I det ögonblicket som vi föds, är vi döende.

För varje andetag som vi tar, närmar vi oss döden.

Vi ska alla dö…

Jag kommer ihåg ett program som handlade om hur naturen hade tagit över Tjernobylområdet. Och hur förvånandsvärt bra djur och växtliv klarade sig där trots den höga radioaktiviteten. Vargar till exempel hann inte utveckla cancer eftersom de dog innan dess.

Det är överhuvudtaget väldigt ovanligt att dö av hög ålder i naturen. Det finns inga pensionärshem för vargar och björnar, fåglar och möss. De flesta stryker med genom att bli uppätna, dödade av rivaler, olyckor och sjukdom.

De flesta av oss som kallar oss civilisationskritiker frågar oss var det gick snett. Vad det var som satte igång den destruktiva process som ledde till den utveckling som vi befinner oss mitt i idag; den utveckling som håller på att död på oss själva.

Jag tror inte att det finns ett enkelt svar på den frågan. Att säga att det var när vi började med agrikultur är för enkelt. Den agrikulturella "revolutionen" var bara ett symptom.

När vi började klamra oss fast vid livet, sådde vi fröna till en dödskultur.

Varför alltid dessa paradoxer?

- Wainamoinen