Det är nu fyra år sedan jag slutade att äta kött, tre år sedan jag slutade att äta/dricka animalier som ägg och mjölk, och det är inte helt utan filosofiska, moraliska, etiska och fysiska konflikter.

 Det senaste året har många timmar och mycket energi gått åt till begrunda: "Varför vegansk kost? Är jag mer moralisk om jag äter ett liv än om jag äter ett annat? Vill jag vara moralisk? Vad är moral? Vad är liv? Är jag ett liv eller en konsument? Är det jag äter liv eller produkter?".

 För en tid sedan fick jag en del tips på hur jag bättre kan behandla min diabetes; tipsen varierade från en i det närmaste 100%köttbaserad kost till råkost och de slutsatser jag drog för mig själv var att jag helt enkelt måste sluta äta kolhydrater.

 Inatt bestämde jag mig för att idag och framåt ska jag så mycket som möjligt avlägsna kolhydrater från min kost (spannmål, stärkelserika växter, socker, osv.) och att jag nu ska introducera min veganska mage för K Ö T T (uh-h-h-h).
 Inte vilket KÖTT som helst.

Under det senaste året, om inte förr, har jag insett att jag inte vill leva med någon moral isolerandes mina val, min frihet, mitt liv, utan att en självskriven empati, sund livssyn och en kompromisslös frihetskamp ska leda mig i mina val och beslut.
 Moralen som säger att KÖTT ÄR MORD men att "sojabönor är ok", som säger att "DJUR ÄR OCKSÅ LIV" men att "nässlor saknar känslor", är densamma Moral som säger att "STJÄLA ÄR FEL - så länge det är fattiga som stjäl av de rika, hungriga som stjäl av de mätta", som säger att "SEX ÄR NÅGOT FINT - så länge det är mellan en man och en kvinna, så länge mannen kan dominera, så länge ett nej är ett kanske är ett ja", som säger att "MÄNNISKAN ÄR SKAPELSENS KRONA".
Moralen är vad som rättfärdigar våldtäkter, moral är vad som rättfärdigar ekologisk förstörelse, moral är vad som rättfärdigar domesticering av mänskliga, icke-mänskliga djur och växter, moral är vad som rättfärdigar krig, lagar, snutar, kapitalism, patriarkat, religion. Moral är den industriella civilisationens sociala bränsle. 

 Om stjäla är omoraliskt, vad är då stöld i en livsmedelsbutik? Den ursprungliga stölden av land, arbetskraft, liv och välmående förpackad i plast eller stölden av vad butiken håller inlåst bakom kungaansikten på cellulosabitar?

 Ju fler livsformer som sänder igenkännande signaler, bilder, uppmaningar och kritik; tagetes-blommor befriade från en container, en katt, en blomma på en trädkvist, ekorrar, kajor; ju mer självklart blir det för mig att den veganska moralen följer samma mönster som den institution, Vetenskapen, som hyllar vivisektion och beroendegörandet av primater av kokain, tjack och nikotin.

 Jag vaknade i morse och gick till en butik, fast besluten om att finna den processerade rest av liv som ska ingå i min ceremoni, i min process från vegan till något annat. Länge gick jag runt och hittade nästan bara halvfabrikat, eller kött från domesticerade och systematiskt torterade djur. Till slut befriade jag Kammusslor (och sojakorvar till min älskade). Under hela tiden i affären och hela vägen hem var jag uppe i en känsloansamling jag aldrig förr känt. Det kändes som att jag skulle förenas med något bortom mig själv på ett väldigt oreligiöst men samtidigt livsavgörande sätt. Jag antar att en Jon Svensson hade jämfört det med att gifta sig, vinna miljonvinsten eller något åt det hållet.

 Efter en stunds övervägande hemma och en del annan matlagning betämde jag mig! Samtidigt som jag bestämde mig för att steka kammusslorna gick jag in i en puppa av blandat obehag/välbehag. När oljan började fräsa och den pressade vitlöken och kammusslornas havsarom förenades, som när landet möter havet i saltade klippor och svajande örter, började en röst tala till mig. Det var den veganska moralgubben: "Du vet att det är ett liv du äter! Det är KÖTT! UUUUUUUUUUSCH!!!". En havsbris fyller mitt varande, tystar moralgubben och viskar lugnande, kylande så att huden knottras: "Du vet vad det är du äter. Du vet att du är odelbar från de musslor du ska äta. Du vet att du har ett ansvar för att musslorna och allt annat du äter ska kunna leva i generation efter generation. Du gör inte större skada om du äter dem än om du äter sojakorvarna. Slappna av."
 
 Jag försöker beskriva för min älskare vad jag upplever: "Det känns som att…det är som första gången, du vet, som när du vet att du ska förlora oskulden. Som när du vet vad som kommer att hända, du bara väntar på att det ska hända. Som första gången du blir kysst eller första gången någon frågar om du vill bli tillsammans med den!"
 Hon svarar lite fundersam och tittar misstänksamt på mig:
"Är inte det en lycklig känsla? Välbehaglig?"
"Jo", svarar jag och ler stort samtidigt som jag skakar lite grann, "det är så det känns men blandat med den gamla veganmoralen som säger åt mig att det är fel att äta KÖTT. Blä Blä BLÄ!"

 På tallriken ligger sex kammusselbitar. Jag spetsar en med gaffeln. Tittar upp och på andra sidan bordet sitter min älskare och följer processen med stor föväntan och spänning. Jag för biten på gaffeln upp till näsan och andas djupt in. Som av en stark vind eller våg förs jag till en klipphäll, en vassbeklädd strandbank, till ett hav. Jag känner brisen föra med sig dofter, minnen och känslor från havets botten upp till ytan.
 Jag ser på min älskare igen, ler, och låter kammusslan landa på min tunga.Tuggar försiktigt och förs våldsamt tillbaka till klipphällen. Jag ser livet omkring mig. Ner i vattnet. Jag ser musslorna, jag känner dem och ser allt som de ser. Guppande rör jag mig i det mörka kalla vattnet.
 
 "Var det gott?", hör jag henne säga.
 "Ja, det smakar som hav, som fisk. Fisk brukar ju smaka hav, så det smakar som hav."

(Hon smakade också men mådde illa och spottade ut.)

Jag vill inte på något sätt, med detta, säga att jag främjar något levandes lidande. Jag blir arg när jag ser människor äta systematiskt domesticerade och manipulerade djur, arg när jag ser hur de intalas att det är rätt, och skulle aldrig betala för att äta kött. Jag blir arg över den ofattbara processen att manipulera en levande varelse så som mjölkkon blivit behandlad. I och med att jag motsätter mig allt levandes lidande, motsätter jag mig även alla jävla veganprodukter som produceras på exploaterad stulen jord, en moraliskt rättfärdigad baljväxtproduktion eller någon annan destruktiv produktion som en klick moralnissar (som jag själv har tillhört) rättfärdigar genom TM Vegan.

 Jag hyllar allt ALF/DBF någonsin genomfört som haft framgång för den systematiska speciesismens undergång men jag kommer nog aldrig att kunna genomföra aktioner i deras namn då jag kan tänka mig att äta icke-mänskliga djur. 

 Agueli