Nyhetsklipp30 November 2007 9:16 pm

Från Svenska Dagbladets ledarsida:

Miljökrigarna som vill ta dig tillbaka till stenåldern
Publicerat: 30 november 2007, 07:03

EKOLOGI | En ny revolutionär vänster

När européer år 1642 först kom till Tasmanien mötte de världens minst utvecklade folkspillra, teknologiskt sett. De tasmanska aboriginerna använde inte bearbetade stenredskap. De hade inga klädesplagg. De hade inga nät och inga fiskekrokar av ben – fisk ingick alls inte i dieten, trots att de var omgivna av vatten. De använde heller inte spjutspetsar med hullingar, eller fällor för jakt. De visste inte hur man gjorde upp eld.

Idag vet vi att tasmanierna en gång haft teknikerna. Utgrävningar har visat att de fiskade, till exempel. Men kunskapen dog ut.

Kulturer har dött regelbundet i människans utveckling. Krig och naturkatastrofer har utplånat – men också överexploatering av naturresurser. När européer kom till Påskön hade invånarna till exempel ingen aning om hur de magnifika stenstoderna hade rests och visste lika lite hur man skulle konstruera en ny om viljan hade funnits. Det timmer som sannolikt använts var sedan länge kalhugget. Den viktiga debatten om klimatförändringarna och deras följder har alltså historisk resonans. Ingen vill se det vi åstadkommit gå förlorat.

Det där sista var en lögn. Det finns ett nätverk av aktivister som vill överge civilisationen och återföra mänskligheten till stenåldern, för naturens skull. Istället för att motverka det moderna samhällets sammanbrott, som ändå även de mest rabiata klimat alarmister vill göra, gräver dessa ungdomar bokstavligen efter rötterna. Som tydligen smakar bittert.

I tidskriften Re:Public Service (7/07) beskrivs nätverket Det vildväxande kollektivet, en rörelse som, med egna ord, längtar till ”ett liv som jägare och samlare, det liv vi är menade att leva”. I artikeln möter vi ”David”, 28 och avhoppad student, i ett vindskydd i en skog någon timme utanför Stockholm. Här lever han ensam på bär, rötter, insekter och fisk. I Nackareservatet bor det, enligt artikeln, ännu fler med samma ideal.

De är gröna anarkister, och anser att livet på jorden hamnade i ”en ond spiral” när människan domesticerade djur och växter. I nätverkets tidskrift Vargatid behandlas ”den återförvildande process vi alla måste genomgå” och kampen ”mot teknosfärens skräckvälde”, en kamp som en sann ”anarko-primitivist” bör vara beredd att föra ”med alla tillgängliga medel”.

Med den ekofascistiskt inspirerade skolmassakern i Jokela i färskt minne kan detta kanske förskräcka. Och visst finns paralleller. Även de gröna anarkisterna har befolkningsminskning på agendan. Och som inspiration listas den amerikanske anarkisten John Zerzan, sympatisör till UNA-bombaren. Men det är svårt att se hur folk som gör upp eld med pinnar ska kunna ta till automatvapen. De är helt enkelt anarkister som, besvikna över att socialismen bara blev ännu en ny maktstruktur, söker ett skogsliv långt bortom Walden, för att parafrasera Thoreau. För oss alla.

Man frestas att starta en insamling. Köpa dem en dunge i Hälsingland, be dem ta med så många av sina själsfränder som möjligt, och göra en anteckning i kalendern om att någon får ta svävaren och söka upp dem om tvåtusen år. Men det vore inte sjysst. För vi vet ju alla att de kommer att vilja tillbaks till civilisationen när snön faller. Sådan är salongsvänsterns historia. Deevolutionen inställd på grund av dåligt väder.

Per Gudmundson
Ledarskribent
08-13 50 00
per.gudmundson@svd.se

Hej Per!

Jag är ingen talesperson men är aktiv inom den
“anarkoprimitivistiska” rörelsen i Sverige och kan
svara för mig själv. Det var kul att läsa din artikel
på ledarsidan, men samtidigt blir jag bekymrad över
något jag tycker är ett allvarligt missförstånd.

Jag har inte hört talas om någon inom rörelsen som
uttryckt sympati för UNA-bombarens våldsdåd (på sin
höjd delar av hans manifest), ekofascism, Pekka-Eric,
eller överhuvudtaget för oprovocerat våld mot
människor.

Det är sant att vi anser att naturfolkens sätt att
leva är bra, bättre än vårt, för både människan och
naturen. Vi anser inte att det är “det enda rätta”
sättet att leva, men det är bevisligen ett hållbart
sätt att leva, till skillnad från civilisationen som
bara kan växa eller kollapsa. Det är sant att vi är
hundra gånger för många människor på jorden för att
kunna leva som naturfolk utan jordbruk. Lägger man
ihop dessa premisser kan man få för sig att vi skulle
bli glada om 99% “försvann” i något krig eller
tvingades sluta föröka sig. Men det är fel. Vi vill
folk inte illa, och angriper man problemet med makt
och tvång så har man inte kommit någonvart utan
tvärtom förstärkt “roten till det onda” som man kan
kalla det, föreställningen att jorden och människor
går att ÄGA. Personligen tror jag att en kultur som
tror på egendom, till skillnad från jämlikhet med
växter och djur (naturfolkens synsätt), är dömd att
sluka allt i sin väg för att kollapsa när resurserna
tar slut.

Det finns en essä som behandlar just missförstånden
runt rörelsen:
http://anthropik.com/2005/10/5-common-objections-to-primitivism-and-why-theyre-wrong/

Av samma författare finns en samling essäer med
argument för civilisationens ohållbarhet och
fördelarna med att leva som naturfolk:
http://anthropik.com/thirty

Bortsett från detta tycker jag att din artikel även
visar på två mindre missförstånd. Det första är att
kalla rörelsen för en vänster, vilket jag tycker är
missvisande. Om man sträcker sig till den ursprungliga
definitionen, “mot kungen”, så visst, men för mig
handlar “vänster” om makten över produktionsmedlen,
och vi är mot både makt och produktionsmedel.

För det andra, och detta är visserligen ett vanligt
missförstånd, så verkar du tro att det är en
försakelse, ett nödvändigt ont för oss, att söka sig
till livet som naturfolk, och detta är helt fel.
Forskningen visar att (ostörda) naturfolk mentalt mår
mycket bättre än människor i civilisationen, och detta
kan vi själva intyga genom våra små försök. Jag saknar
inte tekniken ute i skogen. Jag saknar framförallt
inte jäkten, tvånget att arbeta, tvånget att gå i
skola, informationsstress, individuell konkurrens
eller känslan av meningslöshet när jag inte själv
samlar min mat och bygger min hydda. Det finns ingen
tomhet därute, det finns frihet. Och gemenskap - med
människor, övriga djur, växter och allt annat som
lever i det vilda.

Jag fortsätter gärna diskussionen och hoppas att ni
kan ge en mer nyanserad bild av rörelsen i framtiden!

Med vänliga hälsningar
“Eberhard”

Böcker, filmer och länkar23 November 2007 6:38 pm

En bok som jag varmt kan rekommendera. Det är en samling små biografier, och här kommer en av dem, om Emelie Cajsdotter, till vänster på bilden. En riktig hjältehistoria.

“Jag har lärt mej mer av ett grässtrå på Nya Zeeland, än vad jag lärt mej i skolan.”

“Jag vill isolera mig från det här vanvettiga samhället, eftersom det förhindrar liv!” säger Emelie Cajsdotter som går klädd i gummistövlar året runt, röker pipa och bor ensligt långt in i skogen tillsammans med grisarna Arne och Hilda, kon Ronja, tjuren Birk, hundarna Rocky och Simbi, fem katter, fyra hästar, åtta höns, en tupp och en kanin.

Frihetsbehovet driver mig! Jag vill bo ensam med mina djur och jag är beroende av skogen. Man kan läsa sig till vissa kunskaper, men träden och plantorna vet själva bäst vad dom är till för. Mina viktigaste kunskaper har jag fått från skogen! Det är där jag har lärt mig tala med både djur och växter!

Emelie föddes 1974 i Kallebäck utanför Göteborg. Hennes mor är språklärare för vuxna och fadern som var forskare i matematik dog i en astmaattack när Emelie var fem år.

Jag var själv med och såg när min pappa dog och det har nog präglat mig en hel del. Bland annat började jag tidigt fundera över livet och döden och hade förmodligen inte suttit här om han fortfarande hade levt. Hans bortgång lärde mig också att det är nu som gäller och att inget är beständigt. Det man inte gör idag, kan vara för sent i morgon! Sånt man verkligen lär sig, tycks man lära sig genom smärta. Och även om det kanske låter märkligt för många tycker jag min pappa gav mig något, i och med att han dog.

Jag var väldigt olycklig när jag var liten. Tyckte jag var född i fel land och sa till min mamma när jag var fyra år att jag ville tillbaka hem till Irland. Kände också tidigt att jag inte var som andra barn och umgicks nästan enbart med hästar. Jag tog hand om sjuka och folkilskna hästar på en ridskola och en av dom har jag fortfarande kvar.

Den som betytt mest för Emelie, var hennes mormor, som var synsk och kunde hela. Till henne vände sig Emelie med sina bekymmer och de förstod varandra.

När jag var sjuk ringde jag alltid mormor, som botade mig genom healing. För henne var det självklart med skyddsandar och reinkarnation, men när jag frågade mina klasskamrater var de hade levt sitt förra liv insåg jag att det här inte var normalt. Och från åttaårsåldern och upp till sexton försökte jag bli normal, med katastrofala följder. På den tiden såg jag ut som ett lik! Trots att jag var väldigt duktig i skolan ville jag hela tiden dö! Funderade alltid på bästa sättet att ta livet av mig och mådde fruktansvärt dåligt, men det märktes aldrig eftersom jag var så duktig.

Jag har aldrig varit mobbad, trots att jag alltid varit jävligt liten och hade begagnade kläder. I första klass vägde jag bara femton kilo och var ungefär hälften så stor som de andra. När jag var riktigt liten, var jag ledare för ett busgäng som kastade bär på gamla tanter och jagade alkisar. Så jag var inte någon snäll liten unge.

Jag tyckte fruktansvärt illa om skolan! För det första klarade jag inte av att sitta still och ta in information från någon som bara står och pratar och det tror jag inga barn mår bra av. Det var visserligen någorlunda roligt de första två åren, sen fick vi en väldigt dålig lärare som tog bort lusten att lära sig mer. Senare har jag förstått att skolan bara går ut på att få välanpassade samhällsmedborgare. Det handlar inte om att ge kunskap som man har användning av efter skolan. Jag kunde både läsa och skriva innan jag började skolan och minns inget vettigt alls! Det är bara någon slags kontroll där man mals ner och likriktas. Käftar man mot lärarna och säger vad man tycker, får man sämre betyg! Sitter man still, håller käften och är välkammad får man klart bättre. Det är en tydlig signal och därmed lär man sig hur man ska bete sig.

Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år och därefter skolkade jag något våldsamt. Jag var i skolan bara tre eller fyra dagar i veckan. Tre dagar oftast! Det var jag själv som skrev på mina frånvarorapporter och jag hade mensvärk, migrän och magkatarr på ett rullande schema. Jag packade ryggsäcken med kanelbullar och morötter och var ute och red istället, för jag klarade inte av att vara i skolan. Jag insåg att jag fick göra någon kompromiss. Varenda dag klarade jag inte, men var där lite grann och gick trots allt ut med medelbetyg.

När jag började på gymnasiet lärde jag känna en veterinär från Nya Zeeland som arbetade med naturmedicin för djur och efter att ha lyssnat på ett föredrag av honom, insåg jag att det var detta jag ville hålla på med. Samtidigt fick jag panik och visste inte hur jag skulle överleva och hade sett en kille med dreadlocks och sandaler, som jag gick fram till och frågade hur man skulle göra för att överleva. Antingen får man anpassa sig och bli precis som dom andra, eller också spåra ur helt och hållet, svarade han. Då gjorde jag mitt val och på en fysiklektion hade jag på mig tofflor och med rött spretigt och tovigt hår ställde jag mig på en bänk och skrek: Jag dör! Jag dör! Ser ni inte att jag dör? Sen plockade klasskamraterna ner mig från bänken och sa att nu går vi och mäter resistensen på de här metalltrådarna och snart blir det bättre ska du se.

Efter studentexamen på Hvitfeldtska 1993 reste Emelie till Grönland och stannade tre månader. Där klättrade hon upp på ett högt berg och låg länge på toppen och frågade rakt ut i universum: Vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska jag göra? Du ska ägna dig åt örtmedicin och homeopati fick hon som svar!

När hon kom hem från Grönland och fick veta att en av hennes skolkamrater hade blivit mördad insåg hon också att man behöver inte slösa bort sitt liv i en stad och bestämde sig för att aldrig mer bo i en stad!

Ibland tror jag förmågan att hela bara förekommer i varannan generation, men det har nog inte helt hoppat över min mamma. Hon lever ett helt vanligt liv och det här skrämmer henne lite, men hon drömmer sanndrömmar. Mamma är ganska feministisk och har lärt mig en jävla bra grej: Bete dig inte som flickor gör, utan titta på pojkarna. Dom gapar och skriker även om dom inte får ordet och gör som dom vill. Beter du dig som flickorna, blir du bara nedtryckt!

Mamma har aldrig försökt hindra mig att leva så här, även om hon ibland får sammanbrott och önskar att jag gick på Chalmers istället. Hon undrar vad hon gjort för fel, eftersom det blivit så här. Hon hade ju kunnat ta avstånd, men det har hon inte gjort. Hon har nog fortfarande förhoppningar om att det här bara ska bli en period och vill ju helst att jag skaffar mig familj och barn som alla andra. Men i brist på det ville hon sticka en tröja åt Arne en gång. När han är ute och går i snön blir hans klövar alldeles röda och då frågade hon om hon inte skulle sticka sockor åt honom eller en tröja. Hon har gett upp det där med barnbarn och insett att det får bli grisen istället. Alltid när hon har träffat sina vänner och dom har pratat om sina barn och barnbarn, brukar hon vara ganska förtvivlad. Deras barn ringer hem varenda dag och dom har så bra kontakt och riktiga yrken. Men det kunde nog ha varit värre!

Om jag skulle vara fullständigt ärlig och berätta exakt vad jag håller på med. Berätta om småfolk och att jag pratade med en sten för en stund sen. Det går bara inte! Det håller jag käften om! Jag måste vara lite diplomatisk om jag vill ha kontakt med vanliga människor och ibland önskar jag att jag kunde säga att jag arbetar på Domus. För då hade frågorna slutat!

Plötsligt är småfolket bara där! Jag ser dom inte riktigt lika tydligt som en människa, men tillräckligt tydligt för att jag ska reagera. Dom är ganska små, men inte pytte-små. Kanske når de mig till knäna och är som regel mycket bestämda i sitt sätt att uttrycka sig och ganska stränga. Har man lovat något och inte håller det är det väldigt illa.

Här på gården hade det inte bott människor på 20 år, innan jag kom hit. Därför var jag tvungen att vara försiktig när jag skulle röja ur ladugården. Jag sa till i god tid och la ut en gåva på ett annat ställe, där dom kunde vara medan jag röjde ut. Det fungerade bra! Sen röjde jag ur en bod utan att säga till och det var inte så lyckat. Jag har mycket att tacka småfolket för och är man vän med dom, får man en helt otrolig hjälp.

När skogen här bakom höggs ner mådde jag fruktansvärt dåligt. Inte bara för att träden försvann, utan för att det störde hela balansen och att det gjordes utan hänsyn till både djur och småfolk. Jag kan förstå att den som aldrig sett småfolk och inte tror på detta, kan ha svårt att respektera att dom bor där. Men det är också respektlöst mot det dom ser! Då bröt jag ihop och ville inte leva längre ! Jag klarade inte att höra skogsmaskinerna dygnet runt och mina njurar slutade fungera. Jag har inte kommit över det än! Bara förträngt det! Går jag förbi avverkningsplatsen blir jag ledsen i flera veckor. Då gäller det att inte bli bitter på människor, för det hjälper inte.

Det är för mycke gubbar med slips ute å går och så länge dom får bestämma ur enbart ekonomiskt perspektiv ser jag inget hopp. Det måste hända något som gör att girighet inte kan driva människor längre. Så länge man kan göra snabba ekonomiska vinster kommer människor att skövla skog och behandla människor och djur illa.

Girigheten tror jag grundar sig i rädsla! Dom litar inte på att jorden och universum ska ge vad de behöver, utan måste hela tiden roffa åt sig mer! En lösning kan vara en kraftig ekonomisk kris över hela världen, som blir jävligt jobbig och drabbar fel personer under en längre tid.

Ofta kommer folk som säger: Det är fantastiskt att du bor här ute. Sen är du tjej dessutom! Den kommentaren är jag dödligt trött på! Dessutom frågar alla om jag inte har någon man. Du bor väl inte här själv? Det är jobbigt att behöva förklara varför hela tiden! Och ibland kör folk upp här och vänder och bara kollar och det kan hända även när det är mörkt. Det är jädrigt respektlöst! Jag blir inte behandlad som en människa, utan som ett lustigt objekt. Andra tycker att jag ska skaffa större hus. Det är ju lite intressant men jag begriper inte varför jag skulle behöva större hus. De säger det säkert i all välmening men jag har både kök, sovrum och badrum och behöver inte mer. I andra delar av världen hade det varit enorm lyx att ha allt det här utrymmet för bara en person.

För att folk ska släppa den här ekonomiska drivkraften måste dom uppleva något annat. En upplevelse som väcker känslolivet på något sätt. För mig har det varit frihetsbehovet! Känslan av att lifta tidigt en morgon eller bara gå ut i skogen med hundarna. Men om man aldrig upplevt något sådant och den gnistan inte har tänts, kan man ju inte heller längta efter det. Sen behöver det ju inte vara frihet för alla människor. Det kan vara andra saker, exempelvis känna att man är i samspel med allting. Kanske kan personliga livskriser väcka såna tankar till liv!

Jag bjöd hit en politiker som kom i lågskor och klampade runt på hyggena. Då frågade jag om han ville att unga människor skulle flytta hit. Det ville han! Men det går inte eftersom priserna på gårdarna trissas upp av klippare som köper skogen och när skogen är borta finns ingen möjlighet att klara sig på de här små gårdarna. Det sker istället avflyttning i samma takt som skogarna skövlas. Det hade han aldrig tänkt på! Det verkar vara bättre för politikerna att få bort bönderna från de här gårdarna för att få slut på gnället. Hela politiken är en jävla trög grej! Den som kommer någonstans där, gör det enbart med de rätta åsikterna. Och nittiofem procent av politikerna arbetar för den personliga maktens skull och inte för alltings högsta och bästa. Allra värst är att nästan alla säger: Jag kan ändå inte påverka något! Resonerar nio miljoner på samma sätt blir det jävligt lätt att styra människorna. Vi skulle kunna stoppa många vanvettiga projekt om vi ville. Men folk vill inte! Dom vill inte ens engagera sig!

När jag pratar med djur, får jag svar i bilder och känslor och svårast är att översätta detta till ord och förmedla svaren till djurägaren! De flesta djur jag får på behandling har beteendestörningar och ägaren vet inte varför de beter sig som de gör. Då frågar jag först hur de hade det när de var små. Om de haft en bra uppväxt och störningen skett senare i livet, verkar det inte ha präglat dom lika mycket. Och jag tror det är likadant med människor!

När jag talar med djur och växter blir jag den jag talar med en liten stund och får ont på samma ställe och känner samma känslor. Det där kan vara lite besvärligt, speciellt när jag pratar med djur som blivit misshandlade!
Katter kan komma med roliga grejer och förmår att hålla distans till det mänskliga vanvettet. En katt som höll ett väldigt avstånd till familjemedlemmarna, beskrev sin situation med att människor alltid gör saker utan att tänka först. Jag vet aldrig vad dom ska ta sig för! En annan katt skickade bilder av fötter och byxben som sprang fram och tillbaka och upplevde att han aldrig fick ögonkontakt med människorna.

En häst som jag pratade med berättade att han tyckte fruktansvärt illa om en man. Orsaken var att mannen behandlade en kvinna väldigt illa och att kvinnan alltid gav upp. Hästen bekymrade sig inte över hur mannen behandlade honom, för han var stark nog att ta det. När jag berättade det här för tjejen som äger hästen nu, bekräftade hon att hästens tidigare ägare hade behandlat sin fru illa.

I ett stall utanför Falun pratar Emelie med tre hästar. Först en åttaårig arab som har ryggproblem. Därefter tioåriga varmblodet Kid som varit travare och som nuvarande ägare tänkt göra om till hopphäst. Till sist ett elvaårigt varmblodssto som berättar att hon längtar efter ett eget föl och blir orolig när de andra hästarna släpps ut i hagen och hon blir ensam kvar i stallet. Hon vill ha uppsikt över de andra hästarna!

Kid beskriver att han tänker och funderar mycket, har stor integritet och behov av eget utrymme. Tycker att han och Maria hör ihop och tänker och funderar på samma sätt, som om dom vore syskon. Han vill vara ute i ljuset och ha fin utsikt. Beskriver också ett travstall med mycket människor och kan inte se någon vits i att bara springa rakt fram som ett lok. Han vill kunna stanna upp och titta på saker och ting. Tycker det är roligare att bli riden och få tid med annat och är nyfiken på andra sorters djur än han själv. Tyckte redan som liten om att iakttaga saker och tycker det är roligt att hitta på olika spratt och se vad som händer. Han tycker det är roligt med hoppträning men förstår inte att den andra lite hetsiga hästen tar träningen på så stort allvar. Undrar också över varför människor springer, och beskriver en klok häst som tänker ungefär som han. Det är en liten ponny som han har intressanta samtal med! Kid tycker inte om att människor tar honom i öronen. Framför allt inte om dom stoppar in saker i öronen.

När Emelie pratat färdig med hästarna hämtar en kvinna ekorrungen Kotte, som hon hittat på stallgolvet och tagit hand om och ber Emelie tala med honom. Han beskriver att han var på någon skyddad plats men ramlade ur på något sätt. Därefter har han sprungit och två stora katter försökte döda honom. Han längtar efter en viss lukt och undrar om han kommer att få träffa sina syskon igen. Boet ligger i närheten av en väg, men han känner sig vilsen och vet inte åt vilket håll. Han berättar också att han trivs hos familjen som tagit hand om honom och tycker bäst om den lilla flickan, men har svårt att få fäste på golvet. Tycker det är roligt att springa fort och över människor. Kvinnan som tagit hand om honom bekräftar att han ofta springer uppför benen och över kroppen på dom och ner på ryggen och att det är parkettgolvet i vardagsrummet han halkar på.
Därefter åker Emelie till hunden Snobben som hon träffat för länge sen. Han är helt förälskad i dottern i huset och ingen annan duger i hans värld. På sista tiden har han varit lite problematisk och Snobben beskriver att något starkt ljud har skrämt honom. Ett dån som skakade hela huset och det har gjort att han ständigt är beredd att fly eller försvara sig.

Djur som blivit illa behandlade är som regel svårare att få kontakt med, men jag har än så länge inte träffat något djur som vägrat prata med mig. Även om jag ibland bara får se samma händelse hela tiden. Som om dom sitter fast i något. Vissa djur är mer pratsamma än andra och jag tycker hästar är lättast att prata med, men det kan bero på att jag är mest van med hästar.

När växter talar till mig framträder dom tydligare än allt annat i omgivningen och så måste jag bara stanna. Jag pratade med ett grässtrå på Nya Zeeland, som berättade att inom naturen har alla samma värde. Där har vi människor missat något väsentligt! En gran pratade jag med och när jag frågade om vilken medicinsk nytta en människa skulle kunna ha av den, fick jag se bilden av en människa som stod väldigt spänd. Både känslomässigt spänd och fysiskt spänd! Och då kan man förstå varför det växer så mycket granar i Sverige, eftersom vi fysiskt spänner oss mot kylan och att vi mentalt och känslomässigt blockerar oss. Jag inbillar mig att växterna som vi bäst behöver, finns alldeles runt knuten.

Läkare och veterinärer motsätter sig det här. Det stämmer inte med deras sätt att tänka. Men om läkare och veterinärer inte tror på vad jag håller på med, är det deras problem. Jag kan ägna min tid bättre åt att hjälpa djur och människor än att bevisa något för dom som ändå inte vill tro att det fungerar. Vanligt folk tror antingen starkt på naturmedicin eller också inte alls. Många av mina vänner som lever alternativt på många sätt ifrågasätter politiker och samhället, men inte läkare och går aldrig till någon som håller på med alternativmedicin. Vetenskapen är på något sätt helig och ersätter religion på många sätt!

Det finns två sorters lagar som jag ser det. Naturlagar och mänskliga lagar! Bryter man mot naturlagar får man betala på ett eller annat sätt och kan aldrig komma undan. Mänskliga lagar går däremot att kringgå. Därför tror jag att den som har med naturväsen att göra och lovar något, också håller detta. Det är löften man inte bryter! Har man orsakat en sån jävla obalans över hela jordklotet som vi lyckats göra, krävs ett visst tumult innan det blir harmoni igen. Det kan vi inte göra något åt, för obalansen är redan skapad. Vi kan bara sluta att skapa mer obalans. Kärnavfallet har vi ju några tusentals år framåt! Vi har själva skapat kärnavfallet och får följaktligen betala tillbaka. Tyvärr får alla göra detta, även de som inte varit med och skapat problemen. Enuiterna på Grönland är upprörda över att de har fått ett så stort ozonhål, när de gjort så lite för att skapa detta. Ändå är det i första hand de som får betala priset trots att fabrikerna som släpper ut freonerna ligger här i Europa. Likaså får de fattiga i tredje världen betala priset för våra miljöfarliga sopor. Jag tror det är jordens sätt att skapa balans och jag tror inte jorden går under eller sprängs i bitar. Moder Jord kommer säkert att repa sig, men jag är inte säker på att mänskligheten gör detta. Det är jordens naturliga gång! Det kommer nya arter och andra försvinner och det kanske behövs en ny istid, för att läka såren efter vad vi lyckats åstadkomma under vår korta visit. Några indianer pratade om jordens utveckling och beskrev vårt samhälle som när man rider en kapplöpningshäst i full fart för att nå mållinjen. Men i det här fallet är mållinjen en tegelmur och vi galopperar fortfarande i full fart.
Vi jagar på i en vanvettig galopp och det är rädslan som jagar oss. Girighet och hat kommer nog från djup osäkerhet, för att vi föds utan sammanhang och utan att veta vilka vi är och varifrån vi kommer. Vi föds i sterila rum frånskilda vår omgivning och anser oss inte ha något gemensamt med resten. Ändå är allting en enda stor rundgång och i våra celler finns allt. Där finns träd, gräs och stenar och vi bär med oss allting, men föds med illusionen att vi är helt avskilda från vår omvärld. Klart att det måste bli en jädra osäkerhet av det. Sen tror jag bibeln har en viss skuld. Den sätter människan över allt annat! Det är högmod att tro att världen bara är till för våra fötter. Som grässtrået på Nya Zeeland uttryckte sig: Vi har bara olika roller, men alla är lika mycket värda.

Eberhard

Mossgröna tankar, Kulturspår22 November 2007 3:07 pm

Denna artikel kommer också återfinnas i Vargtid nummer 3.

Tack vare vetenskapen har vår självbild dramatiskt förändrats. Astronomin lärde oss att jorden inte är universums mittpunkt utan bara en av miljarder himlakroppar. Av biologin har vi lärt oss att vi inte är specialdesignade av gud, utan utvecklats tillsammans med miljoner andra arter. Nu fäller arkeologin en annan helig ko: att den mänskliga historien under de senaste miljoner åren varit en lång rad av progressiv utveckling. Nya upptäckter visar att övergången till jordbruk, som alltid hållits som det viktigaste steget mot ett bättre liv, på många sätt var en katastrof från vilken vi aldrig riktigt har återhämtat oss. Med jordbruket kom stor social och sexuell ojämlikhet, sjukdomar och tyranni.

Vid första titten verkar bevisen mot denna revisionistiska tolkning förefalla omöjliga att motbevisa för den dagens västerlänningar . Vi har det bättre på nästan alla sätt än hur medeltidsmänniskan hade det och de hade det bättre än grottmänniskorna, som i sin tur hade det bättre än aporna. Det är bara att lista fördelarna. Vi kan glädja oss åt ett överflöd av varierad kost, de bästa verktygen och materialen, samt de längsta och mest hälsosamma liven i historien. De flesta av oss råkar aldrig ut för rovdjur eller svält. Vilken neo-Luddit  skulle vilja byta liv med en medeltidsmänniska, en grottmänniska eller en apa?

 

Under större delen av vår historia försörjde vi oss genom att samla och jaga: vi jagade vilda djur och samlade in vilda växter. Detta är ett liv som filosofer traditionellt har beskrivit som snuskigt, djuriskt och kort. Eftersom ingen mat odlas och väldigt lite lagras så blir det (utifrån det här synsättet) aldrig paus från den dagliga kampen i sökandet efter mat så att man slapp svälta. Vår frigörelse från denna misär möjliggjordes för bara tio tusen år sedan, då människor i olika delar av världen började tämja vilda växter och djur. Jordbruksrevolutionen spreds tills idag då den blivit nästan helt dominerande och få stammar av samlare-jägare överlever.

Utifrån det progressivistiska perspektiv som jag växte upp i, skulle frågan ”Varför övergick nästan alla våra samlande och jagande urmödrar och förfäder över till jordbruket?” verka ganska löjlig. Självklart plockade de upp jordbruket, eftersom det är ett effektivt sätt att få mer mat med mindre arbete. Odlade växter ger långt mycket mer per ytenhet än rötter och bär. Föreställ dig bara, ett gäng vildar, som utmattade av att leta nötter och jaga runt efter vilda djur, plötsligt kan skåda över en fruktträdgård och en hage full av får. Hur många millisekunder tror du det skulle ta dem att uppskatta fördelarna med jordbruk?

Den progressivistiska partilinjen går till och med så långt att den tillskriver jordbruket den anmärkningsvärda uppblomningen av konst, som har ägt rum under de senaste årtusendena. Eftersom spannmål kan lagras och eftersom det tar kortade tid att skörda i en trädgård än att samla i det vilda, gav jordbruket oss den fritid som samlare-jägare aldrig hade. Alltså var det jordbruket som gjorde det möjligt för oss att bygga grekiska tempel och komponera katolska mässor i H-moll.

Även om indicierna för det progressivistiska synsättet verkar överväldigande, så är det svårt att bevisa. Hur visar man på att människors liv för tio tusen år sedan blev bättre när de övergav jakt och samlande för jordbruk? Tills alldeles nyligen var arkeologer tvungna att luta sig mot indirekta test, vars resultat (överraskande nog) inte lyckades stödja det progressivistiska synsättet. Här är ett exempel på ett indirekt test: Har dagens samlare-jägare  det sämre ställt än sina jordbrukande grannar? Spridda över jorden fortsätter dussintals så kallade primitiva folk, som Khoisan  i Kalahari, att leva på det sättet. Det visar sig att dessa människor har en väldig massa tid att slappa och sova och arbetar mindre hårt än sina jordbrukande grannar. Till exempel ägnade Khoisan och Hadzafolket i Tanzania i genomsnitt 12 till 19 timmar, respektive 14 timmar i veckan, till att skaffa mat. På frågan om varför han inte tog efter sina grannar och tog upp jordbruket, svarade en Khoisan, ”Varför skulle vi, när det finns så många mongongonötter i världen?”.

När bönder koncentrerar sig på kolhydratrika grödor som ris och potatis, får de överlevande samlare-jägarna genom en varierad kost av vilda växter och djur mer protein och en bättre balans av andra näringsämnen. I en studie bestod en Khoisans dagliga matintag (under en månad när det fanns gott om mat) av 2140 kalorier och 93 gram protein, betydligt mer än det rekommenderade dagliga intaget för människor i deras storlek. Det är näst intill otänkbart att en Khoisan, som äter ungefär 75 olika växter, skulle kunna svälta ihjäl på samma sätt som hundratusentals irländska bönder och deras familjer gjorde under potatissjukan på 18040-talet.

Så åtminstone är livet för de överlevande samlare-jägarna inte särskilt besvärligt eller svårt, även om jordbrukarna har tryckt undan dem till några av världens sämsta landområden. Men de moderna samlar-jägarsamhällena, som har levt sida vid sida med jordbrukssamhällen under tusentals år, säger oss inget om villkoren före jordbruksrevolutionen. Den progressivistiska hållningen gör verkligen anspråk på att berätta hur forna tider tedde sig: att livet för de primitiva människorna blev bättre när de gick över till jordbruk. Arkeologer kan fastställa när det bytet ägde rum genom att urskilja lämningar av vilda växter och djur och domesticerade i förhistoriska sophögar.

Hur skulle någon kunna sluta sig till hälsan hos förhistoriska soptillverkare och på så vis direkt testa den progressivistiska hållningen? Den frågan har alldeles nyligen blivit möjlig att besvara, delvis med nyss utvecklad teknik inom paleopatologin, studiet av tecken på sjukdom i lämningar av förhistoriska folk.

I vissa turliga fall har paleopatologen lika mycket material att studera som en nutida patolog. Som exempel kan nämnas att arkeologer i Chile fann mumier i öknen som var så väl bevarade att deras medicinska tillstånd när de dog kunde slås fast genom en obduktion. Och avföring från sedan länge döda indianer som levde i torra grottor i Nevada, förblir tillräckligt välbevarade för att man skulle kunna undersöka om de haft mask och andra parasiter.

Vanligtvis är skelett de enda kvarlämningar från människor, men de ger möjligheter till en överraskande mängd slutledningar. Till att börja med så avslöjar ett skelett personens kön, vikt och ungefärliga ålder. I de sällsynta fall då man hittar flera skelett kan man konstruera mortalitetstabeller, på samma sätt som dem försäkringsbolag använder för att räkna ut människors förväntade livslängd och risk att dö vid olika åldrar. Paleopatologer kan också beräkna tillväxtgraden genom att mäta benen på människor i olika åldrar, undersöka emaljbrist (tecken på undernäring under barndomen) och också känna igen ärr på benen efter blodbrist, tuberkulos, spetälska och andra sjukdomar.

Ett krasst exempel på vad paleopatologer har lärt sig av skelett gäller historiska förändringar i kroppslängd. Skelett från Grekland och Turkiet visar att genomsnittslängden för samlare-jägare i slutet av istiden var generösa 179 cm för män och 167 cm för kvinnor. När man tog upp jordbruket sjönk medellängden till att vid år 3000 f.v.t. har hamnat på 161 cm för män och 152 cm för kvinnor. Vid den klassiska tiden var medellängden sakta på väg uppåt igen, men dagens Greker och Turkar har inte återvunnit sina urmödrars och anfäders genomsnittslängder.

Ett annat exempel på paleopatologiskt arbete är studiet av indianska  skelett från gravplatser i Illinois och Ohios dalgångar. Vid Dickson Mounds, som är beläget där Illinois- och Spoonfloderna går samman, har arkeologer grävt ur nära 800 skelett som berättar om hur hälsan förändrades när samlare-jägarekulturen gav vika för en intensiv majsodling runt år 1150 e.v.t. De studier som George Armelagos och hans kollegor vid University of Massachusetts gjort visar att dessa tidiga bönder betalade ett högt pris för sin nyfunna livsstil. Jämfört med de samlare-jägare som föregick dem, hade de 50 % fler skador på sin emalj till följd av undernäring, en fyrdubbling av järnbrist (påvisad genom spår av sjukdomen protisk hyperostosis ), en trefaldig ökning av sjukliga förändringar på benen som tecken på flera olika infektioner samt nedsatta funktioner på ryggmärgen, troligen till följd av hårt fysiskt arbete. ”Den förväntade livslängden vid födseln i det pre-agrara samhället var tjugosex år”, säger Armelagos, ”men i det post-agrara samhället var den nitton. Så dessa perioder av näringsbrist och infektionssjukdomar slog allvarligt mot deras möjligheter att överleva”.

Bevisen antyder att indianerna vid Dickson Mounds, som många andra primitiva folk, anammade jordbruket inte av fri vilja, utan genom behovet att kunna försörja sin konstant växande befolkning. ”Jag tror att de flesta samlare-jägare inte odlade förrän de blev tvungna och när de växlade, bytte de kvalitet mot kvantitet”, säger Mark Cohen vid State University of New York i Plattsburgh, som tillsammans med Armelagos författat den i ämnet inflytelserika boken Paleopathology at the Origins of Agriculture. ”När jag först började framlägga den tesen för tio år sedan var det inte många som höll med mig. Nu har den blivit en respekterad, om än kontroversiell, sida av debatten.”

Det finns åtminstone tre skäl till varför fynden bevisar att jordbruk inte var bra för hälsan. För det första höll sig samlare-jägare med en varierad diet, samtidigt som tidiga jordbrukare skaffade föda från en eller några få stärkelserika grödor. Jordbrukarna vann snabba kalorier på bekostnad av näringen (idag utgör endast tre kolhydratrika grödor stapelföda för människan – ris, vete och majs – fastän samtliga saknar vissa vitaminer eller aminosyror som är livsviktiga för oss). För det andra var risken större för jordbrukarna att dö av svält, om en skörd slog fel, eftersom de förlitade sig på så få olika grödor. Slutligen kan man peka på det faktum att jordbruk uppmuntrade folk att tränga ihop sig i tätbefolkade samhällen, av vilka flera sedan idkade handel med andra tätbefolkade samhällen, vilket ledde till spridning av parasiter och infektionssjukdomar. (Somliga arkeologer tror att det främst var trängseln, mer än jordbruket, som ledde till sjukdomsspridningen, men det mynnar bara ut i ett hönan-eller-ägget-argument, eftersom trängsel uppmuntrar jordbruk och vice versa.) Epidemier kunde inte få fäste när befolkningar var uppdelade i små grupper och band som hela tiden bytte boplats. Tuberkulos och diarrésjukdomar var tvungna att invänta jordbruket och mässlingen och pestsmittor uppväxten av stora städer.

 

Vid sidan av undernäring, svält och epidemiska sjukdomar, bidrog jordbruket till att lägga ytterligare en förbannelse över mänskligheten: djupa klassklyftor. Samlare-jägare har lite eller ingen lagrad föda och inga koncentrerade födokällor, som exempelvis en trädgård eller en boskapshjord: de lever av de vilda växter och djur de kommer över varje dag. På grund av detta kan det inte finnas några kungar, inga klasser av sociala parasiter som äter sig feta på mat som stulits från andra. Bara i en jordbrukande befolkning kunde en frisk, icke-producerade elit sätta sig över den av sjukdomar plågade massan. Skellett från den grekiska staden Mycenae cirka 1500 f.v.t. pekar på att kungligeter åtnjöt en bättre kost än allmänheten, eftersom kungliga skellett var 6-8 cm längre och hade bättre tänder (i genomsnitt ett hål eller en saknad tand i stället för sex). Hos chilenska mumier från cirka år 1000 e.v.t. utmärkte sig eliten inte bara genom ornament och hårförlängningar av guld, utan också genom att ha fyra gånger färre sjukdomsrelaterade skador på skelettet.

Liknande skillnader i näringsnivå och hälsa består idag på global nivå. För människor i rika länder som USA eller Sverige låter det rent av löjligt att lovprisa fördelarna med samlande och jagande. Men amerikaner och svenskar tillhör en elit som är beroende av olja och mineraler som ofta måste importeras av länder med sämre näringsnivå och hälsa. Om du kunde välja på att vara en bonde i Etiopien eller en Khoisan i Kalahari, vilket tror du skulle vara det bästa alternativet?

Jordbruk kan också ha främjat ojämlikhet mellan könen. Ur friheten att slippa bära på sina barn under en nomadisk tillvaro och pressad att lämna fler händer till att bruka jorden, så tenderade jordbrukarkvinnor att föda fler barn än sina motparter i samlar-jägarsamhällen – vilket fick svåra konsekvenser för deras hälsa. Bland chilenska mumier har kvinnorna till exempel långt fler skador på skelettet än männen, till följd av infektionssjukdomar.

Kvinnor i jordbrukarsamhällen tenderar ofta att bli lastdjur. I samhällen på Nya Guinea ser jag även idag ofta kvinnor som vacklar under tyngden av grönsaker och ved medan männen ofta går tomhänta. En gång när jag var där för att studera fåglar, anlitade jag några bybor för att bära upp min packning från flygplatsen till mitt läger i bergen. Det tyngsta kollit var en säck ris som vägde 50 kg som jag slängde mot en stolpe och anvisade en grupp på fyra män att bära tillsammans. När jag sedermera kom ikapp med byborna bar männen runt på lättare packning medan rissäcken bars av en liten kvinna som vägde mindre än säcken själv, med ett band över hennes panna som enda hjälpmedel.

Vad det gäller påståendet att jordbrukssamhället uppmuntrade till uppblomningen av konst genom att skapa en massa fritid, så har dagens samlare-jägare minst lika mycket fritid som jordbrukarna. Hela tonvikten på fritiden som huvudfaktor verkar missvisande. Gorillor har en omfattande fritid att bygga sitt eget Parthenon på, om de hade velat. Även om post-agrara teknologiska framsteg gjorde nya konstformer möjliga och konservering av konst lättare, så producerades fantastiska målningar och skulpturer redan för 15 000 år sedan av samlare-jägare och producerades dessutom så sent som förra århundradet av samlare-jägare som exempelvis eskimåer och indianer på norra Stillahavskusten.

Följaktligen blev det så att eliten tjänade på jordbrukets ankomst, medan de allra flesta fick det sämre. Istället för att svälja den progressivistiska partilinjen att vi valde jordbruket för att det var bra för oss, måste vi fråga oss hur vi blev lurade in i det trots nackdelarna.

Ett svar kan kokas ner till talesättet ”Den starkes rätt” . Jordbruk kan mätta många fler munnar än jakt, må vara under en lägre levnadsstandard. (Befolkningstätheten bland samlare-jägare är sällan högre än en person på 16 km2, medan den i jordbrukarsamhällen är 100 gånger högre.) Delvis beror detta på att en åker där enbart för människan ätbara växter växer kan mätta långt fler människor än en skog på samma yta med bara ett fåtal ätbara växter. Det beror också på att nomadiserande samlare-jägare måste hålla nere födelsefrekvensen till ett barn vart tredje-fjärde år, genom infanticid och på andra sätt, därför att mamman måste bära barnet tills det är stort nog att hålla jämna steg med de vuxna. Eftersom jorbrukarmödrar inte behöver bära på den bördan, kan de föda barn vartannat år, vilket de också ofta gör.

När så samlare-jägarnas befolkningar ökade i slutet av den senaste istiden, hade banden att välja på att ta ett steg mot jordbruk eller att hitta andra sätt att begränsa tillväxten. Vissa band valde det förra, utan att ha möjlighet att förutse baksidan av jordbrukskulturen, förförda som de var av kortsiktiga överskottet de kunde njuta av tills befolkningstillväxten hade kommit ikapp den ökade matproduktionen. Sådana band förökade sig och drev bort eller mördade de band som valt att fortsätta samla och jaga, för hundra undernärda jordbrukare kan alltid besegra en frisk jägare. Det var inte så att samlare-jägare övergav sin livsstil, utan de som var kloka nog att hålla fast vid den drevs bort från alla områden utom dem som jordbrukarna inte ville ha.

Så här dags kan det vara av vikt att återkomma till påståendet att arkeologi är en lyx, som ägnar sig åt något avlägset förflutet, eller har något att lära oss i nuet. Arkeologer har studerat jordbrukets framväxt och rekonstruerat ett avgörande skede i vilket vi begick mänsklighetens största misstag. Tvingade att välja mellan att begränsa vår folkmängd eller att försöka öka vår matproduktion, så valde vi det senare och hamnade i svält, krig och tyranni.

Samlare-jägare tillämpade den mest lyckade och varaktiga livsstilen i mänsklighetens historia. i kontrast till detta kämpar vi fortfarande med att lösa den röra som jordbruket kastade oss in i och det är inte säkert att vi kan det. Låtsas att en arkeolog från yttre rymden skulle försöka förklara människans historia för sina kamrater. Han skulle kanske illustrera resultatet av sin utgrävning som en tjugofyratimmarsklocka på vilken en timme motsvarar 100 000 år. Om människans existens började vid midnatt, så skulle vi nu befinna oss nästan vid slutet av vårt första dygn. Vi levde som samlare och jägare under nästan hela den dagen, från midnatt via gryning, middag och skymning. Slutligen, då klockan står på 23:54 plockade vi upp jordbruket. När så vår andra midnatt närmar sig, kommer plågorna av svältande bönder att gradvis sprida sig för att omsluta oss alla? Eller kommer vi slutligen att nå de där förföriska gudagåvorna som vi fantiserar ska finnas bakom jordbrukets glittrande fasad och som hitintills har undsluppit oss?

“The Worst Mistake in the History of the Human Race” av Jared Diamond
Discover Magazine, majnumret 1987, sid 64-66

Översatt av Vildrote

—————— 

1.  “twentieth century Americans”
2.  Ludditerna var en samhällsrörelse bland engelska arbetare som under det tidiga 1800-talet protesterade, ofta genom att förstöra textilmaskiner, mot den Industriella Revolutionens förändringar, som de kände hotade deras arbeten. Rörelsen, som startade 1811, var uppkallad efter en troligtvis fiktiv ledare, Ned Ludd. En kort tid var rörelsen så stark att den hade sammandrabbningar med den brittiska armén. Regeringens åtgärder innefattade en massrättegång i York 1813 vilken resulterade I ett flertal dödsstraff och deportationer till kolonierna. På senare tid används termerna Luddism och Luddit eller Neo-Luddism och Neo-Luddit synonymt med någon som motsätter sig teknikens och teknologins utveckling p.g.a. de kulturella förändringar utvecklingen för med sig. (Wikipedia)
3.  Diamond skriver hunter-gatherer, men eftersom samlandet var viktigare än jakten, sett ur näringssynpunkt, har jag konsekvent översatt det med samlare-jägare.
4.  Jared Diamond använder termen bushman, men jag har konsekvent översatt det till Khoisan, som är det som de flesta i denna grupp kallar sig själva. En annan vanlig benämning är San. Läs mer om Khoisan i Lasse Bergs fantastiska bok Gryning över Kalahari.
5.  Diamond själv använder ordet Indian och senare också Eskimå, så då gör jag det också, även om det är puckat.
6.  ”porotic hyperostosis”
7.  ”Might makes right”

Diverse, Den svartgröna bloggosfären 10:41 am

http://countyourstars.wordpress.com/2007/10/22/primitivism-och-antivetenskap/

~Snusmumrik 

Diverse18 November 2007 6:24 pm

http://www.theonion.com/content/video/in_the_know_is_the_government

Böcker, filmer och länkar14 November 2007 5:32 pm

http://www.youtube.com/watch?v=A_hlVrFHE_A

Verkligen imponerande kille!

Eberhard

Böcker, filmer och länkar6 November 2007 12:19 pm

För cirkus tvenne månader sedan länkade vi en DN-artikel här på Fimbul som berörde hur jorden skulle kunna återhämta sig om människorna bara försvann, så där poff, borta.

http://fimbulvinter.blogsome.com/2007/08/26/om-naturens-aterhamtning

En relativt nyutkommen och tankeväckande bok av den amerikanske journalistprofessorn Alan Weisman - som just den DN-artikeln faktiskt är baserad på - finns att ladda ner som ljudbok på Demonoid (för dem som har tillgång till den torrentportalen).

Mer om författaren och boken:

http://www.worldwithoutus.com/about_book.html

http://www.powells.com/authors/alanweisman.html

En dag är allt borta... eller snarare vi från allt annat. 

~Snusmumrik

Mossgröna tankar, Den svartgröna bloggosfären 9:28 am

Dax för Vargatid # 3!

***************** 

Skicka in era alster, artiklar, dikter, hemmasnickrade seriestrippar och illustrationer till

vargatid snabel-a vildvaxande punkt org

Tips på ämnen (om någon känner idétorka samtidigt som skrivarklåda):

-Min känsla inför Civilisationen

-Ursprunglighet och sex

-Kamp, aggression och uppror - vad händer med oss - en inre och yttre resa i motståndets tecknen

-Möte med djur/växter/människor/platser

-Praktiska tips för en brinnande kampiver - hur slår vi oss friare än fria

mm. 

*************

Vi har en del material, kommer själva skriva lite och överstta, men bidra med så mycket ni kan.

Död linje 1/12. 

Det har börjat...

Vildare fred än någonsin!

/Snusmumrik & Vildrote 

Diverse4 November 2007 1:43 pm

Man kan säga mycket om serien Dilbert. Kanske är det mest en ursäkt för en cyniskt arrogant attityd där man lägger skulden till alla problem på korkade individer. Men ibland gör Scott lysande anarkistisk satir:

Ja, varför? Ran Prieur skrev något kärnfullt om masspsykos i samband med presidentval häromdagen:

The candidate who comes closest to the American people on the issues is Dennis Kucinich, who has been labeled a far-out lefty by the right wing media… yet most of the actual people who work in the media are just as sensible as Kucinich. Americans are sane and moderate, Kucinich and Gravel are sane and moderate, and the leading Democrats are sane and moderate at heart but have to take foaming-at-the-mouth right wing positions to be labeled sane and moderate by sane and moderate reporters. What is going on here?

Där Dan Bartlett svarar:

It resonates with one of my core beliefs, that most of us are well-meaning people stuck in an insane system that manipulates our good intentions into evil behaviour that we then go on to justify and legitimise. Our legitimisation comes back to abuse, and the normalisation of abuse by the victim…

Normalisation of abuse indeed. De allra flesta människor vill vara en del av samhället utan alltför mycket friktion, därför har de allra flesta en drift att vara normala, och när det är normalt att vara en slav så blir detta en drift att vara slav och/eller slavförare. Vad kallas en människa som är arbetslös för att denne vägrar såväl ta som ge order? Handikappad!

Eberhard

Kulturspår, av Nattsmyg1 November 2007 12:03 pm
maskspel 
 
Arrangeras av Interacting Arts.
 
~ Nattsmyg ~
 
Bloggtoppen.se