Beyond Civilized and Primitive
http://ranprieur.com/essays/beyondciv.html
Ran Prieur har skrivit en essä där han kritiserar primitivismen. Enligt min mening kan essän sammanfattas med: "Primitivister har stora problem att försvara sig vetenskapligt, och de vill skrota tekniken mot folkets vilja så det skulle misslyckas, men misströsta inte, för mänsklighetens kollektiva undermedvetna lär sig telepatiskt över tid och rum ju fler som handlar ekologiskt, därför kommer vi finna ett moraliskt sätt att använda teknik, så det är bäst ni lär er gilla min favoritvision av framtiden, som är en spännande halvteknologisk medeltidskarneval med pirater och rollspel. Go!" (Han går inte in så noga på visionen att han nämner pirater etc, men han har gjort det i andra skrivelser och jag känner igen visionen.) Har mailat en lång kritik till honom, väntar på svar. Men jag tycker också att essän är intressant på sina ställen, som när han tar upp forskning som säger att indianerna knappast följt en obruten tradition utan mestadels var postapokalyptiska rester av forna amerikanska civilisationer. Och han *har* en poäng i att civilisationen uppstod ungefär samtidigt på olika isolerade håll i världen så på något sätt utvecklades människan så att detta blev möjligt. Men man borde vara mer försiktig med att dra några slutsatser av det…
Eberhard

Han har svarat, framförallt på bloggen, och låter mycket vettigare nu. Bra poäng om svartvitt tänkande som ger skuldkänslor.
Comment by Eberhard — 20 February 2008 @ 8:07 am
Har läst hans text, och jag stämmer nog in i en del - kanske det mesta - av det hans grunnar på numera.
En evigt utanförstånde missnöjesrörelse som - visserligen på många sätt har en bra och korrekt samhälls/civ-kritik, men som inte har så mycket mer, kommer knappast ändra, kunna demontera eller vara en verklig opposition. Det känns ibland som klassisk vänstermissnöje eller en obskyr och skir subkulturell miljö fast lite mer syresatt och vilt i sin ambition, men helt utan arbets- och kontaktyta med breda hypnotiserade och oförstående folklager.
Just nu känner jag själv mer för att gå in i Babylons pyramid - och väl där antingen bita halsen av hydran och rikta min rättmätiga agression mot dem de gäller, eller genom kärlek, trans och magi omvandla människornas sätt att tänka och vara.
Föds motståndsrörelsen utanför eller innuti? Och gör vi oss illusioner och handlingsförlamade genom att betrakta civ utifrån medan våra faktiska liv talar om motsatsen?
Frågor som upptar mig en del nu…
/Snusmumrik
Comment by Snuf-fucking-kin — 20 February 2008 @ 1:39 pm
Tja, det här har inget att göra med artikeln men jag tänkte tipsa om en sida som innehåller fullt med lästips som ni kan posta om ni vill.
http://www.guardianwarrior.org/
Finns det inget annat sätt att tipsa er om saker?
Comment by grönsvart — 26 February 2008 @ 6:29 pm
Tack. Jo, via vildväxande-mejlen på vildvaxande.org
Comment by Snusmumrik — 27 February 2008 @ 7:10 am
Är det en tid av misströstan som råder nu, eller är det bara väldigt många människor med likartade analyser som alla går igenom existentiella kriser och mental ohälsa? Det är onekligen många som har sänkt garden, svart-gröna såväl som de flesta jag talat med de senaste månaderna.
Jag börjar känna en viss pepp växa och hoppas kunna sprida lite av den till de som behöver.
Comment by Agueli — 27 February 2008 @ 11:37 pm
Vår grönsvarta röra kanske leder till “existentiella kriser och mental ohälsa”?
Comment by Snusmumrik — 28 February 2008 @ 1:09 pm
Om det nu inte bara är så att människor med “existentiella kriser och mental ohälsa” dras till grönsvarta röror.
Comment by hmm — 28 February 2008 @ 3:34 pm
det är nog åt båda hållen
Comment by skogstokig — 28 February 2008 @ 7:58 pm
“existentiella kriser och mental ohälsa” - ja i kontrast till normer som sabbar biosfären kanske det är ett slags hälsotecken trots allt. Den som inte blir sjuk av det här är inte riktigt frisk, typ.
Comment by Snusmumrik — 28 February 2008 @ 8:12 pm
En grönsvart röra känns mer betryggande än en grå massa
Comment by Agueli — 28 February 2008 @ 11:49 pm
:)
Comment by Agueli — 28 February 2008 @ 11:50 pm
vad menar ni egentligen? är ni ute efter mig? vad vill ni mig?
Comment by Para Noja — 29 February 2008 @ 12:16 am
Min uppfattning är att det är lätt att bli grönsvart om man inte har mycket att förlora på det. För det finns en del att förlora - vänner, gemenskap, en känsla av sammanhang i samhället… så de flesta har nog redan förlorat detta när de blir övertygade.
Därför är det viktigt att fokusera på allt man kan vinna istället. Och inte vara för svartvitt moralistisk mot sig själv, för som taoismen säger; den styvaste pinnen är den första att knäckas.
Comment by Eberhard — 29 February 2008 @ 8:13 am
“den styvaste pinnen är den första att knäckas.” - Bra att ha i åtanke!
Comment by Agueli — 29 February 2008 @ 11:23 am
“Min uppfattning är att det är lätt att bli grönsvart om man inte har mycket att förlora på det. För det finns en del att förlora - vänner, gemenskap, en känsla av sammanhang i samhället… så de flesta har nog redan förlorat detta när de blir övertygade.” - Ebenhard
Det är intressant för att jag har inte förlorat några av dom vänner som jag hade innan jag blev “grönsvart”… å andra sidan ser jag dom som mina vänner som accepterar mig som jag är… och jag har ju alltid varit svartbjörn… jag menar svartgrön. det är bara på senare år som jag har hittat ord för det. ord som svartgrön, anarko-primitivism, civilisationskritik osv…
“Titta inte på fingret, titta på vad fingret pekar mot.”
Comment by Svart Björn — 3 March 2008 @ 12:23 am
… och aktiv nihilism förståss…
Comment by Svart Björn — 3 March 2008 @ 12:26 am
Inte heller jag har förlorat något varken materiellt eller relationsmässigt, bara vunnit nya härliga bekantskaper och skönt uteliv.
Också i mitt fall var grönanarkism något som satte fingret på det jag alltid känt inombords, men för mig är inte begreppen viktiga i sig utan som möjliga månpekare.
Däremot börjar jag röra mig bort från den slags konservativa retrogardism som g@ kan innebära - även om jag bibehåller stora delar av analysen och kritiken, och alltmer rör mig mot tanken på att allt faktiskt löser sig, och/men att vi kanske är lika oförstående inför lösningen som larven är inför den fjäril hon inte ens kan ana.
Comment by Snusmumrik — 3 March 2008 @ 11:46 am
Mycket fint skrivet, Snusmumrik. Mitt svar under “Så vad göra” berör de här sakerna du tog upp.
Comment by Eberhard — 7 March 2008 @ 8:29 pm