Hittade en gammal text av författren Marcus Birro som jag inspirerats mycket av. Nu skänkar jag den till er:

Kärlek är anarki
I förälskelsen finns inga regler eller lagar  
Inga givna mallar att rätta sig efter  
Just därför är kärleken och romantiken så farlig för maktens män och kvinnor  
Kärleken tillåts inte ta någon plats i förkrympta hjärtan eftersom den virvlar ohämmat  
Den öppnar dörrar som dessa maktens människor är så livrädda för  
Därför måste man leva sitt liv anarkistiskt, det vill säga i kärlek  
Och tänk på en sak:  
Makten och dess kärlekslösa varelser har bara den makt som du tillåter dem att ha över dig  
Alltså är du fri att bygga ditt eget liv  
Det kan handla om kärleken till en vän  
Och till dig själv inte minst  
Och alla dem som står dig nära  
Det behöver inte handla om kärleken till Honom eller Henne  
Om nu Han eller Hon inte dykt upp ännu  
Alla drattar på arslet ibland  
Det är delvis därför som vi är här  
Egentligen är det precis det som livet i många stycken går ut på  
Att dratta på arslet  
Att våga ta språnget  
Gå vilse med flit  
Att hylla den sunda galenskapen  
För du har ingen anledning att skämmas  
Du är en vacker människa i en galen värld  
Och du är inte skyldig någon ett skit  
Låt inte maktens flottiga fingrar nå dig  
Kärlek ÄR anarki och just därför en smula omtumlande  
Men det är så det ska vara  Bli inte rädd  
Den vill dig bara väl  
Men som sagt, det kan ta tid  
Men den tiden är nödvändig  
Ingen tid är missbrukad eller bortkastad tid  
All tid är oumbärlig och livsviktig tid  
Kärlek är omtanke och solidaritet  
Likgiltighet däremot är också ett ställningstagande och motsatsen till kärlek  
För bryr du dig inte då har du redan gjort ditt val  
Och då svärtar du ner din själ  Det är egentligen det enda ansvaret som kärleken lägger på dig  
Att du ska värna om de svaga  
Att vara en av dom  
Det finns miljoner sätt att bry sig  
Ta vara på ett av dem