Böcker, filmer och länkar12 May 2007 9:12 pm
Såg nyligen en oerhört vacker film, The Fountain, som handlar om samspelet mellan liv och död, livets träd, högmod, hopp och evig kärlek. Det är svårt att kategorisera filmen som faller mellan alla kända genrebestämningar men den kanske pendlar mellan konstfilm, sci-fi och romantik.
Den utspelar sig i tre tidsåldrar: 1500-talers Spanien och Mayarike, 2000-talet och en andligt målad framtid år 2500.
Har den ett - direkt - samband med civilisationskritik och primitivism (som om allting måste ha det)? Nej, men bra är den och väl värd att ses.
Fyra svartgröna stjärnor av fem får den.
Ladda ner den som torrent här. Med engelska subbar här.
Recensioner:
~Snusmumrik
Om man, när känslostormarna lagt sig, vågar sig på en civilisationskritisk analys så finns det ju detaljer i filmen som när man för dem samman ger en kritisk bild. För att inte gå igenom filmens alla händelser, för de som inte har sett den, tar jag upp ett exempel som jag tyckte var väldigt representativt:
Conquistadoren tar girigt för sig av livets saft(naturen?) och efter en kort stund byts rollerna och naturens krafter tar över honom, begraver honom i grönska.
Ett annat väldigt utopiskt inslag är när när Izzi säger: “Togheter we will live forever”, det fick åtminstone mig att bli väldigt utopisk och känsloladdad.
Men som Snusmumrik så bra sa det, se den inte som en civilisationskritisk film, bara se den! Den är sjukt känsloladdad och vacker!
Comment by Agueli — 13 May 2007 @ 1:40 pm
Shaykh Abdul Hadi:
“Conquistadoren tar girigt för sig av livets saft(naturen?) och efter en kort stund byts rollerna och naturens krafter tar över honom, begraver honom i grönska.”
Jo det är en stark scen. Faktiskt ett postivivt scenario om man ser conquistadoren som metafor för civilisationen. En vacker dag har allt detta fula och hemska växt igen.
Comment by Snusmumrik — 13 May 2007 @ 4:36 pm
Ja, en metafor för civilisationen och naturens återerövrande av “människans natur” som blivit sin egen och naturens diktator.
“Together we will live forever” känns också lite sådär, lite hoppfullt om att människan och naturen tillsammans, ska leva förevigt (MEN, utan civilisationen)
Comment by Agueli — 13 May 2007 @ 8:22 pm
Jag satt och filosoferade över filmer nyss. Känns som väldigt många filmer är mer eller mindre AP i och med att de ställer något mänskligt mot något omänskligt. Det vinner snabbt sympati hos åskådaren, kanske extra mycket i civilisationen där denna konflikt är ett starkt psykologiskt tema. Jag kan räkna upp otaliga filmer som fungerar på det sättet: Apocalypse Now, Fucking Åmål, Dancer in the dark, Änglagård, Lilja 4 Ever, Schindlers List, Lawrence av Arabien, Forrest Gump, Terminator, Truman Show…
Jag har inte sett en enda film som ställer något omänskligt mot något mänskligt - det skulle helt enkelt inte finna sympatier. Men det finns en genre av främst krigsfilmer som ställer något omänskligt mot något annat omänskligt och vinner sympati genom rädsla - se på Independence Day, Sagan om ringen etc.
2001 är en märklig film som faller mellan stolarna. Inledningen är riktigt vidrig - en utomjordisk intelligens kommer och räddar oss från det eländiga grottstadiet - och det första vi lär oss är att kriga ordentligt. Men mot slutet blir perspektivet det omvända - något mänskligt mot något omänskligt - och filmen avslutas med en schamanistisk existenstripp som det görs alldeles för få av i filmer.
Comment by Eberhard — 23 June 2007 @ 8:08 am