A Language Older Than Words 

Från A Language Older Than Words

”Betyg är, liksom löner blir senare i livet, en underförstådd bekräftelse på att processen med skolgång inte är tillräckligt givande i sig själv för att folk ska delta av egen vilja. Om jag åker och fiskar, så kommer stunden på vattnet, ljuden av grodorna, den starka lukten av ruttnande fiskskjärtar, de långa samtalen med min fiskekompis, att se fiskgjusen dyka och komma upp igen med en sprattlande forell, vara helt tillräckligt för att få mig att vilja komma dit igen. Och även om det blev en misslyckad fisketur, som den berömda bildekalen säger, så är det ändå ”bättre än en dag på jobbet”, så belönas jag ändå med middag när jag kommer hem. Processen och produkten är i sig belönande. Jag fiskar; jag fångar fisken; jag äter fisken jag fångat. Jag njuter av att bli bättre på att fiska. Jag njuter av att äta fisk. Varken betyg eller pengar behövs för att övertala mig att göra det. Det är bara när den grundläggande belöningen försvinner som behovet av betyg eller pengar uppstår.

 

Man skulle kunna säga att jag missar poängen, att produkten av åren av läxor och uppsatser och prov inte är den fysiska produkten, inte heller betygen eller informationen utan akademikern själv. Men det är precis min poäng, vi måste fråga oss vad för slags produkt det är och från vilken sorts process den kommer.

 

Ett grundläggande syfte med skolan är – och det gäller vår kulturs vetenskap och religion också – är att leda oss bort från våra egna upplevelser. Skolningsprocessen skapar inga mänskliga varelser – som utbildning borde göra men aldrig gör, så länge som den grundas i vår kulturs kollektiva medvetande – utan lär oss istället att uppskatta abstrakta belöningar på bekostnad av vår självständighet, nyfikenhet, inre liv och tid. Denna lärdom är avgörande för vår individuella ekonomiska lycka (”jag älskar konst”, säger mina studenter, ”men jag måste livnära mig på något också”), för vårt ekonomiska systems fortlevnad (Vad händer om alla som hatar sina jobb slutar?), och det är avgörande, vilket borde vara klart för alla vid det här laget, för den logiska grund som är upphov till alla grymma övergrepp.

 

Genom skolningsprocessen blir varje nytt barn nedvärderat, tystat, format och – liksom aluminium – formbart men tåligt och inställd på att konkurrera i samhället och slutligen att leda det här samhället dit det uppenbarligen redan är på väg. Skolning, som den ser ut idag, är nödvändig, liksom vetenskap och religion var för den, för att bevarandet av vår kultur och spridningen av en ny typ av människa som är ännu mer undergiven mot överhet, ännu mer foglig, förberedd, av tretton års sittande och mottagande, sittande och repeterande, sittande och väntande på slutet, förberedd på att ägna resten av livet åt slit, fortplantning, att aldrig skapa vågor och att leva hela sitt liv utan att tänka en enda originell tanke eller känna en smula hopp.”

 

Derrick Jensen har skrivit andra böcker också, exempelvis The Culture of Make Believe, Listening to the Land: Conversations about Nature, Culture, and Eros och Endgame vol. I och II.

 

// Vildrote (som också översatte till styltig svenska)