Det är kanske en brist hos mig men jag har aldrig förstått mig på fascister och den fascistiska världsbilden…

Det finns vissa saker som jag ser som oacceptabelt och det är rasism (xenofobi), homo-bi-trans-fobi, sexism, speciesism osv. därför att dessa är ett uttryck för en världsbild där man vill rensa bort det som är avvikande från den norm som civilisationen (den dominanta kulturen) bygger på och att tillåta sådana avvikelser innebär att man skulle tappa kontrollen. Precis den kontrollförlust som jag och många andra civilisationskritiker strävar efter…

Systemet försvar mot att kollapsa under tyngden av en kontrollförlust är att på ett ytligt plan ge utrymme för dessa avvikelser utan att ge avkall på sin egen kontroll. Kvinnor som gör karriär och vill nå höga positioner måste vara väldigt duktiga på att spela med i maktstrukturerna; precis som slavarna i Ottomanska riket som kunde nå höga positioner (vesirer och generaler tex.) så var de ändå slavar och inte fria människor. Och det är vänstern stora problem. Trots den revolutionära retoriken har vänstern oftast varit reformistisk, och till och med kontrarevolutionär, även när den säger sig ha varit revolutionär därför att den aldrig har lyckats göra rent hus med de bakomliggande maktstrukturerna som den säger sig revoltera mot…

Och fascismen? Fascismen är civilisationens yttersta utryck och konsekvens, och naturromantiken samt romantiserandet av tidigare epoker i historien (som i senare tid har utrycks av vissa fascister som nån slags civilisationskritik) är bara ett försvar av de maktstrukturer som civilisationen bygger på…

Så vad har man egentligen då lyckats ådstakomma?

- Svartbjörn