Piraha-folket fick missionären att ge upp sin tro.
Piraha-folkets kultur och livstil som är baserat på att leva i nuet fick Dan L. Everett att ge upp sin tro…
Linguist Daniel Everett went to Brazil as a young Christian missionary to work with the Pirahã indigenous people. Instead of converting them he lost his faith and his family, and provoked a major intellectual row.
Missionary Linguist Loses Faith - Part 1 of 2
Missionary Linguist Loses Faith - Part 2 of 2
- Wainamoinen
Såhär efter en månad på fri fot börjar saker och ting smälta samman lite. Pusselbitar faller samman och känslan av att hitta tillbaka till sig själv blir starkare och starkare. Kvarhängandes en smått desperat känsla av ”släng mig i fängelse så jag slipper ovissheten”.
För två och en halv månad sedan greps jag naken i min säng av fyra säkerhetspoliser från författningsskyddsenheten. Husrannsakan gjordes och partikelprover togs från kläder och skor med slösaktiga kvantiteter Topz. Jag sattes i en Volvo med en färsk rekryt bredvid mig som ställde de mest naiva frågor för att få mig trygg och glappkäftad. Ex: ”Vilken fin NATUR de har härute. Det är ju tråkigt att de EXPLOATERAR här och bygger hus, eller vad tycker DU?”. Enhetschefen för författningsskyddsenheten, som körde, suckade underminerande åt rekrytens fåfänga försök. Jag anmärkte att de inte använde säkerhetsbälten och först skrattade de men efter att chefen mött min blick i backspegeln mumlade han och spände fast sig. Rekryten följde lydigt sin ledares exempel.
Jag togs till den lokala stationen och skrevs in i arresten men leddes snart till ett förhörsrum. Där blev jag delgiven misstanke för mordbrand, sabotage och skadegörelse vid…hmm…sex tillfällen tror jag? (Brottsmisstankarna skiftade hela tiden och jag drog på mig ytterligare fyra under utredningens gång). Jag ombads kommentera men konstaterade att utan försvarare ville jag inte prata med dem.
Jag sattes i arresten igen. Daktades och fick lämna DNA och mina tatueringar beskrevs muntligt till en sekreterare. Jag serverades blandkost trots min tydliga begäran av vegansk kost. Efter några timmar i den obehagliga arrestcellen kom min advokat och pratade lite innan vi togs till förhör igen.
De kommande två dygnen förhördes jag vid två eller tre tillfällen. Jag bad dem att kontakta min mamma och flickvän men de sa att det inte var ”möjligt i det här skedet” osv. Grisarna pratade även med varandra om ”den andra”, som om de hade gripit någon mer. Jag visste redan då att det var en bluff men fick efter viss tids nojande det bekräftat efter rättegången.
Efter husrannsakan tillkom brottsmisstanken ”förberedelse till sabotage” vilket var den misstanke jag häktades för, de andra misstankarna stannade vid skäligen misstänkt och hade inte räckt för en häktning. Då jag höll på att flytta fanns alla saker som inte borde finnas på mitt rum just på mitt rum och utan husrannsakan hade jag antagligen aldrig häktats.
Efter häktningen fick jag fylla i en ”suicidal risk evaluation” för att se om jag enligt statistiken skulle ta mitt liv. Jag fick för många ja och skickades till rättspsyk för att tala med en professionellt betitlad tant. Hon missuppfattade situation och tog min brottsmisstankar för fällda domar och började prata om pyromaniska symptom. När jag sa att jag var oskyldig och inte var pyroman antecknade hon något i stil med ”förnekelse”. Till slut ingrep en plit och förklarade att jag bara var misstänkt och var här för en självmordsbedömning.
Jag fick sättas i tillsynscell i ett dygn och ordinerades ångestdämpande men vägrade att ta någon medicin de erbjöd. Tillsynen innebar att Securitas och addici-väktare fick sitta på en stol utanför cellen och glo på TV natten igenom. Skulle jag försöka ta mitt liv skulle jag antagligen få stryk. Då det inte ingick i mina planer var det mest irriterande att inte få sova ifred utan iakttas genom plexiglaserat galler.
De följande fem och en halv veckorna fick jag spendera 23 timmar av 24 i cellen, förutom de dagar då jag förhördes 2-4 timmar av SÄPO. Den timme jag släpptes ut fick spenderas i en bur på taket av stationen/häktet och varannan dag på häktets gym. Efter en vecka eller två fick jag träffa min mamma och syster, en vecka senare fick jag också träffa min pappa. Jag började få brev av familj och min flickvän, förutom böckerna blev det min främsta sysselsättning. Då och då kunde jag föra givande samtal med vårdarna men jag kände mest det paradoxala i deras välvilja och deras yrkes innebörd. Lyckades få ett par vårdare att läsa mina artiklar i Brand och de uppskattade dem.
(Vegankosten som serverades mig på häktet var både väldigt god men också mycket näringsrik och i många fall närodlad och ekologisk. Ett ljus i den mörka tillvaron…)
Jag tror jag hoppar över resten av tiden just nu, då det är rätt suddigt och ångestladdat. Men efter fem veckor varav fyra späckade med SÄPO-förhör, väckte kammaråklagaren för säkerhetsmål åtal. Den 26/11 hölls rättegången där min advokat höll en imponerande slutplädering med fradga i mungipan och jag sattes på fri fot. Rättegången gick bra och jag kände mig lugn. Min vän och medåtalade i ett skadegörelsemål satt bredvid mig och den lilla rättssalen var fylld med vänner, familj och journalister (som ”återgav direkt”, enligt tidningen, men som för de som var där uppenbart felciterade och fantiserade ihop en hel del).
Sedan den 26/11 har jag varit på fri fot och sedan den 18/12 har jag haft en dom på 15 månader i fängelse på mig. Den 8/1 äger domen laga kraft om inte överklagan lämnas in. Överklagan kommer att lämnas in innan dess.
Veckan efter jag sattes på fri fot fick jag veta att ELP uppmärksammat mig och ville ha kontakt för att kunna starta en kampanj för mig. Jag är väldigt tacksam för den som har kontaktat dem. Deras hjälp har varit en stor hjälp i svåra stunder.
Jag har fortfarande svårt att få grepp om såväl kronologi som olika infallsvinklar i det som skett och min återberättelse är bristfällig. För en bättre översikt:
http://yelah.net/articles/debatt20081225 http://spiritoffreedom.org.ukhttp://breakallchains.blogspot.com
http://agueliagainstcivilisation.blogg.se
Ställ gärna frågor, det är lättare att berätta då än att bara sammanfatta allting.
Agueli
Nu när hela familjen har dragit iväg för att åka skridskor, spela lite ishockey eller bara se på så passade jag på och stanna hemma med förevändningen att min förkylning är för jobbig.
Så nu sitter jag ensam i huset och lyssnar på lite shysst jazz av Lee Konitz och Warne Marsh. Vad som slog mig nu är hur jävla tråkiga människor som lyssnar på jazz har blivit. Det är aldrig nån som dansar nu för tiden. Det är inget drag (om man inte är på Saint Nicks pub i Harlem, New York, förståss…)
Förr i tiden hade folk roligt, dom dansade och hade kul. Men nu ska man sitta ner och se djup ut; att man förstår precis varför saxofonisten la den där tonen på det där ackordet - alla ska vara några jävla jazzexperter osv… men det är ingen som dansar? Har jazzen blivit en musik bara för huvudet? Inte för kroppen?
Vad har det här med meditation att göra undrar kanske du som läser det här? Har Wainamoinen ätit för mycket kakor under julen och yrar i ett sockerdelirium? Inte alls. Mitt förstånd är fortfarande intakt. Min poäng är helt enkelt att människor inte har en fungerande relation till sina kroppar i det här samhället, och att det är för mycket begärt att människor (med all den uppdämda energi i våra fysiska kroppar) ska få ro till att sätta sig ner och meditera. Och utveckla en regelbundenhet kring det som är nödvändigt om det ska ge resultat (om man nu inte sysslar med Zazen dvs. Zen-meditation eftersom det inte finns något resultat att uppnå med den meditationen) … Men det är väl inte att uppgå i intigheten som den moderna stressade människan mediterar för?
Nej kanske är det så att om människor istället dansade till jazzmusiken istället för att sitta och se svår ut eller förstöra för alla andra genom att prata om oxrullader!! Kan ni förstå hur det känns mitt i ett solo där man försöker ge allt; sin innersta själ; sitt brustna hjärta, genom att improvisera över ‘There Will Never Be Another you’ - Det kommer aldrig att finnas någon som dig försöker jag förklara med min gitarr och så hör man genom sorlet att någon sitter och ingående sitter och pratar om sina oxrullader.
Därför tror jag att Tantra, Kundalini, Dansa, Springa… överhuvudtaget göra saker som får oss att uppleva nuet och frigöra energier i våra kroppar så att vi kommer i kontakt med dessa. Kanske dansa med varandra? Det är kanske det som behövs mer i vårt samhälle istället för att sitta med benen i kors och mumla på ett mantra. Missförstå mig inte, jag dissar ingenting. Jag tror bara att vi behöver mer frigörande icke-intellektuella kroppsliga aktiviteter än något annat just nu…
- Wainamoinen
Svåra straff för bruk av örtmedicin.
Jag råkade surfa in på hemsidan: http://swecan.org/modules.php?name=News&file=article&sid=265 och där läste jag en chockerande artikel om hur en svårt sjuk Ms-patient har dömts till fängelse för innehav av cannabis som hon använt i medicinskt syfte.
"Ännu en svensk patient har fått ett rekordhögt straff för sin odling och användning av cannabis som läkemedel.
Susanne Eriksson, 38, från Märsta som är svårt sjuk i progressiv MS (multipel skleros) har genom en nära vän odlat cannabis för eget behov och nu dömts till ett års fängelse för innehav av ca 900 gram.
Michael Fuchs, 31, medåtalad, som vattnade och planterade växterna med hennes vetskap, fick också ett års fängelse. De dömdes båda två för narkotikaframställan för överlåtelsesyfte, vilket de kraftigt bestrider då det enbart handlat om medicinskt bruk. Hon har sökt benådning formellt hos regeringen men fått avslag underskrivet Beatrice Ask utan någon motivering. Detta trots hennes svåra sjukdom eller det faktum att hon odlat för självmedicinering och inte för att tjäna pengar. Hon har även försökt avtjäna straffet med elektronisk fotboja men inte fått det godkänt eftersom hon inte jobbar. Detta trots att hon är rullstolsbunden och har assistans stor del av tiden. Frågan anhöriga och vänner nu ställer sig är om hon kommer överleva vistelsen på kvinnofängelset Hinseberg. Eriksson började använda läkarcannabis eftersom ingen av dem traditionella läkemedlen fungerade för henne utan bara bromsade utvecklingen av MS samt de ofta jobbiga och oönskade biverkningarna.
"För mig fungerar marijuana både som lugnande för stressen, jag slipper 80% av krampanfallen, sover utan störningar, smärtstillande och samtidigt får jag aptit. I stället är jag hänvisad till att som nu ta bromsmedicin som består i sprutor varannan dag som ger enorma smärtor i hela kroppen och blåmärken eller cellgiftsbehandling som ger hemska biverkningar," skriver hon om sin situation på en webbsida.
Hennes tillstånd blev sämre efter häktningen på Kronoberg den 11 februari förra året och sedan dess har sjukdomen trätt in i slutstadiet. Idag sitter hon i rullstol och har förlorat styrseln i vänster arm. Läkarintyget som domstolen bygger sin slutsats på skrevs före häktningen och är alltså baserad på en äldre tidpunkt då hon fortfarande kunde gå med kryckor. Hennes sociala situation är också dålig förutom att vara arbetslös. Hon fick avslag av socialtjänsten till hyran under tiden för strafftiden så hon kan förlamad hamna på gatan i värsta fall.
Hon befinner sig nu i desperat situation. Eriksson har tillgång till 41 timmars personlig assistans i veckan och har 24 timmar tillsyn då hon inte kan röra sig eller mer eller mindre göra något som kräver lite ansträngning. Enligt Fuchs klarar hon inte av att duscha eller gå på toaletten själv. Hon saknar balans, har ständiga smärtor och är extremt stresskänslig och infektionskänslig p.g.a. sin sjukdom. MS är en nervsjukdom som gradvis bryter ner nerverna tills att man blir totalt förlammad och organen sviktar. Fuchs är orolig att fängelset ska bli en dödsdom, om hon placeras på en sjukvårdsavdelning på Hinsebergsanstalten tillsammans med hepatit- och hiv-smittade.
Ännu har hon inte behövt inställa sig vid anstalten och gör nu allt för att hitta en lösning.
Fotnot: Fuchs använder också cannabis för att stimulera sin aptit, lindra stress och huvudvärk och istället för smärtstillande tabletter.
Marie Stenhoff dömdes för fyra år sen till sex månaders fängelse sedan hennes fall vägrades hörande i högsta domstolen. Hon hade odlat 12 plantor för eget bruk mot hennes kroniska sjukdom fibromyalgi som hon rökte och lagade mat med."
Jag tycker den här artikeln visar på vad som prioriteras i det här samhället. Inte är det medmänsklighet i alla fall. Hur tänker beslutsfattare i det här fallet? Och man måste fråga sig: Vad är det egentligen som är så farligt med cannabis? Eller handlar det kanske inte om drogen i sig, utan det faktumet att människor självmedicinerar sig med fungerande medel utan att gå via sjukvården och finansierar läkemedelsföretagen; att det farliga är att människor tar saken i egna händer för att förbättra sin livssituation. Och kanske är det så att den här civilisationen måste baseras på en omänskligt stelbent byråkrati där människor körs över av myndigheter, reduceras till siffor man inte behöver ta hänsyn till. Att ens individuella behov är oviktiga i lagens ögon. Att vi är ingenting annat än bränsle för maskinen…
- Wainamoinen
I det ögonblicket som vi föds, är vi döende.
För varje andetag som vi tar, närmar vi oss döden.
Vi ska alla dö…
Jag kommer ihåg ett program som handlade om hur naturen hade tagit över Tjernobylområdet. Och hur förvånandsvärt bra djur och växtliv klarade sig där trots den höga radioaktiviteten. Vargar till exempel hann inte utveckla cancer eftersom de dog innan dess.
Det är överhuvudtaget väldigt ovanligt att dö av hög ålder i naturen. Det finns inga pensionärshem för vargar och björnar, fåglar och möss. De flesta stryker med genom att bli uppätna, dödade av rivaler, olyckor och sjukdom.
De flesta av oss som kallar oss civilisationskritiker frågar oss var det gick snett. Vad det var som satte igång den destruktiva process som ledde till den utveckling som vi befinner oss mitt i idag; den utveckling som håller på att död på oss själva.
Jag tror inte att det finns ett enkelt svar på den frågan. Att säga att det var när vi började med agrikultur är för enkelt. Den agrikulturella "revolutionen" var bara ett symptom.
När vi började klamra oss fast vid livet, sådde vi fröna till en dödskultur.
Varför alltid dessa paradoxer?
- Wainamoinen
Den här låten (som jag har länkat till nedan) anser jag sammanfattar civilisationens logik och dess oundvikliga konsekvens. Det är dags att vakna upp och se verkligheten som den är. Därför att om vi inte vågar se hur jävla illa det är så kan vi inte heller välja rätt metod för att göra motstånd. Den bistra sanningen är att vi inte ens kommer att göra något motstånd alls om vi fortsätter att låta oss förblindas av maskinen och dess lögner.
Vi måste befria oss från civilisationens moral (domesticering-socialisering-hjärntvätt) vars syfte är att upprätthålla det patriarkala förtrycket, att skydda kapitalet och de som sitter på maktpositioner genom våldsmonopol. Det räcker inte bara med att vara för något, vi måste identifiera vad det är som står i vägen för att vi ska uppnå det vi är för…
Totalt Jävla Mörker - Kall Värld
Världen rasar snabbare, slagen av panik
Kapitalet är på korståg, det går över lik
Individens stora spelplan, du får välja tills du dör
Om du spelar med, det har du inget för
I jordens stora köttsår, pissar dom och ler
Dom som redan har för mycket, och vill ha mer
En våldtäkt på allt, blod, krig och död
Med dollarn i högsta hugg förintas de i nöd
Vi offrar allt
Slaktar tusenfalt
Våra liv slits i stycken
Vi offrar allt
Slaktar tusenfalt
Våra liv slits i stycken
Bevittna de sista dödsrycken
Kasta bort ditt hopp, dags att sluta le
Till den hungriga maskinen finns ingenting att ge
Världen blir kallare, snart hörs inte ett knyst
Vi sväljer smärtan och håller tyst
Vi offrar allt
Slaktar tusenfalt
Våra liv slits i stycken
Vi offrar allt
Slaktar tusenfalt
Våra liv slits i stycken
Bevittna de sista dödsrycken
- Wainamoinen
20 Theses against green capitalism
No to false solutions! Climate Justice Now!
1. The current world economic crisis marks the end of the neoliberal phase of capitalism. ‘Business as usual’ (financialisation, deregulation, privatisation…) is thus no longer an option: new spaces of accumulation and types of political regulation will need to be found by governments and corporations to keep capitalism going
2. Alongside the economic and political as well as energy crises, there is another crisis rocking the world: the biocrisis, the result of a suicidal mismatch between the ecological life support system that guarantees our collective human survival and capital’s need for constant growth
3. This biocrisis is an immense danger to our collective survival, but like all crises it also presents us, social movements, with a historic opportunity: to really go for capitalism’s exposed jugular, its need for unceasing, destructive, insane growth
4. Of the proposals that have emerged from global elites, the only one that promises to address all these crises is the ‘Green New Deal’. This is not the cuddly green capitalism 1.0 of organic agriculture and D.I.Y. windmills, but a proposal for a new ’green’ phase of capitalism that seeks to generate profits from the piecemeal ecological modernisation of certain key areas of production (cars, energy, etc.)
5. Green capitalism 2.0 cannot solve the biocrisis (climate change and other ecological problems such as the dangerous reduction of biodiversity), but rather tries to profit from it. It therefore does not fundamentally alter the collision course on which any market-driven economy sets humanity with the biosphere.
6. This isn’t the 1930s. Then, under the pressure of powerful social movements, the old ‘New Deal’ redistributed power and wealth downwards. The ‘New New’ and ‘Green New Deal’ discussed by Obama, green parties all around the world, and even some
multinationals is more about welfare for corporations than for people
7. Green Capitalism won’t challenge the power of those who actually produce most greenhouse gases: the energy companies, airlines and carmakers, industrial agriculture, but will simply shower them with more money to help maintain their profit rates by making small ecological changes that will be too little, too late
8. Because globally, working people have lost their power to bargain and demand rights and decent wages, in a green capitalist setup, wages will probably stagnate or even decline to offset the rising costs of ‘ecological modernisation’
9. The ‘green capitalist state’ will be an authoritarian one. Justified by the threat of ecological crisis it will ‘manage’ the social unrest that will necessarily grow from the impoverishment that lies in the wake of rising cost of living (food, energy, etc.) and falling wages
10. In green capitalism, the poor will have to be excluded from consumption, pushed to the margins, while the wealthy will get to ‘offset’ their continued environmentally destructive behaviour, shopping and saving the planet at the same time
11. An authoritarian state, massive class inequalities, welfare given to corporations: from the point of view of social and ecological emancipation, green capitalism will be a disaster that we can never recover from. Today, we have a chance to get beyond the suicidal madness of constant growth. Tomorrow, by the time we’ve all gotten used to the new green regime, that chance may be gone
12. In green capitalism, there is a danger that established, mainstream environmental groups will come to play the role that trade unions played in the Fordist era: acting as safety valves to make sure that demands for social change, that our collective rage remain within the boundaries set by the needs of capital
and governments
13. Albert Einstein defined ‘insanity’ as “doing the same thing over and over again and expecting different results.” In the past decade, in spite of Kyoto, not only has the concentration of greenhouse gases in the atmosphere increased – so, too, has the rate of increase. Do we simply want more of the same? Wouldn’t that be insane?
14. International climate agreements promote false solutions that are often more about energy security than climate change. Far from solving the crisis, emissions trading, CDM, joint implementation, offsets and so on, all provide a political shield for the continued production of greenhouse gases with impunity
15. For many communities in the global South, these false solutions (agrofuels, ‘green deserts’, CDM-projects) are by now often a greater threat than climate change itself
16. Real solutions to the climate crisis won’t be dreamt up by governments or corporations. They can only emerge from below, from globally networked social movements for climate justice
17. Such solutions include: no to free trade, no to privatisation, no to flexible mechanisms. Yes to food sovereignty, yes to degrowth, yes to radical democracy and to leaving the resources in the ground
18. As an emerging global climate justice movement, we must fight two enemies: on one hand climate change and the fossilistic capitalism that causes it, and on the other, an emergent green capitalism that won’t stop it, but will limit our ability to do so
19. Of course, climate change and free trade aren’t the same thing, but: the Copenhagen-protocol will be a central regulatory instance of green capitalism just as the WTO was central to neoliberal capitalism. So how to relate to it? The Danish group KlimaX argues: A good deal is better than no deal - but no deal is way better
than a bad one
20. The chance that governments will come up with a ‘good deal’ in Copenhagen is slim to none. Our aim must therefore be to demand agreement on real solutions. Failing that: to forget Kyoto, and shut down Copenhagen! (whatever the tactic)
By Tadzio Mueller and Alexis Passadakis (12/2008). Alexis is a member of Attac Germany’s coordinating council, Tadzio a part of the Turbulence editorial collective (www.turbulence.org.uk). They are both active in the emerging climate justice movement, and can be reached at againstgreencapitalism (at) googlemail.com
ELP has been asked to circulate the details of a new support campaign set up
for the 20-year old Swedish eco-activist, Jonatan.
Jonatan is currently on bail, awaiting sentencing, having admitted 1)
damaging a communication tower used by the Department of Defence, 2) cutting
the cables on a crane used in creating urban sprawl, and 3) damaging a
vehicle used in the logging industry.
It has yet to be decided if he will face charges for having material which
could be used in the preparation of sabotage.
At this stage it is unknown what sort of sentence Jonatan might receive and
Jonatan is feeling very nervous about what might happen to him. He has
already spent one month on remand whilst awaiting his trial and there is a
very real possibility he may be returning to prison very soon.
To enable people to send messages of support to Jonatan an e-mail address
has been set up for him. Please send messages of support to
freejonatan@yahoo.se
Jonatan reads and writes English very well and really does appreciate every
message of support he receives. We therefore urge everyone to support
Jonatan.
(Publicerat på http://breakallchains.blogspot.com )
