Don’ t vote, don’t do it, don’t die!
Så då har jag bestämt mig – jag tänker inte rösta. Det blir första gången jag inte röstar i de parlamentariska valen överhuvudtaget. Den gamla vanan att rösta på det minst onda har jag lagt mig av med, jag har istället försökt tänka igenom vad det verkligen innebär att lägga en röst på ett parti i höst. Jag har kommit fram till att det bara kan bli värre.
Från vänster till höger råder en diskurs, alltså ett sätt att föra en diskussion eller snarare en ram inom vilken tillåtna ämnen kan diskuteras, som är så främmande för mig. Jag vill inte prata om hur Sverige ska öka tillväxten eller hur villkoren för småföretagarna kan förbättras. Inte heller vill jag veta hur vi kan förmå folk att köpa miljövänligare bilar eller hur de stackars villaägarna ska få råd med fastighetsskatten. Fler eller färre poliser på gatorna? Det gör mig detsamma.
De verkligt viktiga frågorna finns inte med i debatten. De verkligt viktiga frågorna skulle ingen riksdagsperson idag, med vansinnet i behåll, ens överväga att motionera om. Jag pratar om frågor kring hur vi lever våra liv, hur det kommer sig att vi tycker att det är helt normalt att vi stressar sönder våra kroppar och sedan arbetar ännu mer för att få råd att köpa mediciner som bara verkar på de symptom som kommer av all stress (om ens det) och jag pratar om hur i helvete vi kan fortsätta att ta oss rätten att härska över resten av naturen.
Hela vår kultur bygger på kontroll. Vi kontrollerar naturen, genom att manipulera växters och djurs gener och bara låta dem växa på det sätt som passar oss. Vi dämmer upp älvar och forsar som flödat fritt under tusentals vårar. Vi höjer och sänker vattennivåer så att vi kan få fram ännu mer jord som vi sedan kontrollerar, konstgödslar och utarmar.
Vi kontrollerar varandra. Genom sociala kontrakt, manipulation, hot om våld och andra härskartekniker ser vi till att kontrollera att alla vet sin plats i en hierarki som bara vuxit sig större de senaste tio tusen åren. Det är ingen skillnad på Farao Tut Ankh Amon och hans behandling av judarna eller på Israels förtryck av civila palestinier eller på hur IKEA:s Ingvar Kamprad har de asiatiska underleverantörernas anställda i ett järngrepp. Den enda skillnaden består i olika grad av våld, resten är fernissa. Den som en gång sade att detta land är mitt och inte ditt, gav upphov till ett armbågarnas inferno som fortfarande pågår. För erkänn, visst vill du komma upp dig här i livet? Visst vill du också tjäna bra, bo fint, känna dig ”trygg” och ”säker”?
Men mest av allt så kontrollerar vi oss själva och det är just det här som är det största problemet. Vi vill så gärna passa in. Ingen vill vara utanför. Till och med de som vill vara utanför vill vara det med andra (titta på mig, jag är anarko-primitivist, ska vi leka?). Genom att kontrollera våra impulser och emotioner så passar vi in. Genom att svälja vår empati och våra känslor kommer vi oss upp. När vi kliver över lik eller trycker ner någon i skorna så höjer vi våra löner. Det är så det funkar och det är så det har funkat så länge vi kan minnas. Det är därför vi tror att det är det naturliga. Det är därför vi tror att det är något fel på oss när vår kropp skriker STOPP!
Tillbaka till där vi började. Alla dessa män och kvinnor i kostymer och slips, med stajlade frisyrer (för dem som har hår kvar) och folkliga sätt, alla dessa politiker som säger sig kunna tillhandahålla vad just Du och jag behöver, de vet inte ett skit. Det kommer aldrig finnas ett Krossa Makten-parti, för systemet kommer aldrig att tillåta det. Det kommer aldrig finnas ett Låt Oss Montera Ner Civilisationen-parti, av samma skäl. När Släpp Fångarna Fria Och Riv Muren Runt Europa-partiet håller sitt första medlemsmöte kommer staten skicka dit hundra pikétpatruller och krossa alla sådana idéer. Titta vad som hände när Det Är Sjukt Att Misshandla Kvinnor-partiet (Feministiskt Initiativ) bildades i våras – en sådan häxjakt har inte skådats sedan 1500-talet, lustigt nog av samma skäl då som nu, att tysta starka kvinnors röster.
Nej, det finns inget parti som vill arbeta för att vi ska använda mindre energi, sluta arbeta i industrin, vara hemma med våra barn och leva av det som naturen ger. Det skulle vara helt otänkbart. Och visst är det en utopisk tanke. Men när Du vågar tänka efter så kanske det finns en gnagande oro i Din mage som säger Dig att om vi fortsätter på den inslagna vägen, så kommer det inte finnas någon natur kvar, eller några människor heller för den delen, att kontrollera och ”rösta” om.
Jag tänker inte rösta på det minst onda, för då är jag ännu mer en del av ett system som jag är motståndare till. Att rösta är att ställa upp på att diskursen kretsar kring bajs. När fler börjar inse det här, gud vet om, när eller hur, då kommer jag stå där med öppna armar och vara beredd. När Du är beredd att kopplas ur Matrix, ropa på mig, så rycker jag ut sladden, håller Dig i handen och torkar Dina tårar.
Tills dess kommer jag fortsätta såga ner 3G-master, bränna stadsjeepar, gå ut i skogen med mina barn, leva med min älskade, skratta med mina vänner och snatta och samla min egen mat, så gott det går. Efter att hyran och bredbandet har betalts, förståss…
av VILDROTE
vildrote(a)anarkisterna(.)com
Raden "Don’ t vote, don’t do it, don’t die!" kommer från musikkollektivet Compas låt "Don’t vote". De är mycket bra och kan läsas om och lyssnas på här: http://www.compas.se/
