Det svenskkanadensiska företaget Mawson Industries vann över Krokoms kommun och Jovnevaerie sameby i miljööverdomstolen nu i oktober. Krokoms kommun hade tillsammans med samebyn överklagat Mawsons provborrningar efter uran i Hotagenområdet, nordväst om Östersund. Nu är företaget åter på plats och den 13 december återupptar de borrningarna.
Lokalbussen tar oss från Östersund upp mot byn Rötviken som ligger vid fjällens fot, nära norska gränsen. Vi flyter fram i en värld av rött och guld, den lågt stående höstsolen får bergen att glöda. Gnistrande flingor dansar runt bussen, det är den första snön som faller i år. Vid infarten till byn ser vi trädtoppar sticka upp ur en kraftverksdamm. Under vattnet ligger samernas gamla bosättningar, dränkta av civilisationens framfart. Idag är civilisationen beredd att ta ännu ett stort steg framåt och utrota det sista som finns kvar av deras urgamla levnadssätt.
- Vi är här för exploatera, om det inte är uran så är det guld , för oss är det detsamma, meddelar företagets representant till byborna vid Mawsons informationsmöte i Rötviken.
-Det känns verkligen betryggande, svarar någon ur publiken.
Byborna i Rötviken är väl insatta i uranborrningens förödande effekter. Redan på 70talet gjorde SGU (Statens Geologiska Undersökningar) över 100 provborrningshål i området. Dessa hål gjordes på samernas renkalvingsland uppe på fjället, samma område som Mawson nu borrar på. De tre drabbade samebyarna rapporterade om missbildningar på renkalvar åren efter borrningarna och de blev också rekommenderade av SGU att inte dricka vatten eller plocka bär i området. Efter massiva protester från lokalbefolkning och kärnkraftsmotståndare runt om i landet lämnade SGU fjället i början på 80talet. Idag, 25 år senare är alltså Mawson på plats för att återuppta borrningarna till samernas och övriga bybors stora sorg och ilska.
-Ni måste vara realistiska, tänk på alla arbetstillfällen och tänk på växthuseffekten, fortsätter representanten för Mawson i ett försök att övertyga Rötviksborna om fördelarna med uran.
I Elliott Lake i Kanada såg man realistiskt på uranbrytning och spädbarnsdödligheten gick upp till 10%. I delstaten Bihar i Indien såg man till arbetstillfällena och gruvbolagen tog ursprungsbefolkningens jord. Nu lastar de radioaktiva tunnor åt bolaget - efter en arbetsdag har huden på händerna vitnat. I Sachen i före detta Östtyskland såg man också till arbetstillfällena och varannan gruvarbetare dog i lungcancer. Världen är full av röster, levande såväl som döda vittnar om förgiftat vatten, cancer, missfall, missbildningar, håravfall, hudförändringar, förstörd natur, döda djur och mystiska sjukdomar. Ursprungsbefolkningen i Elliott Lake-området gav uranet namnet ”döden sten”. Världen svämmar över av vittnesmål om alla de katastrofer som följer i uranprocessens spår men de som ser realistiskt på Utvecklingen har inget intresse av att lyssna.
Uran används uteslutande till två ändamål - kärnkraft och vapen. Att de båda användningsområdena är tätt sammanlänkade ignoreras totalt av kärnkraftsförespråkare. USAs förintelsekrig kräver förintelsevapen och priserna på uran har skjutit i höjden. De senaste två-tre åren har det sökts över hundra undersökningstillstånd gällande uran på olika platser runtom i Sverige. Små såväl som stora företag investerar i undersökningarna. IKEAs grundare Ingvar Kamprad har i sann framåtanda köpt aktier i Mawson för 5.4 miljoner Euro.
Efter Mawsons ”informationsmöte” träffar vi Lena från Rötviken som varit aktiv mot borrningarna ända sedan 70-talet.
-I slutänden handlar det om vem som har makten, säger Lena. Vi är som så få här i byn, vi behöver allt stöd vi kan få.
Tidigare under dagen har hon ringt upp SGU (som ger ut tillstånden för provborrning) och undrade om det verkligen får gå till såhär, är det så här vi ska förhålla oss till jorden?
-Vad är det för organisation som står bakom dig? frågade bergmästaren på SGU henne då. Lena kämpar med hålla tillbaka ilskan.
- Hur räknar de när de säger att kärnkraften är ren? Ren och klar och färdig att döda direkt?!
Följande dag träffar vi Elin och hennes bror Kjell-Ove från Jovnevaerie sameby vars sommarboende och kalvningsland ligger precis inom borrområdet. Elin skojar och skrattar mycket, men i hennes ögon glimmar samma ilska som Lena kämpade med att hålla tillbaka.
-Vi i samebyn har fått flytta våra boplatser och rucka på vårt levnadssätt så många gånger förut. Vi har en hel by under vatten idag. Det var en kåtaby där våra föräldrar bodde. De blev beordrade att flytta på sig för dammbygget. Vi har nio förstörda vattendrag, en massa bilvägar går tvärs genom våra traditionella flyttleder och så har vi en av landets största skogsskövlingar. Vart man än går så är här kalhyggen. Avverka och sälj - så är den svenska regeringen. Då kommer det här med uranet som på posten. Vi är som en soptipp.
Den radioaktiva strålning som läcker ut i samband med uranborrning färdas i vatten och lagras i fortplantningsorgan och övriga inre organ hos människor och djur.
-Man måste ha perspektiv på hur vatten färdas, säger Elin och visar hur fjällforsarna såsmåningom mynnar ut i havet vid Sundsvall.
-Vid provborrningar så kyler de med vatten, fortsätter hennes bror Kjell-Ove, de öser ner vatten i borrhålen. Vi vet för vi var där och hälsade på provborrarna, då såg vi hur de handskas med vattnet, de lät de flöda över hela berget. Han tittar sammanbitet bort. - Allt ska exploateras i sameland, vi ska trampas ner och tystas ner. Inte tala om vad som pågår häruppe i de här regionerna. Vi har som fått en uppgift - att föra naturen här vidare till våra barn. Hur ska vi kunna göra det nu?
/naessla
