Häromnatten/dagen var jag ute ett par rundor och samlade gråbo, johannesört och sälg. Utan någon egentlig rituell bakgrund eller baktanke hängde jag upp ett knippe Gråbo i fönstret som en väktare. En sälgkvist på fönsterbrädet. Tanken var mest att koka barken på den vid huvudvärk mm. Jag förtärde medvetet inga örter på kvällen. När jag somnade vid 00.nånting flög jag igenom hela natten, jag och min kraftigt överviktiga katt. Vi flög i rymden över städer och gjorde fantastiska konster.
Jag vaknade 03:24. SOmnar om efter att ha läst ett sms som kom 01:01.
Jag vaknar av mobillarmet 07:00 och är då säker på att min mor och jag konverserat i telefon och att jag lagt på för att kunna stänga av larmet. Jag ringer upp henne och hon låter inte det minsta förvånad: "JAså, har vi pratat? Jag sitter här och läser igenom lite sms, näe nu kommer tåget…" Vi lägger på och jag är förbryllad å det grövsta.
Under gårdagen fick jag även många starka budskap givna av en fluga, en geting, ett 30tal kossor, gråbo och johanneshört. Det känns som att ett helt nytt spirituellt varande öppnats för mig och ett helt nytt emotionellt plan jag aldrig upplevt tidigare. En närvaro jag känner mig mycket rofylld med men en smula förvirrad av att känna.
Agueli

Coolt!!
Du har helt klart talang för sånt…
Comment by Wainamoinen — 19 August 2008 @ 8:14 am
Kånngratts bro’.
Synd att vi inte hann ses på lägret.
Cheers,
Snus
Comment by Snusmumrik — 19 August 2008 @ 5:28 pm
Ja det var synd. Hade velat stanna där mycket längre!
Börjar mer och mer inse hur vi någonstans väljer att lyssna till våra omgivningar eller tvärtom att ignorera, tysta eller avskärma. Idag har jag på mano-manér varit emotionellt isolerad och tyngd men så paddlade jag ut på sjön, steg i land på en ö, vandrade runt lite. Jag fann en tall som fallit och tänkte försöka göra mig en paddel av en av dess grenar. När jag greppade efter yxan föll en kotte hårt på min arm och det gjorde verkligen ont. Som om någon kastat den avsiktligt hårt. Jag fann snart en redan avbruten tallgren vid sidan av som jag tog. Senare, tillbaka på land, kom jag på att tall inte hade varit någon föredömlig paddel. Snarare al eller någon annan vattentåligare art.
När jag var ute på sjön i kraftig blåst och regn fick jag en massa bilder, budskap och tankar som berörde människan, vatten och annat.
Kontrasterna är så starka när en väljer att lyssna och när en väljer att hålla för öronen.
Comment by Agueli — 20 August 2008 @ 3:08 pm