förvisad gud som väntar i dimmornas dunkel... 

De förvisade gudarna

Nära källsprången i den längsta av floder
    finns det en glänta i skogen
        en fuktig, dimmig plats
    där ljuset stiger likt pelare
och fågelsången låter som när man river sönder papper.

Långt från land, långt från handelsvägarna
    i pingviners och valars
        obrutna drömliv,
    suckar haven i sin ensamhet
och föreställer sig dagarna före seglens tid.

Där kablarna slutar jäser heden i tystnaden,
    överströdd med rullsten, gullvivor
        fjädrar och träck.
    Den hyser höken och lyss
i drömmen till de ödsliga ropen från utdöda arter.

Det är här som de förvisade gudarna gömmer sig,
    här väntar de ut seklerna
        i sten och vatten
    och i trädens hjärtan,
förlorade i drömmerier om sin egen natur

- av nolltillväxande ekonomi och skiftande konjunkturer
    i en värld utan bilar, datorer
        och kemiska moln,
    där tanken blir en smekning av stenar
och visdomen en tyst minut när solen går upp.

Derek Mahon (f 1941) (ur antologin Färdväg – 30 engelskspråkiga poeter, FIB:s lyrikklubbs årsbok 1990)

~Snusmumrik 

PS. Den finns på orginalspråk här.