FIMBULVINTER - anarko-primitivism på svenska

Här kommer ett tips om det nya zinet Droppen, som presenterar sig själv så här:

Droppen har fått nog av klimatförändringar och (grön) kapitalism. Med en kompott av text och bild vill den resa sig som en våg över de som helst inte vill reagera, och ta tillbaka klimatfrågan dit där den egentligen hör hemma: i våra hjärtan. Det viktiga klimattoppmötet i Köpenhamn eller inte, en förändring behövs nu och den börjar i oss.

Det finns både digitalt och på papper, och är väl värt ett besök.

Precis för en stund sen, när jag gick i tunneln mellan T-centralen och tågstationen i Stockholm, slogs jag av en tanke: jag har hoppat av. Denna insikt slog mig när jag gick och tittade på alla människor som hade bråttom till sina jobb, utbildningar, hem eller vad det nu kan vara dom har så bråttom till.

Jag å andra sidan har inga planer överhuvudtaget; ingenstans jag måste vara, ingenting jag måste göra, inga tider att passa. Den maskinära rutin som präglar de flesta människors liv har jag ställt mig nästan helt utanför. Jag har helt enkelt hoppat av.

Sen slogs jag av en annan tanke: hur många fler än mig som jag ser på stan har hoppat av? Utom de uppenbart avhoppade uteliggarna, alkisarna och knarkare - de som vi vanligtvis kallar utslagna - hur många fler är det som går på gatan som till synes vanliga människor men som inte deltar i karusellen?

Kanske känner dom (du?) sig lika vilsna och främmande inför det här samhället som mig? Längtar dom (du?) också efter att tillhöra ett sammanhang?