Via ranprieur.com, en berättelse från en skäggig anarkist om hur han besegrade scientologernas rekryterare i argumentation. Schack matt! Jag skrattade mig av pinnen. Särskilt som jag en timme tidigare hade råkat ut för en välgörenhetsvärvares fula knep (inte för att jag vore mot välgörenhet, men fula knep); han fläkte upp ett A3-stort foto av mänskligt lidande som det första han gjorde och frågade om jag tyckte det var okej. Ett klassiskt retoriskt skjortärmstrick.

Precis som Ran kommenterar har man alltid rätten att formulera frågorna själv. Det är deras börda att övertyga dig, inte din börda att ursäkta dig. Exempelvis tycker jag att man kan (och bör) hoppa av deras järnvägsräls och fråga varför man ska ge sina pengar till just dem och inte till någon av konkurrenterna. Det är inte fel, det är inte ens ouppfostrat. Det kan tillföra lite mänsklighet i ditt och värvarens liv oavsett utfallet.

Nu blev jag intresserad av hur man vinner mot fula sälj- och propagandaknep i allmänhet. Någon som har lästips?

Eberhard