Om att svälta en djurplågare till döds.
"2007 tog ‘konstnären’ Guillermo Vargas Habacuc en hund från gatan
i Managua, Costa Rica, band honom med ett rep i ett konstgalleri och
svälte honom till döds. I flera dagar stod konstnären och besökare i
galleriet lugnt och såg på hur hunden plågades tills han slutligen dog."
Guillermo Vargas är ingen konstnär. Han är en feg liten vidrig jag-vet-inte-vad. Om han hade bundit fast sig själv och svultit ihjäl; det hade varit ett konstverk det. Faktum är att både "konstnären" och dom andra vidriga idioterna som lät det ske borde egentligen bindas fast i väggen och sakta svälta ihjäl så att vi kan ha någonting att underhållas åt.
För att toppa det hela så skulle man ha ett rejält smörgåsbord i mitten och ha kedjorna på fångarna (konstnären och besökarna) såpass långa så att dom nästan, bara nästan, kunde nå maten.
Det, skulle tamigfan vara ett konstverk det.
- Wainamoinen
Vad var kontexten? Vad ville konstnären säga med verket? Vad var hans poäng? Var kom hunden ifrån? Vad hände sen?
Jag håller med om att det är vidrigt att kedja fast en hund och låta den svälta ihjäl. Men jag stör mig alltid på kommentarer som “det där är inte konst” bara för att man känner aversion mot det. Konst kan också vara vidrig.
Personligen hade jag nog inte velat se människorna bakom det torterade för min egen sadistiska, hämndlystna (egoistiska) tillfredställelse, jag tror inte på eye for an eye. Däremot ser jag inget fel i att bruka våld (om det behövs) för att “rädda” hunden (om den nu blir räddad eller är en gatuhund som senare svälter ihjäl eller dör av rabies).
Comment by Apekatten — 24 February 2009 @ 11:10 am
Jahapp. Frågan är om inte det här är ett hoax också. Har snott det här inlägget från en annan blogg:
“Hej alla upprörda, det är lätt att fastna på kroken när såna här email cirkulerar.
Knepen är många för att få oss att klicka på forwardknappen.
Den alternativa historien:
Konstnären Guillermo Vargas kommer från Costa Rica och har haft utställningar i Costa Rica, Mexico, USA och Nicaragua. I augusti 2007 hade han en utställning i Nicaragua. En tid innan hade en missbrukare blivit dödad i Nicaragua av två Rottweilers medan nyhetsmedia stod och filmade förloppet och både polis och säkerhetsfolk fanns på plats. Guillermo Vargas ville under sin utställning där väcka debatt om hur lite folk bryr sig när någon svälter eller råkar illa ut. Så han hämtade in en svältande hund från gatan som fick sitta inne på utställningen i tre timmar. Utställningslokalen var full av människor som tittade på hunden men ingen brydde sig om att den behövde mat eller frågade någonting om den, det enda någon gjorde var att ta bilder av den och skicka med ett upprop på internet vilket knappast påverkade den hundens situation. Hunden fick mat och rymde sedan efter en knapp dag. Honduras Biennalen har fattat ett beslut att i fortsättningen är det förbjudet att låta levande djur finnas med i utställningarna.
mer att läsa:
http://en.wikipedia.org/wiki/Guillermo_Vargas”
Comment by Apekatten — 24 February 2009 @ 11:25 am
För mig finns det en intressant poäng i det jag postade ovanför. Vem är det som är mest vidrig egentligen, om personen som tog bilderna på hunden och postade det på internet med protester mot det verkligen brydde sig, borde då inte denne gjort något som verkligen påverkade hundens liv, typ ge den mat eller frita den därifrån? I annat fall framstår ju den personen som den som är mest vidrig, en feg hycklare dessutom.
Oj oj, nu är det spamvarning här…
Comment by Apekatten — 24 February 2009 @ 11:29 am
Mina blogginlägg är också “konst”, därför kan jag skriva precis vad jag vill.
Comment by Wainamoinen — 24 February 2009 @ 4:07 pm
http://guillermohabacucvargas.blogspot.com/
Comment by Wainamoinen — 24 February 2009 @ 4:10 pm
Jaha, jag visste inte att du kallade det konst (förlåt, “konst”). Menar du att det du skriver är öppet för tolkning och att du alltså kanske inte menar det du skriver?
Jag har inte heller sagt att du inte får skriva vad du vill, om det var så du tog det.
Förlåt om du tog illa upp. Trodde att bloggar där man kan lägga kommentarer var öppna för diskussion. Att kunna argumentera för sin sak liksom.
Ska inte kritisera/problematisera dina inlägg i fortsättningen.
Comment by Apekatten — 24 February 2009 @ 5:35 pm
Jag är medveten om att vissa fetishiserar konst till den grad att vilka vidrigheter som helst är godtagbara i dess namn. Helst ska man grotta ner sig ordentligt och vältra sig i sina neuroser och ångest (medans andra tvingas se på)eller så ska man vara så jävla äcklig som möjligt. Sen kan man alltid gömma sitt grisiga beteénde bakom att “det är ju konst”. Det är så jävla fegt…
Comment by Wainamoinen — 24 February 2009 @ 10:43 pm
Sen undrar jag Apekatten vad du skulle tycka om han hade tagit ett barn från ett svältkatastrofområde och bundit fast det barnet i ett snöre i väggen och människor hade lugnt tittat på?
Vad har vi människor för rätt att använda oss av andra levande varelser som “konst” - särskilt om dom inte är med på det?
Konst handlar i grund och botten om distansiering och objektifiering, som en del av domesticeringsprocessen.
Det var någon som sa att ondska är den totala frånvaron av empati…
Comment by Wainamoinen — 25 February 2009 @ 3:23 am
Känner du Apekatten till Dingos? Hundar som förvildades i Australien för flera tusen år sedan.
Jag anser att vi bör nedmontera civilisationen, inte bara för vår egen skull, utan även för hundar och andra domesticerade djur som tvingas lida på grund av vår civilisation.
Comment by Wainamoinen — 25 February 2009 @ 3:30 am
Hemsk “saddistnär”!!!
Comment by LO — 25 February 2009 @ 8:40 am
Ang förvildning och domesticering av hundar/dingos (vargar): http://agueliagainstcivilisation.blogg.se/nyblogg/2008/june/vargen-och-den-civiliserade-manniskan-aguel.html
- Hundar har en hemsk historia bakom sig.
Släpp hundarne loss det är vår!
Comment by Agueli — 25 February 2009 @ 11:46 am
“Konst handlar i grund och botten om distansiering och objektifiering, som en del av domesticeringsprocessen.”
Jaså? Hur menar du då?
Om jag sitter och spelar gitarr, handlar det då distansering, ojektifiering och domesticering? Av vad, gitarren? Ursprungsbefolkningarnas dans, sång och konsthantverk - också något negativt? Om jag går ut och sprejar motiv med civilisationskritiska budskap - är det också något negtivt i dina ögon?
För mig är konst bland de få områden man fortfarande får röra sig fritt i den industriella, “moderna” världen - där man kan göra saker som anses “flummiga”, som att skapa något utan att det behöver ha något monetärt värde, och kanske inte ens fyller någon praktisk funktion.
Poängen är att jag tycker det är synd när själva begreppet “konst” får ta skit så fort någon gjort något vidrigt i konstens namn. Jag tycker också det han gjorde, och framförallt vad åskådarna INTE gjorde är motbjudande - om det nu var så att hunden dog. Det var ju plågandet av hunden som jag anser var vidrigt, om han kallar det konst eller inte har inte så stor betydelse tycker jag.
Sedan tycker jag att det blir en ganska intressant reaktion på det han har gjort - de flesta blir upprörda, men bland dem finns säkert många som äter (industri-)kött och skiter i var deras kläder är producerade, så på det sätter kan man belysa dubbelmoral med “konst” - och i slutändan få folk att tänka över det.. ?
Comment by Apekatten — 2 March 2009 @ 11:03 am
“Om jag sitter och spelar gitarr, handlar det då distansering, ojektifiering och domesticering?” - Apekatten
Ja oftast, objektifiering av den som spelar gitarr, distansiering genom uppdelningen av de som lyssnar och den som spelar. Själva konstutrycket ingår i domesticeringsprocessen; från det vilda, okontrollerade, till det tama, kontrollerade. Särskilt när det handlar om inövade låtar i en stil som de flesta känner igen.
Tonerna ingår i det tempererade västerländska systemet som är matematiskt kalkylerat för att kunna fungera i alla tolv tonarter och låtarna är förutsägbara så att den uppbyggda verkligheten inte behöver konfronteras.
“Ursprungsbefolkningarnas dans, sång och konsthantverk - också något negativt?” - Apekatten
Det finns en signifikant skillnad i de uttryck hos ursprungsfolk och det som vi kallar för konst. Samerna exempelvis ser inte jojken som musik. Men vi kan se idag hur den idag fungerar som musik, med andra ord underhållning, konsumtion, den sekulariserade civilisationens knark.
Hos Baka-folket är alla med och sjunger. Det är ett gemensamt uttryck. Inte någon som uppträder och andra som passivt ser på.
Men hos ursprungsfolken kan vi faktiskt se hur den symboliska kulturen och domestiseringsprocessen hänger ihop.
“Om jag går ut och sprejar motiv med civilisationskritiska budskap - är det också något negtivt i dina ögon?” - Apekatten
Jag skulle snarare se det som propaganda än konst. Men det spelar egentligen ingen roll…
Frihetsteologin tex. kan vara ett sätt att radikalisera religiösa människor, i en kultur som det skulle vara i princip otänkbart att inte vara det. Med andra ord ett sätt att möta människor där de befinner sig.
“För mig är konst bland de få områden man fortfarande får röra sig fritt i den industriella, “moderna” världen - där man kan göra saker som anses “flummiga”, som att skapa något utan att det behöver ha något monetärt värde, och kanske inte ens fyller någon praktisk funktion.” - Apekatten
Ja precis. Ett opium för folket. Precis som religion. Ett sätt att uthärda en outhärdlig existens. Men som okritiserad möjliggör den existensen som vi kallar civilisation.
“Poängen är att jag tycker det är synd när själva begreppet “konst” får ta skit så fort någon gjort något vidrigt i konstens namn.” - Apekatten
Begreppet “konst” är ett sätt att rama in uttryck som kunde ha varit fria (och därmed farliga) men som som görs ofarliga eftersom udden tas bort genom att det görs till konst. Jag har inte tid att utveckla den tesen just nu men jag kan återkomma med det. Jag håller på att skriva en essä i det här ämnet…
Hade han klätt ut sig till hund och bundit fast sig själv i väggen och svultit hade han haft min respekt. Men nu är han bara en äcklig sadist och våldspornograf…
Comment by Wainamoinen — 3 March 2009 @ 8:59 pm
Jag är nyfiken på den där essän om konst. Om du vill får du gärna publicera den på fejjangruppen “Stop Art” (http://www.facebook.com/group.php?gid=52054352933)
Comment by Petter — 5 March 2009 @ 4:39 pm
Hmmm, det där sista blev lite för luddigt, och sa inte mig så mycket. Men det kanske blir tydligare i essän, som jag hoppas man får läsa någon gång?
Iofs är hela konstbegreppet luddigt för mig. Vad begreppet egentligen innebär är väl iofs jävligt subjektivt, min uppfattning om konst kan innefatta det mesta i livet jag tycker är magiskt. Jag vill inte snäva in begreppet till institutionell och/eller institutionell verksamhet.
Comment by Apekatten — 9 March 2009 @ 9:06 pm