Äggen jag plockar, det bakade jag tar, till min älskade ett krikon i fickan jag har. De vackraste vyer grindar på glänt, dina ögon mig skänker det skönaste jag känt. Kvistar de locka, vittna om mjukare dy. Molnen sig flocka uppå den blåaste sky. Mono är den smärta det gråa vassa, sliter mitt skinn som jag hastigt tassa. Lager av boklöv de bäddar åt min häl, min hålfot den dansar trivs där så väl. Myran han smakar gnager och så, envis som få han biter min tå. En tugga svamp min tunga du piska, ett nyp i armen eller smak av vitriska. Barken mig sliter i ett kast mot sin stam, omfamnar mig skönhet i bokträdets hamn. Röda strimor uppfläkt hud, svindlande höjder från lövfamnens skrud. I gräset jag landar mjukt och skönt, min dag av livslust till kung bli’tt krönt.