Jag sitter och lyssnar på Christer i P3, mitt favoritprogram i radio. Låten The Lion’s Roar av First Aid Kit spelas, en låt jag älskar, liksom dess video som lite påminner mig om Sagan om Ringen, med skogen de vandrar i. Det här leder mina tankar till sagovärldar.
Att drömma sig bort till en fjärran värld. Finns det någon gemensam nämnare hos äventyrsfilmer som Sagan om Ringen, diverse äventyrsböcker, datorspel och lajvspel som utspelar sig i en blomstrande grön värld att utforska?
Är det en slump att temat är så populärt? Jag undrar om inte det hela bottnar i en metveten eller omedveten dröm om ett annolunda, mer levande samhälle. En värld befolkad av mer än bara människor och maskiner. Jag har nämnt det förr, men som en stadsbo är det mesta man ser så långt ögat når: betong, asfalt och cement. Parker och andra lukrativa områden är oftast anlagda och designade, inte en plätt som någon glömt. I bakgrunden är det ett ständigt dån av maskiner och luften är inte ren att andas (ta ett djupt andetag på landet och kroppen liksom vaknar till liv av den ljuva känslan av friskt syre utan dess urbana tillsatser).
Hur har det blivit såhär? Är det ett ”vi och dem” i vårt samhälle? Finns det folk som medvetet tycker att det är värt den dåliga luftkvaliteten för att kunna sitta på ett kontor och räkna sedlar? Uttrycket ”vi sitter alla i samma båt” är någonting jag har funderat på den senaste tiden.
Vi tar det från början, och jag vill påpeka att jag inte kommer med mycket nytt, utan det är en resa i hur mina tankegångar går från a till b till c, osv. Jag försöker prata om ekonomi utan att vara kunnig, insatt eller ens intresserad av ämnet. Ändå är jag övertygad om att det är här skon klämmer. Läs vidare.
Vi har alla en part i ett samhälle där vår tilltänkta roll som invånare är som unika individer, med möjlighet och rättighet att kunna forma våra egna liv efter egna önskemål. Vi kan bli vad vi vill. Detta kallas frihet. Att få drömma om ett yrke. Vadsomhelst. I grund och botten handlar det om hur vi alla väljer att vaddera vår cell så att vi ska trivas i buren.
Hur vill du vara med att bidra till det här samhället?
Samhället må vara destruktivt och vår kultur må liknas som en bulldozer som plöjer fram över allt och alla som lever, i vår oändliga jakt på tillväxtens utlovade paradis. Vi vet alla förhoppningsvis baksidan av den här kulturens framfart. Ett vanligt påpekande i dessa kretsar är att vår livsstil bidrar till att 200 arter varje dag försvinner från historien. Arter. Varje dag. Är det en stor eller liten siffra? Jag är inte säker, men någonstans har jag läst eller hört/sett (ev. någon dokumentär, kan vara What a Way To Go: Life at the end of Empire) att det idag är uppåt 1000 gånger högre än det ”normala” bakgrundsbruset som sker hela tiden, då nya arter ersätter gamla. Det låter iofs som ett väldigt lågt bakgrundsbrus, om man bara tänker på hur mycket insektsarter det finns… Jag vet inte säkert.
Dominans, chefer, utsläpp, hierakier, våld, försurning, ozonuttunning, döda hav. Är det verkligen så att någon vill förstöra den här planeten? Jag ser snarare det hela som att den ständigt ökande exploateringen av vår omvärld och det idiotiska jakten på tillväxt är ett resultat utav det skuldbaserade ekonomiska system som vi lever i. Jag är som sagt inte insatt, men jag tror det är ungefär såhär det fungerar: Pengar skapas av att ett lån tas mot en skuld, och för att betala igen denna skuld måste vi kunna leverera mer pengar än vad vi startade med, och då skulden hela tiden växer, och ständigt är utom räckhåll, tar vi ett nytt lån för att kunna betala igen räntan, och därmed tvingas vi ha en ständig ekonomisk tillväxt för att försöka minska våra skulder. Tillväxt kräver ständig ekonomisk och fysisk expansion och exploation av resurser. Därmed tvingas vi slå in mantrat mer, mer, bättre, bättre, snabbare, snabbare, effektivare, effektivare, hela tiden. Med största sannorlikhet är det betydligt mer avancerat än hur jag beskrev det hela. Jag vet att i något led skapas pengar ur tomma intet, tex. Har för mig att det beskrevs ganska bra på första delen av andra Zeitgeist-filmen? Hursomhelst, om någon kan förklara hur det hela ligger till, skriv gärna det i kommentarerna för det här inlägget, så alla kan läsa och lära.
På grund av denna häxjakt på tillväxt, formas vi alla till arbetare från förskolan och vidare uppåt i åldrarna, så att vi alla ska kunna vara med och bidra till denna tillväxt så småningom. För att säkerhetsställa att alla deltager är all praktisk livskunskap inte med i den standardiserade uppväxten de flesta av oss genomgår (skola), där vi får lära oss hur samhället, ekonomin och vår omvärld fungerar. Vi lär oss räkna, undersöka hur kemins värld ser ut, och vi lär oss hur världen fungerar enligt fysikens lagar (definierade av den moderna människans observationer och experiment, baserade på hur vi upplever världen med våra fem sinnen). Hur naturen fungerar, evolution, dissekering av maskar, politik etc.
Vår roll i den här världen formas så att vi alla betraktar den från ett utomstående perspektiv. Vi studerar, noterar och manipulerar. Då vi lär oss röra oss i en abstrakt, artificiell värld, full av teorier och experiment är det dock en sak vi ännu inte har lärt oss. Bli av med vårt biologiska behov. Vi behöver mat, vatten, värme, trygghet och skydd. Under människans historia har allt detta sköts gemensamt som grupp, alla hjälper alla, och alla får ut något av det hela.
Men i en värld där spöket Tillväxten härjar måste man se till att något hela tiden konsumeras. Något fundamentalt behov måste se till att kunna hållas borta från gemene kvinna och man så att denne alltid är i behov av något för sin överlevnad.
Genom att man gjort anspråk på marken vi alla vandrar på (Staten anser sig äga marken vi alla vandrar på), tvingas vi betala för vårt skydd. Därigenom spelar det ingen roll om du odlar potatis på tomten på landet och därmed står för din egen mat. Marken du går på får inte beträdas gratis, du måste alltid betala pengar för att få vistas där. I den standardiserade utbildningen får vi inte lära oss att jaga vår egen mat, att odla vår egen mat, vad som växer runt omkring oss där vi bor och är ätligt; nej, vi får lära oss att mat finns i affären och den kostar pengar.
I Sverige blir det som regel mycket kallt på vintern och utan värmekälla skulle vi frysa ihjäl. Skulle alla gå ut i skogen och fälla träd att elda med skulle landet mycket snabbt bli bart på växtlighet. Vi är för många som kräver värme för vad landmassan Sverige kan försörja. Så vi försörjer oss med värme på annat sätt. Och det kostar pengar.
Oavsett vem du är kostar det att leva. Oavsett om du lever på gatan eller sitter på en lyxherrgård med miljarder på banken har vi alla samma standardiserade uppväxt. Vi är alla beroende av att någon annan gör mat, skydd, och värme tillgängliga för oss. Oavsett om du betalar för kalaset eller inte, har vi alla samma behov att tillfredsställa.
Av den anledningen sitter vi alla i samma båt.
Detta innebär inte att vad vi gör för att jaga denna tillväxt är berättigat. Mycket vill ha mer, och samhället och företagsklimatet styrs av girighet, och det är ett beteende som belönas. Dessutom ekar argumentet ”för att jag kan” alltför ofta (något som retar gallfebern på mig). Men ändå vill jag ge perspektivet att en chef/VD som du hyst agg mot, egentligen inte är mindre offer i det här än vad du själv är. Han/hon gör vad hon gör för att kunna överleva dagen liksom du gör, och såsom ekonomin ser ut tvingas vi jaga tillväxt, då det ekonomiska systemet kräver den här sortens medel för att kunna existera. Att vi exploaterar världen för att tjäna pengar är snarare ett symptom än en fix idé. Jag tror det är en ond spiral som man inte heller kan skylla på dagens bankväsende, man kan inte bara plocka bort ett system och lägga in ett annat utan att kaos uppstår. Det är för mycket makt, för stor förmögenhet och för mycket våld inblandat. Det hela är ett dominospel som har satts i rörelse. Det jag vill försöka få fram är att trots att en VD är direkt ansvarig för ett företags verksamhet är det kanske en god idé att försöka förstå vad som ligger bakom idiotracet.
Världen är full av idioter som skor sig på andra. Behandlar de dem du älskar illa, gör motstånd. Men var också med på varför världen idag ser ut som den gör.
Det har naturligtvis gått på tok överstyr med vad man är beredd att göra för att jaga ifatt tillväxten. Det är tex billigare att dumpa all skit i havet än att ta reda på det. Det skiter väl de i som gör det, det kommer ju inte att drabba just dem. Vi exporterar allt skit utomlands, det är så det alltid har fungerat. Som jag hörde en gubbe säga för några år sedan om det växande miljötänkandet: ”Jag skiter väl fullständigt i alla jävla snorungar som kommer efter mig när jag dör.” Vi är inte varandras bröder och systrar, vi är ett ensamt ego som konkurrerar med allt och alla. Vem bryr sig om andra egentligen? Vi har genom vårt behov av att dominera och exploatera skapat en egen ”trygg” bubbla som jag liknar i mitt huvud som en bur som sakta växer sig större och större över jordens yta. Vi räknar oss inte som medpassagerare, utan som ett externt väsen som kör på i vårt eget lopp, oberoende av allt annat som lever.
Med risk för att låta som en hippie… men sluta hata enskilda individer. Börja se andra som lika inburade som dig själv. Alla är inte emot ”oss” för att det känns bra, eller för att de vill jävlas. Exploatering är enda sättet att behålla greppet i den ekonomiska värld vi lever i. Låt oss hoppas att greppet slinker. Alternativt trampa på fingrarna då. Den som håller nyckeln till buren är inte en ond gubbe utan ett system, baserat på en saga om oändlig tillväxt. Vi är alla bröder och systrar, glöm aldrig det. Kämpa för din framtid eller sitt passivt och hoppas det löser sig. Inget alternativ är säkert.
I vår jakt på snabba cash och iochmed våra desperata försök att springa ifatt tillväxten kommer eländet bara fortsätta. I skrivande stund är vi inne i en tid då spänningar i Iran lett till ständigt ökande oljepris. Det kan vara ett mycket intressant skeende som kommer av detta. Kanske krig.
Kommer det bli en tvärt samhällskollaps om smärtgränsen nås för vad näringslivet och privatpersoner är beredda att betala för det svarta guldet, eller kommer maskinen i brist på olja skära sig mer och mer till den slutligen stannar med en suck efter perioder av ständig friktion? Bara framtiden kan utvisa, men i nuläget ser jag två klassiska vägar att se på det hela. Yin & Yan, om du så vill. Inget nytt; antligen så hjälps vi åt att stoppa bulldozerns framfart redan nu. Hur?
Jag vill inte göra mig skyldig för att uppmana till någonting, då jag själv inte gör någonting; men slutar du tänka med enbart hjärnan och börjar tänka med även ditt hjärta vet du nog vad som står på spel och vad som har hävstång och inte. Det finns organisationer och litteratur om s.k. ”direct action”.
Eller… så kan vi hoppas att det finns återhämtningsbart liv kvar när maskinen slutligen skär sig själv till ett stopp. Vi tänker att vi alla sitter i samma båt och… något. Vi kan ju hålla hand och sjunga helande visor ihop fram tills dess eller nåt.
Framtidsvision:
Om vi leker med tanken att alla transkontinentala färdsätt skulle upphöra: Vi kan nu inte längre utbyta varor, tjänster och resurser från annorstädes på stora avstånd. Allt tvingas till lokal samordning. Sällsynta mineral och material kan inte skeppas hit från andra sidan jorden, vilket innebär att industrin inte längre kan spotta ut massa extremt farliga saker som tex kärnkraftverk.
Vindkraftverk, solkraftverk och andra Gröna™ alternativ går inte heller att producera utan specialmaterial. Ett liv utan självklarheter. Befolkningsmängden sjunker pga av att vi tvingas leva på vad den landyta vi har kan försörja oss med. Motorfordon skulle inte fylla någon funktion utan bränslet, vägar och andra artificiella strukturer skulle ätas upp av växtlighet. Djurliv skulle återkomma. Kort sagt, ett inte omöjligt scenario efter oljekrashen.
Men… vad händer sedan? Lokala krigsherrar med vapen startar om feudalsamhället? Skulle man fortsätta exploatera som förr, när pengar numera inte längre har samma, eller kanske obefintligt värde? Jag tror inte någon vill exploatera. Men folk vill ha makt/kontroll. Iallafall till en början, i övergångsfasen, innan ett stabilt levnadssamhälle ser dagens ljus. Som jag skrivit vid tidigare tillfälle i äldre inlägg, med inspiration från Mike Ruppert: Det gäller att överleva övergångsfasen.
Andra tankar:
”Until you change the way money work, you change nothing” -citat av Mike Ruppert.
Jag tyckte ett tag att detta citat hade tyngd i sig. Nu ser jag det på två sätt:
En vampyr dricker din familjs blod. Du kan
A: Se till att förändra dess dryck/drivmedelspreferens (pengar driver maskinen- ”change the way money work” — förebyggande, gå till roten med problemet?) eller
B: se till att vampyren aldrig dricker mer (stoppa bulldozern — reaktionärt).
We need it all.
Och den ständigt återkommande vargfrågan… Varför är det aldrig någon som vänder på frågan och frågar sig hur vi räddar oskyldiga vargar från den moderna människans nöjesslakt? Hur många civiliserade människor ska behöva skjutas av för att trygga vargstammen?
Vi har för mycket varg. Så vi skjuter dem. Sen har vi för mycket älg, så vi skjuter dem. Sen måste vi importera vargar från Ryssland för att vargstammen har blivit för liten här i Sverige (och därmed leder till inavel). Sen skjuter vi dem. Sen har vi för mycket älg… ad infinitum…
Är det ingen som har fattat att systemet är självreglerande?
Love thyself
/Leonidas
