vi kommer veta eller förstå hur destruktiv civilisationen är, eller så kommer vi inte finnas. viktigare kanske är att skapa en kultur som överlever crashen och kan börja leva på och utifrån en mer hållbar, biocentrisk livssyn och gemenskap med sin omgivning…

Hur vi som individer ska jobba med dessa frågor är svårt att veta och såklart högst individuellt… Att finna sina egna förmågor och de saker som man/kvinn är bra på är kanske vad vi behöver tänka mer på, just i kontexten av hur vi kan synliggöra kopplingen mellan civilis-ering/ation och destruktionen av jordens överlevnad.

Ärligt talat, jag undrar ibland också om det är någon idé att lägga en massa energi på att försöka få folk att förstå… Ofta känns det som att det ändå är försent, och som jag skrev i “landet talar om framtid och nu” kanske det är viktigare att fundera på strategier för överlevnad när en eventuell crash infinner sig, eller börja fundera på sätt att hjälpa naturen att snabba på processen av att nedmontera civilisationen.

Att söndra och stödja.

Jag upplever ofta att folk jag pratar med aktivt slår ifrån sig om de jag säger är för “jobbigt” eller “tungt” att tänka på. Det är som att de flesta har stängt in sig i en slags trygghetsbubbla av “allt är bara bra, för det ser jag på tv varje dag” (och inte ens där kan verkligheten hållas borta längre). Och kommer något innanför den sfären av trygghet får jag ofta en ilsken kommentar av typen “ska man behöva tänka på allt eller?????”

Jag tror att ett sätt att få folk att ilskna till och radikaliseras är att spräcka deras bubbla. Sedemera tror jag också att alla bubblor har en öm punkt, de flesta människor har något de är riktigt riktigt förbannade på i dagens samhälle, vare sig det är matkvalitet, arbetslöshet, klimatkaoset, naturdöden eller bara rent generell hopplöshet. Och just där är det vi ska attackera, genom att hitta in innanför folks bubbla och visa dem att det håller på att gå åt hel-vete. där kan vi få dem att känna “fuck-it”,ilska och aggression mot denna destruktiva livsstil. En annan ingång kan också vara att rekommendera böcker, mina D.Jensen böcker är ständigt utlånade och fler gånger än inte är folk helt betagna, ilskna och fyllda av styrka till ifrågasättande när de läst dem.

Vi har ingen plastkupa att krossa, det är vi som lever i verkligheten, vi behöver bara punktera de bubblor folk försöker leva i. Jag är ganska säker på att de tendenser som vi ser runt omkring oss (som snusmumrik pekade på i tidigare inlägg - Anarkistisk Klorofyll) tyder på att verkligheten börjar knacka hårdare och hårdare på folks bubblor.