Du har väl hört det där gamla resonemanget om människans hjärnkapacitet? Det där om att vi i genomsnitt bara använder oss av ungefär 10 % av hjärnan. Några ”forskare” kom, enligt denna utsaga, fram till att fysikern Albert Einstein uppskattningsvis använde sig av 12 % av sin mentala kapacitet. Det är då vi förväntas säga ”Ojsan, det var som kattsingen” och sedan kontemplera över vilka oändliga möjligheter människan besitter. Ifall detta är sant eller inte spelar egentligen ingen roll. Det intressanta är att människan faktiskt har en massa biologiska funktioner som vi inte vet om och att vi faktiskt inte har en aning av vad de flesta av alla våra gener har för funktion. Somliga naturvetenskapare hävdar, ingen högoddsare direkt, att det som inte är känt om hur människan fungerar, troligtvis inte är värt att veta.

Jag gillar att fundera över människans natur. Jag har sett en hel del i mitt liv och mött många olika slags människor och det enda som jag bergfast är förvissad om är just det att vi människor har så otroligt många bottnar och att vi kan förändra vårt beteende i grunden om det finns tillräckligt stor anledning. Lasse Berg skriver mycket om människans natur i Gryning över Kalahari, en bok som jag verkligen rekommenderar. Han hävdar, efter att ha talat med världens främsta forskare kring människans ursprung, att det som skiljer oss från de flesta andra djur inte är den stereotypa grottmannens påstådda brutalitet, utan tvärtom den ursprungliga människans lugna sinnelag, jämlika tillvaro och sociala samspel. Vi är ett gäng pladdrande lata apor, skulle man kunna säga. Evolutionen har sett till att vi löser konflikter genom att prata med varandra, kompromissa, argumentera och snacka ihop oss. Vi har sex för nöjes skull och inte bara för att reproducera oss, vilket bara en handfull andra arter (vad vi vet) har. Våra barn är hjälplösa i flera år så vi behöver ha våra närmaste hos oss och hjälpa varandra med det grundläggande. Detta är vad vi är byggda för, rent biologiskt. Så varför är det inte så idag då? Varför krigas det, varför skövlas regnskogen, varför våldtas barn och kvinnor varje dag i Sverige och varför är nästan alla mänskliga grupper hierarkiska?

Läkaren och författaren Tomas Ljungberg har forskat kring detta. Hans bok Människan kulturen och evolutionen – ett alternativt perspektiv försöker gå till botten med hur människans psyke är uppbyggt och varför vi inom oss kan rymma så fantastiska och hemska egenskaper. Han beskriver människans grundläggande psykiska tillstånd som ett väldigt nära naturen. Våra urmödrar och förfäder levde sina liv fullt inställda på att låta moder jord fatta de stora besluten åt oss, alltså att främst lyssna på våra instinkter och leva av vad jorden ger oss. Någonstans, långt tillbaka i den mänskliga historien sker det ett brott mot det här tänket. Somliga människor bestämmer sig för att gå emot ”den ursprungliga ordningen” som ett liv som samlare och jägare bygger på och skaffa sig kortsiktiga vinster. Ett sätt att gå emot denna ordning är till exempel att ta mer av naturen än man ger tillbaka, till exempel att jaga så mycket vilt att viltet dör ut, eller samla så mycket av någon växt att beståndet aldrig hämtar sig igen. Ett annat är att försöka kontrollera andra levande varelser, genom att bara låta vissa arter växa eller fortplanta sig. Det här gav kortsiktiga vinster, men ledde till att vi senare glömde bort hur det var att leva i och med naturen, på naturens villkor. Jordbruket dödade vår ursprungliga kultur. Det kortsiktiga tänkandet segrade. Kontrollen är vår främsta gud idag.

Drooker.com

Ursprungsbefolkningars liv är med civilisationens filter för ögonen en anomali som måste fixas till, likaså vilda djur. Kan de inte tämjas eller åtminstone kontrolleras, måste de förgöras. Att bryta sig ur detta perspektiv, att återfå en naturlig balans i sinnet och i kroppen gör ont. Det är som att dö och födas på nytt. Det blir som en reningsritual eller snarare ett stålbad. Och det tar jävligt lång tid (fråga vilken anarko-primitivist som helst).

Jag vill varken välja att gå den ena eller andra vägen. I mitt livsläge, just nu, väljer jag att studsa emellan dessa och låta dem, när det går, smälta ihop. Kampen, livet, kärleken och andligheten går hand i hand; att krossa ett skyltfönster på Östermalm blir själavård och att ligga i ett vindskydd bredvid en öppen eld med mina vänner och min familj blir en revolutionär och subversiv handling. Det är en ständig balansgång och en sjösjukt gungande mellan hopp och förtvivlan. Men lever vi inte alla lite så? Att desperat hålla fast vid de delar av civilisationen som vi tror att vi klarar oss utan är förståeligt, men inte försvarligt. Att säga, som många vänstermänniskor ofta gör, att det skulle vara illa om sjukvårdssystemet kollapsar när vi krossar civilisationen, är att argumentera för att lindra smärtan i sin värkande tumme genom att såga sig i benet istället. Det finns en massa kunskaper om hur vi kan bota alla möjliga sjukdomar både inom västerländsk medicin och inom naturmedicin, men faktum är att de allra flesta sjukdomar som behandlas (nej, inte botas) på svenska sjukhus idag är åkommor som är en direkt följd av ett civiliserat liv. Psykiska sjukdomar av lättare och tyngre grad, välfärdssjukdomar av fetma och taskig kost som hjärt- och kärlsjukdomar, för att inte nämna cancer och alla sjukdomar som kommer av att hålla djur fånga (som galna kor och influerade fåglar) och att hälla ut gifter i jorden så att bara ”rätt” växter växer.

/Loke Vildrote

vildvaxande.org/vargatid - snart kommer nummer två!