FIMBULVINTER - anarko-primitivism på svenska :: June

Den svartgröna bloggosfären16 June 2006 6:21 pm

Intressanta bloggar och annat

Några bloggar värda ett besök:

http://midnightfire.blogspot.com/
http://motheranarchy.blogspot.com/
http://robindood.blogspot.com/

http://darkgreen.org/ - en intressant bok som pdf

http://www.philborges.com/ - vackra foton på människor med anknytning till animism och shamanism

/Snusmumrik

Mossgröna tankar13 June 2006 9:23 pm

Cromag - webbzine

Webben har begåvats med ett nytt svenskt webbzine som heter Cromag.

Det är en väldigt estetisk nätpublikation av Marcus Elemerstad, en skicklig fotograf (som bla fotade några av bilderna i tidningen Fältbiologens temanummer om primitivism) och bevisligen även en skicklig webbsidehantverkare. Den genomsyras av anarko-primitivistiska tankar och ett djupt anticivilisatoriskt kall, har ett knippe läsvärda texter. Den tar bland annat upp Jared Diamonds senaste bok "Undergång - civilisationers uppgång och fall" (som just kommit som storpocket, läs den!), en fin intervju av Tamarack Song (gjord på plats på Teaching Drum) och mycket mer.

Tack Marcus för ytterligare en djupgrön källa till inspiration på svenska! Vi ser fram emot kommande nummer.

/Snusmumrik

Mossgröna tankar5 June 2006 9:15 pm

Världsmiljödagen och Svitjod

Världsmiljödagen 5:e juni

Det finns en dag för alla intressen, behövande och problem. Kalendrarna kan i dessa dagar vara lika fulla av olika temadagar till åminnelse av något som den gamla katolska helgonkalendern var som iakttogs i vårt land innan den puritanska lutherdomens inträde för 479 år och 12 dagar sedan. Idag, den 5:e juni, är det helgonet Bonifatius som delar dag med Världsmiljödagen.

Jag vet inte om jag ska bli glad eller förbannad för att det finns en Världsmiljödag. Visserligen skiter jag i vad Staten och dess institutioner kallar våra dagar, för allt det där, sekunder, veckonummer, årtal är bara konstruktioner ändå, men är det världsmiljödag så är det. Glad för att det överhuvudtaget uppmärksammas men förbannad för att vår väldigt allvarliga situation skall inrymmas i en 365:e del av ett år. Alla dagar är dagar då världens miljö borde uppmärksammas. Och gör det också för de som ser vad som händer.

Den här planetens biosfär håller på att dö. Jag behöver inte räkna upp sorgliga fakta för att påvisa det. Eldfot skriver lite om det i inlägget här under och hjärtskärande och skrämmande fakta finns att tillgå överallt. Vi kan också känna det. I maten vi äter, luften vi andas och det döende samhället vi lever i. Det barkar åt helvete. I en allt hastigare takt. Ett störtande jetflygplan med party ombord.

Det är inte fel att myndigheter och ideella organisationer (såsom SNF, Miljöförbundet Jordens Vänner, Fältbiologerna mfl.) gör sitt till för att informera, lagstifta och hjälpa den katastrofala miljösituationen att bli bättre, tvärtom. Allt som söker återställa balansen är bra. Men frågan är om det är tillräckligt? Hjälper det i längden? Kan det hela vändas? Nej, inte om man inte inser vad problemets kärna är. Civilisationen själv. Först när man ser problemet kan man börja att benhadla det på allvar. Allt annat blir kosmetiska förändringar som kan vara bättre än ingenting, men alls inte löser situationen.

Vad kan man då använda denna dag till?

Kanske till att odla den rättmätiga vrede som varje medveten människa känner om hon eller han tar in det som håller på att ske med oss alla. Knyta näven och inför sig själv svära en ed att bli den jordens krigare som gör motstånd. Civilisationen för ett ständigt, pågående och oerhört brutalt krig mot allt levande. Det minsta vi kan göra är att i oss själva börja höja motståndets och självförsvarets fana högt och inse att detta bokstavligen är en strid på liv eller död. Moder Jords krigare kan aldrig förlora. Antingen sänker vi denna dödskulturella vansinnesmaskin och segrar eller så dör vi i striden och låter våra kroppar förenas med den äkta vildhet som tillkommer alla vilda djur som hellre biter ifrån än låter sig infångas. Det är också en seger. Där det härligt vilda segrar över den domesticerade livslögnen.

Kriget har inte börjat. Det har pågått i mer än 10 000 år. Men vi kan ta upp våra bågar, yxor och tangetbord, och börja slå tillbaka.

Civilisation sparar ingen, och vi har inget att vinna på att vilja spara det minsta av den.

Må Gungners bröder och systrar vina över deras huvuden. Må Striden fortsätta.

****************

Nationaldagen 6:e juni

Imorgon är en annan dag som firas av en hel del. 6/6-06. (666. Datumet som får alla nördiga låtsasockulta talmystiker att bli till sig i trosorna). Tidigare var det svenska flaggans dag (grundad på två dagar då kungligt envälde både tar sin början och även får sitt slut. Den 6:e juni var dagen då tyrannen Gustav Wasa kröntes och även då 1809 års regeringsform försvagade kungamakten) och idag har det hunnit bli Sveriges nationaldag, en röd dag i almanackan. Vänstern har sin väldigt röda dag i början av maj och högern (för det är faktiskt deras dag mer än andras) har numera återfått sin "röda" dag i början av juni. Jag har inget emot lediga dagar - även om många sliter i ekorrhjulet ändå - men dessa dagar har sundare motsvarigheter med hednisk anknytning, nämligen Valborg och Midsommar, gammalkulturella natur-liga högtider som hyllar våren och sommaren snarare än vänsterideologi och industriarbetare samt tyranniska despoter och nationalpilska symboler.

Jag är ingen nationalist, men väl en som älskar mitt land. Jag kan mycket väl tänkas dö för Landet men skulle aldrig lyfta ett finger för nationen. Landet valde mig, men jag valde aldrig nationen. Landet är verkligt, nationen är en konstruktion. Landet är naturmystiskt hedniskt, men nationen är civilisationsreligiöst. Landet lever, men nationen kommer dö. Landet Svitjod är heligt, men nationen Sverige är en parasit på Moder Jord.

Vänster som höger kan spela sitt spel, leka sina trista lekar, lura folk att de har ett val i septembers val, men de kommer alltid vara en del av problemet som heter Civilisation. Landet kommer leva länge efter att Sverige har försvunnit. Kanske kommer det finnas fester som hyllar både vår och sommar, medan första maj och sjätte juni kommer glömmas bort.

Leve dig du uråldriga Svitjod som länge efter att Sverige försvunnit kommer sjunga magiska sånger för dina barn.

Med en knuten näve,

Snusmumrik

Höj Motståndets svartgröna fana!

Mossgröna tankar 12:09 pm

Döda hoppet - När andan faller på…

…så rusar jag upp, undrar vad i helvete vi håller på med…

Och med det börjar mitt nya uppdrag, att krossa hoppet. Min ledsjärna har alltid varit att på något sätt kommer det ordna sig, det kommer bli bra. Jag har HOPPATS att världen på något mirakliskt sätt ska vända och börja ta hand om sig själv… Fan i helvete heller, aldrig mer ska jag hoppas….

men att tappa hoppet är inte lätt heller i våran värld, varje dag kommer nya uppfinningar och forskarrapporter och just ja… alla vet vi väll att någon supercool uppfinning inom tio år kommer kunna rädda oss från den globala uppvärmningen och globala dimmningen som händer nu och som vi ligger bakom? Eller att om vi slutar med alla papper och ‘bara använder datorer så blir allt bra, eller bygger nya miljövänliga bilar, eller går över till förnyelsebara energikällor, eller låter en revolution ta över systemet och ersätta dagens maktägare med nya med med samma ohållbara livsstil. Ärligt talat skiter jag i om företagen är ägarstyrda eller arbetarstyrda, så länge det handlar om produktion, konsumtion och industri är det inte hållbart, hur jävla ekologiska/rättvisemärkta-hippie-trevliga-fina vi än är. (har ditt hopp dött än???)

någon gång måste vi inse att det håller på att gå åt helvete och enda sättet att ändra på det är att känna efter nogrannt hur vi känner inför det där. Hur känns det att veta att vårat samhälle förgiftar oss? En nyligen publicerad canadensisk undersökning visar att både vuxna och barn har en stor mängd gifter i kroppen, barnen i snitt 23 och de vuxna 32. Alla dessa gifter har erkänt negativ inverkan på människan. en del av gifterna var dessutom förbjudna sedan många år, men ändå fanns dem i dessa personer. Vi förgiftar de människor vi älskar, och medans vi ska vara lyckliga konsumenter (och oavsett om det är av mainstreamkultur, undergroundkultur så ingår alltid en viss mängd konsumerbara attiraljer) så bidrar vi alla mer eller mindre till att döda det som är grunden till våran själva existens, hur känns det? Blir du arg, ledsen, melankolisk? jag lever i ett tillstånd som alltid inbegriper en viss mängd sorg, men alla som känner mig vet också att jag är otroligt lycklig emellanåt, det är inte farligt att känna sig ledsen och nedstämd över det här, det är helt naturligt att reagera på allt det hemska som händer! Hur känns det att veta att medans halva världen äter ihjäl sig, svälter så många barn och vuxna någon annanstans? gör det ont? Känn efter? Vad säger det om oss när världens största sammanlagda omsättningen av pengar är vapen och krigsmakt (och den utgiften är större än alla andra samlade omsatta pengar i HELA VÄRLDEN!) den näst största omsättningen är olika former av droger (tobak, alkohol, hash, vita pulver och annat slippa-bry-sig-knark). Hur känns det att veta att vi lever i en ekonomi som till största delen handlar om vapen och knark? Tänk er den ekonomin personifierad, gråhårig ashög och knarkad gammal man bärandes på så jävla mycket vapen.. Ingen jag skulle vilja möta i en skogsdunge…. tappat hoppet?

Aldrig mera hopp. Från och med nu förändring. Sakta men säkert.

//kodama - som hela tiden upptäcker att när kärleken och närheten till våran värld ökar så ökar också känslan och insikten av att något är fel, att något inte står rätt till med dagern. Genom att älska kommer känslan av ansvar, och därmed agerandet.

Den svartgröna bloggosfären1 June 2006 9:28 am

Snigelbloggande och lek

Jaha nu blev det visst ett litet uppehåll med skrivandet här.

majväder

Men med löneslaveri, vildmarksliv, familjeliv och annat är det ofta lite svårt att hinna med sådant här, och kanske heller inte högsta prioritet i ens liv, men lite bättring utlovas på bloggskrivarfronten…

I den svartagröna bloggsfären har http://anthropik.com/ gjort om sin sida lite, och dessutom slagit ett slag för fantasin, leken och rollspelandet i sin lanserade framtidsvision och rollspelsscenario: http://thefifthworld.anthropik.com/Main_Page

Jag själv spelade rollspel i mitten av 80-talet, främst Drakar och Demoner och Mutant, och upplevde en mängd trevliga och fantasieggande äventyr i sköna låtsasvärldar, och har länge funderat på att återuppta denna trevliga sysselsättning. Fantasin avtar med kvadraten på åldern, sa min gamla panteistiska religionslärare på högstadiet, och i linje med den tanken är det nog sunt att leka lite mer, även som vuxen. Leken tar oss närmare det ursptungliga fungerandet. Dessutom kan man inte ständigt och jämt ta ett samhälle på allvar som inte tar en själv på allvar, och alltså erbjuder leken inte bara en välbehvlig respit utan mer lekfullhet ger en mer avkopplad hållning i allmänhet.

Verklighetflykt kan man ju få på en myriad olika sätt i vårt ständigt nyproducerande blippande multimediasamhälle där vi både konsumerar film, musik och annat och också själva konsumeras av färdiga budskap, värderingar och tankesystem som vill sälja oss saker och få oss att sälja våra själar. Visst kan man behöva ett avbrott från en ofta betonggrå fyrkantig lealös "kultur" som vår innevarande, och då kan rollspelande (både som bordsrollspel och levande rollspel - sk lajv) vara ett mer hälsosamt alternativ där det egna fria kreativa flödet inte har lika många - eller inget ett minimum av - kommersiella kopplingar till musik- och filmindustrin.

Jag har tänkt delta i ett lajv i sommar för första gången sedan i början av 90-talet (då jag deltog i lajven Orodons Ord, Trommes Lott och Nyteg) nämligen Kastaria, och har dessutom funderat på att börja spela lite hederligt bordsrollspel också och funderar på den senaste utgåvan av Drakar och Demoner som utspalas i en Bauerskt trollsk värld präglad av den fornnordiska mytologin, Trudvang.

Trudvangskt troll