det här fallet en pro-vetenskaplig ideologi. Går det att jämföra experimentet med en lynchmobb, där deltagarna dödar för sina anti-auktoritära tankar? Jag tror det, men det kan inte rättfärdiga den absurda inställningen att man kan döda människor för vetenskapens skull. Det är som att, folk älskar snygga kläder och dödar människor för att det blir så fina läderjackor av dem.

Någonting har hänt i Sverige. Som ni säkert vet är nu Sverigedemokraterna det fjärde största partiet. Det är logiskt att det skulle bli så här, inte på grund av invandringen utan på grund av att de progressiva värderingarna sprids från maktpositioner uppifrån, istället för att erövras nerifrån och lokalt. Även om avsikten är god så skapar det en dissonans hos mottagaren, där den anti-auktoritära och den progressiva driften hamnar i konflikt mot varandra. För att förstå vad jag menar kan jag rekommendera South Park-avsnittet The Death Camp of Tolerance som är en satir på hur absurt det kan bli.

Jag minns från skoltiden hur de “moraluppbyggande” predikningarna kunde låta:

Vår skola bygger på en värdegrund om alla människors lika värde, osv, osv…

Det enda resultatet var att man satt där och kände sig idiotförklarad och domderad över. Om man sedan upptäckte och påpekade brister i talarens progressiva retorik, kanske för att denne hade en alltför onyanserad världsbild och en för känslobaserad argumentation, så var bemötandet inte intellektuell nyfikenhet utan censur och repressalier - vilket är naturligt för en ifrågasatt makthavare. (Petra Östergren ger många exempel på detta i sin strålande bok Porr, Horor och Feminister.) Allt detta leder till att ungdomarna som sprider nationalistiska eller allmänt anti-progressiva budskap framstår som rebeller, som obekväma sanningssägare, och de kan till och med låna argumentation från anarkismen. När sedan riksdagspartierna fegar ihop sig till en floskelsportande likriktad massa, men ett parti får en image som utstickare, och ungdomarna når röståldern - ja, vi ser resultatet.

Man skulle förstås kunna använda omvänd psykologi, göra nationalisterna till auktoriteter, så att de får skjuta sig själva i foten. Det fungerar, men som vi sett många gånger i världen är då priset i mänskligt lidande mycket högt. (Ran Prieur har påpekat att Nazityskland också förde något gott med sig, att det för en lång tid framåt vaccinerade världen mot rasism och diktatur, i en tid då rashygien och fascistiska partier var accepterade och på stadig frammarsch i hela Europa, och därmed kanske-kanske avvärjt en ännu värre diktatur. Det är ett vågat och intressant påpekande, men han glömmer att andra världskrigets slut också skänkte legitimitet åt segrarmakterna, åt den demokratiska staten och den kommunistiska staten, inte åt frihetliga rörelser. Visst fanns det motståndsrörelser, men dessa var av nöden påkallade och i slutändan var det staterna som fick jobbet gjort. Nåja, för att inte misstas för ursäktare sätter jag punkt för det här spåret.)

Så vad är mitt råd till dagstidningarna, ska de fortsätta censuren eller bjuda in till debatt? Jag har inget råd att ge, det finns inget. Problemet är att tidningarna är alltför höga makthavare för att läsarna ska kunna ta till sig något budskap utan att känna sig hotade. När man läser en politisk ledarsida så finns det alltid ett outtalat budskap som väcker motvilja hos läsaren: “Det är bäst du börjar tycka som jag, för politiken följer debatten, så snart blir mitt ord din lag.” Om redaktörerna tror att de står på barrikaderna eller är i position att kunna föra någon slags ödmjuk truthspeaking-dialog, då har kungatronen växt sig så hög att de sitter med näsan bland molnen. Jag har bättre hopp om den småskaliga bloggosfären, här finns en möjlighet att föra en diskussion utan maktbruk inblandat.

Eberhard

Kolla in den här underbara videon om två män som går ut på gatorna i London med en megafon och sprider ett kärleksbudskap. Så mitt i prick!

Fler videor av samma skapare finns på http://www.youtube.com/user/cveitch

~ Nattsmyg